"Samtal, vad är det speciella med samtal?

Under året ändrade myndigheterna i Sverige innehållet i direktiven för skolan: i ämnet Svenska för grundskolan införde man Samtalet i det Centrala innehållet och i Kursmålen.

Kanske det är dags för befolkningen att börja samtala. Kanske är befolkningen så otränad i den förmågan så man är tvungen att utbilda i det. - Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att befolkningen under historiens gång, under generationer, slutat att samtala. Varför slutade man, lade Samtalet på hyllan för en eventuellt kommande framtid?

Liisa fångade tråden och tog upp Samtalet med sina lärarvänner.

Några grundläggande frågor dök direkt upp, såsom vad ett Samtal är och hur det kan avgränsas till andra typer av kommunikation människor emellan. Under tiden som diskussionen pågick fördjupades samtalet till att handla om aspekter som värdet av Samtalet samt eventuella orsaker till att man mer eller mindre medvetet undviker det. Hur de än vände och vred på ämnet så stod en sak mycket klar: Samtalet är mycket viktigt, det är centralt för oss människor. Och kanske fyller litteraturen en roll här - Samtalet nedtecknat, läst, tänkt. Utan samtalet står vi oss slätt, vi blir väldigt isolerade, avskärmade från andra, avskärmade från det mentala rummet som vi alla har gemensamt, som vi är en naturlig del av. Och det är något mycket större än det instrumentella, att med sina egna reflektioner vara sin del av samhället, förstå att var och en av oss de facto är, utgör, samhället, sam-hället, det vi håller tillsammans. Utan Samtalet ställer vi oss utanför den mänskliga, samhälleliga cirkel vi är en naturlig del av, det som utgör ett Vi. Kanske behövs ett öppet sinne och Samtalet för att förstå vad som sker i vårt samhälle.

Vad är då ett Samtal? Vilka parametrar måste finnas för att det ens skall kunna kallas för ett Samtal?

Det måste finnas fler än en röst. Kanske är det möjligt att i en inre dialog föra ett Samtal med sig själv, där fler än ett synsätt ges utrymme.

Att tillsammans lösa ett problem skulle man kanske tro att det är ett Samtal. I vissa fall är det nog det, om problemet är av en reflektiv art eller något man försöker förstå. Men konkreta problem, av handhavande- eller processtyp, känns inte som typiskt Samtal.

Samtalet förs horisontellt, på samma plan, där parterna bedöms som likvärdiga. Kan man då föra ett samtal med en person till vilken man är i beroendeställning? När glider det över till att bli ett rådgivande samtal, där man söker ledning från sin chef? På samma sätt med en auktoritet, en expert, såsom en hantverkare, en arkitekt, en läkare, en psykolog, eller för all del en präst; någon som har större sakkunskap än man själv har. I ett vertikalt samtal klargör man läget under ledning av den större sakkunskapen. Men visst kan man föra ett samtal med en expert, men då krävs att hen kliver av sin höga pelare av att veta mest och bäst, och diskutera på samma nivå, själv delta i sökandet efter hur det skulle kunna vara, vara en likvärdig part. I ett horisontellt samtal finns ett ömsesidigt sökande, sökande efter mera förståelse, mera upplysning, ett ökat medvetande.

Samtalet måste vara ärligt och uppriktigt för att ge störst utbyte. Ett ytligt Samtal ger inte lika mycket; är det då ens ett Samtal, eller bara prat? Ett Samtal måste vara seriöst och tas på allvar.

En kollega sa att hon samtalade med elever ute i korridoren då hon passerade dem under rasten; skojade med dem med en viss kontaktskapande jargong. Men är detta verkligen ett Samtal? Nej, inte med den här definitionen; De kommunicerade i syfte att upprätta och uppehålla kontakten, en så kallad fatisk kommunikation, men det var inte ett Samtal.

Samtal tar tid, inget man kan göra i en hast. Klargöranden, förtydliganden, reflektion, allt detta tar tid. Kan vara en klar fördel att parterna är införstådda med hur lång tid de har avsatt för Samtalet. Ibland fortsätter det vid ett senare tillfälle, kanske som ett resultat av att det mognat och nya tankar skapats.

Detta sökande är en process som man delar med minst en annan person. Ett Samtal är en dialog, dia-log; där minst två uttrycker sina tankar i ord. Det sker i ett slags bollande av talturen, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är inte en växelvis monolog, där först den ene lägger ut texten om sitt och den andra intar en lyssnarroll och att man därefter växlar; det är en alltför passiv roll och den som pratar lägger ut texten alltför ensidigt. Många kvinnor pratar med varandra på detta sätt, man lyssnar på varandra, är varandras öra. Förvisso med medkänsla och stöttande respons.

“Men måste det vara så himla krävande!”, reagerade en kollega, “kan man inte bolla lite löst bara; det är väl också ett Samtal.” Det är frågan, var går skillnaden mellan sällskapligt prat, fatisk kommunikation, och ett Samtal? “Måste man komma fram till något; måste det finnas ett syfte eller tema?” reagerade kollegan. Ja, på något vis verkar det finnas ett tema i det man Samtalar om, medans ett mera allmänt pratande kan hoppa från det ena till det andra och kanske tillbaka igen; lite lättsamt ytligt cocktailpratande. Kanske finns det ett skäl till varför man på ett party inte för djupa Samtal. - Man förväntas prata med flera, inte fastna, hålla det lättsamt och positivt, inte vara krävande eller kritisk, heller inte alltför eftertänksam eller reflekterande. På engelska finns ordet snappy, att prata på ett snappy sätt: att prata på ett smart, ytligt, snabbt, ofta roligt sätt. Cocktailpratet har uppenbarligen inte syftet att dela tankar med någon.

Sammanhanget är viktigt för Samtalet. Man måste få tala på tu man hand, utan att bli störda. Andra skall heller inte lyssna på det man säger. Är det av konfidentiell art kanske man även skall undvika det digitala, inklusive telefonen. Ett utmärkt sätt att Samtala är att ta en promenad eller cykeltur tillsammans, tiden blir då per automatik avgränsad.

Ett Samtal kan vara att dela sin tankevärld med någon, att tillsammans vända och vrida på något, komma fram till något, att tillsammans söka förstå mera. Här krävs att man klarar att utelämna sig. Här krävs att sammanhanget tillåter att man utelämnar sig.

Efter flera återkommande Samtal om Samtalet kom denna djupare aspekt upp till ytan: hur Samtalet skulle kunna uppfattas som hotfullt. - Man kanske inte vill visa sig. Mer eller mindre medvetet, förstås. Sanningssökandet och uppriktigheten kan inte samtidigt dölja eller maskera. Har man det behovet så kanske man undandrar sig Samtalet. Men, måste man säga allt till andra? Kan man inte behålla det privata för sig själv? Jo, den privata sfären finns nog alltid där; kanske en del av självbevarelsedriften, instiktivt lägger man kanske locket på vid behov.

Tystnadsplikten fyller här sin roll. Behovet av att Samtala finns där. Behovet av att uttrycka sitt innersta i ord. Bikten är en av de heliga handlingarna, sakramenten, inom den katolska kyrkan. Präster och diakonissor tar många Samtal inom den protestantiska kyrkan. Men att rentvå sitt innersta och hoppas på förlåtelse är inte detsamma som att Samtala.

Att fråga och få svar är inte ett Samtal, utan påminner mera om ett förhör, vilket kan upplevas mycket obehagligt.

Tanken för till tonårsbarnet som inte vill tala med en, absolut inte Samtala. Kanske man måste ge sig till tåls några år, låta det mogna: Att finnas där för dem när de vill Samtala.

Tyvärr för tanken även till det halv- eller kanske heldöda äktenskapet, äktenskapet som reducerats eller förstelnat till ett kadaver utan levande innehåll. Att tvinga fram Samtalet påminner mest om konstgjord andning. Kanske tillitens sträng brustit. Kanske utbytet inte är så stort längre, man får inget som man själv värdesätter tillbaka, pusslet går inte ihop längre. - Aldrig känner man sig så ensam som i ett äktenskap helt utan Samtal! Därmed inte sagt att det kan kännas som en underbart fin upplevelse att i tystnadens gemenskap vara bredvid varandra.

Den närhet man hade som förälskad, som kär, och som partner i ett äktenskap, kan tyvärr grumlas av besvikelser, av svek, av trista erfarenheter som förstör tilliten till den andre, man kanske till och med blir rädd för att bli förrådd eller rent utav för repressalier! Tanken går till familjens middagsbord, där inget naturligt Samtal förs. Kanske det mera handlar om att med kontrollmetoder se till att ett visst ämne eller tema skall undvikas att väckas, inget Samtal om detta skall föras. Tanken går till arbetsplatsens fikabord där det är tabu att nämna elefanten i rummet.

Med härskartekniker kan initiativ till Samtal slås ned i sin linda. - Ett avfärdande tystnar de flesta.

Närhet till en annan människa kan uppnås som en effekt av att man ömsesidigt är uppriktiga, blottat sina tankar och känslor, varit äkta och sanningsenlig. Det krävs då mer än att den ena parten varit uppriktig - Samtalet kräver minst två parter. Uppriktighet ger känslan av sammanhang och gemenskap.

Utan uppriktighet och utbyte av äkthet blir det isolering, en ö utan anknytning till andra, en ensamhet. Vi är sociala varelser, vi behöver varandra.

Kanske krävs det ett visst mod att släppa in en annan människa i ens tankevärld. Rädslan att bli avvisad är stor, att inte bli accepterad för den man är. Men priset för isolering är högt.

Nära vänner spelar en mycket stor roll. - De finns kvar efter skilsmässan och efter jobbytet. De finns kvar oavsett ebb och flod i ekonomin, oavsett livets årstider. Vänskapspusslet avgör vad man kan Samtala med var och en om, kanske man har vissa favoritteman ihop. - Med en vän kan man Samtala om något som kanske är omöjligt att Samtala om med en annan. Ungefär som gemensamma aktiviteter. Man får ställa in rätt förväntan, vad som kan levereras i just den relationen. Och utifrån situation och dagsläge på ett inkännande sätt kalibrera, finjustera, sin förväntan.

Samtalet har en finstämd kvalitet, något känsligt och gott. Det drar sig snabbt undan om det känner sig hotat. Det kräver trygghet och förtroende.

Samtalet är oerhört värdefullt. Det ger en människa känslan av gemenskap med andra, att betyda något för andra, att ha ett egenvärde. Samtalet ger en ökad förståelse för det vi har runt omkring oss och det vi alla är en del av, där vår egen tankevärld kontrasteras och berikas med andras.

Samtalet är något vi behöver.