"Politisk journalistik anklagas ofta för att fokusera för mycket på spelet. Jag skulle vilja hävda att vi ägnar för lite tid åt det politiska skådespeleriet. För det är inte bara viktigt vad man säger, utan också hur.

En politiker som brukar göra det mesta av den scen som är riksdagens partiledardebatt är Ebba Busch (KD). Dagen var som upplagd för en smärre comeback för en vice statsminister som fått kämpa med negativa skriverier.

Kvällstidningarna har den senaste tiden nästan haft en Busch-besatthet värdig Aftonbladets ledarsida:

Hon fick backa om Turkietbistånd.

Hon var ”klantig” om klimateffekter.

Det är hennes fel att det inte byggs kärnkraft.

Det förstnämnda handlade om att Busch tycktes säga i Aftonbladet att Turkiet skulle bli av med svenskt bistånd om de inte lämnade ut ”Kurdiska räven”. Hon förklarade i ett sms till tidningen att det var en mer generell tanke.

Det andra var när hon presenterade sänkningen av priset vid pump och svarade pressen att beräkningen av klimateffekterna inte fanns. Det gjorde de. Busch förklarade i efterhand att hon inte visste när dessa skulle publiceras.

Den sista handlade om hur framför allt källor inom Liberalerna sagt till Expressen att det är Buschs departement som inte levererar när det gäller kärnkraftsutbyggnad. Måhända en tillbakakaka för att KD-ledaren tog en offentlig konflikt med klimatminister Pourmokhtari (L) och tvingade henne att avpublicera ett pressmeddelande om att Sverige ska bygga 10 nya reaktorer.

Ja, ni hör nivån.

Personligen hade jag uppskattat en scenisk representation av den påstådda konflikten mellan ministrarna. Tänk en klassiskt koreograferad catfight som mellan blonda Krystle och brunhåriga Alexis i den ikoniska 80-talssåpan Dynastin. En vagt sexistisk wrestling där ministrarna bodyslammar varandra i byxdress i kampen om makten på Klimat- och näringslivsdepartementet!

Men icke.

Ebba Busch slog i stället ned hårt på ryktena om kvinnlig rivalitet i Expressenartikeln. Hon avfärdade det hela som illojalt “skvallerpladder”.

Där återfinns politikern som vet hur man tjusar medierna. Samma Busch som under valrörelsen turnerade med en mjukisgris med namnet ”Magda-Märta Lööfostar” som en symbol för “grisen i säcken”-aspekten av Anderssons oeniga regeringsunderlag.

Innan partiledardebatten hade faktiskt Magda, Märta och Dadgostar enat sig. I ett utspel om koranbränningar. Men Centerpartiet hade tackat nej till att medverka.

C-ledaren Demirok höll istället en egen pressträff för att prata om griskrisen. Partiet kräver att det nationella säkerhetsrådet kallas in för att hantera utbrottet av afrikansk svinpest.

Väl i kammaren startade Socialdemokraternas partiledare med ett anförande som var en upprepning av det oppositionen kunde enas kring - viljan att avsätta Richard Jomshof (SD).

När det direkt efter Magdalena Andersson var Jimmie Åkessons tur visade han varför han är en av de största svenska politikerna just nu. Efter den hårda S-attacken ställde SD-ledaren helt om sitt anförande och inledde med en effektfull lång tystnad.

Som sedan vändes i en hård anklagelseakt mot den förra statsministern för att vara skamlös och inte ta något ansvar för att ha varit med och styrt landet till denna punkt. För detta belönades Åkesson av kammarens dittills största spontana applåd.

När det var dags för Buschs uppträdande gick det sådär. Energi- och näringsministern försökte besvara oppositionen olika angrepp om angiverilag och ökade utsläpp lite på samma sätt. Att det fanns saker som “såg bra ut på pappret” - som att sätta barnen främst eller att nå klimatmål, men som i verkligheten inte funkade.

Ebba Busch pratade med sin mest empatiska röst om “svåra avvägningar”. För att den argumentationen ska fungera krävs att väljarna har förtroende för att hon kommer hamna rätt i sina avvägningar.

Snart presenteras nya förtroendesiffror för partiledarna. Då får vi veta vad Buschaktien står i.

Busch skulle ha mått bra av en stark debattinsats. Nu var kanske det mest minnesvärda från Kristdemokraternas partiledare i debatten att det var hon som drog igång applåderna för Jimmie Åkesson.

Busch, som brukade äga scenen, nu i rollen som hängiven hejarklacksledare."