Vad har Space Force för betydelse för att kunna påvisa utländsk valpåverkan....

***

Continuity of Government (COG) , planerad inom Presidential Emergency Action Documents (PEAD).

***

Posse Comitatus Act. (Både gällande Space force's icke omfattande under valet samt hur man lurade borgmästaren i DC att använda National Guard för att befästa markyta runt DC , så att kriterierna i ockupationskapitlet skulle fullgöras)

***

The Insurrection Act. (Efter valet och i och med 6:e Januari kan militären användas lagligt om man då befäste valfusket genom att ställa till med "upploppet")

***

Sen hamnar vi i Law of War Manual, speciellt kapitel 11. Här översatt till svenska

Kapitel 11 Militär ockupation

11.1 INLEDNING

Detta kapitel behandlar militär ockupation.

GC (Genevekonventionen) tillhandahåller specifika regler för internering av skyddade personer i en ockupation, vilka behandlas i 10 kap.

Militär ockupation är en tillfällig åtgärd för att administrera territorium under kontroll av invaderande styrkor, och involverar en komplicerad, trilateral uppsättning rättsliga relationer mellan ockupationsmakten, den tillfälligt avsatta suveräna myndigheten och invånarna i det ockuperade territoriet.

Lagen om krigförande ockupation försöker ta hänsyn till både militär och humanitär imperativ.

Ockupationsmaktens primära mål med att bedriva militär ockupation är att vidare syftet med kriget i vilket ockupationsstyrkorna är engagerade och att säkerställa

underhåll och säkerhet för dessa styrkor.

Men ockupationsmakten är också skyldig att sörja för ockupationsmaktens rättsliga ställning och civilbefolkningens intressen och välfärd i det ockuperade territoriet.

Den ockuperande makten har skyldigheter relaterade till upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, och skydd av civila och egendom på ockuperat område.

***

11.1.1 Militär ockupation – Notering om terminologi.

11.1.1.1 Militär ockupation, militärregering, krigförande ockupationsmakt och krigsrätt.

Bruket att bedriva militär ockupation är mycket gammal, och lagen om militär ockupation har länge varit en del av krigslagen. Militär ockupation kallas också krigförande ockupation.

Utförandet av militär ockupation har också karaktäriserats som en utövning av militär regering" eller "krigslag" för civilbefolkningens intressen och välfärd i det ockuperade territoriet. "

Den här handboken använder termerna "militär ockupation", "krigförande ockupation" och "ockupation" för att hänvisa till situationer som regleras av lagen om krigförande ockupation.

***

11.1.1.2 Ockuperande makt, ockuperande och ockuperande stat.

Fördrag eller annat juridiska dokument kan hänvisa till den stat som utför ockupationen som "ockupationsmakten", "ockuperande stat" eller "ockupant". Denna manual använder termen "Occupy Power" för att hänvisa till en stat som bedriver en ockupation. I vissa fall kan flera stater bedriva en ockupation tillsammans, och varje stat kan anses vara en ockupationsmakt.

11.1.2 Militär ockupation och folkrättsliga organ.

11.1.2.1 Militär ockupation och andra krigslagsregler.

I allmänhet gäller lagen om krigsregler som inte är specifika för ockupationen av fiendens territorium fortsätter att gälla för situationer som omfattas av de regler som kan uppstå under ockupationen.

Till exempel reglerna för utförande av fientligheter och human behandling av fångar gäller även för stridsoperationer förvarsverksamhet under ockupationen. Emellertid utlöser faktumet av ockupation tillämpningen av ytterligare regler som är specifika för ockupation

***

11.1.2.2 Ockupation och Haag konventionen om respekt för lagar och seder för krig på land

Artiklarna 42 till 56 i Haag IV-reglerna tar upp militär ockupation.

När både GC-(Genevekonventionen och Haag IV-förordningen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i GC angående sysselsättning kompletterar Haag IV-bestämmelsernas bestämmelser ang ockupation.

När 1954 års Haagkonvention om kulturegendom och Haag IV-bestämmelserna är båda tillämpliga, bestämmelserna i 1954 års Haag kulturägandekonvention ang komplettera bestämmelserna i Haag IV-förordningen om ockupation.

Även om Haag IV-förordningarna i vissa fall inte skulle vara tillämpliga som en fråga om fördragslagstiftning eftersom krigförande stater kanske inte är parter i Haag IV, många av bestämmelserna i

Artiklarna 42 till 56 i Haag IV-förordningen återspeglar internationell sedvanerätt.

För till exempel artikel 42 i Haag IV-förordningen, som ger en standard för när lagen om krigförande ockupation gäller, betraktas som internationell sedvanerätt.

***

11.1.2.3 Ockupation och 1949 års Genèvekonventioner.

Gemensam artikel 2 i 1949 års Genèvekonventioner föreskriver att "[den] konventionen skall också tillämpas på alla fall av partiell eller total ockupation av en hög fördragsslutande parts territorium, även om nämnda ockupation möter inget väpnat motstånd."

Artiklarna 47 till 78 i GC behandlar specifikt ockuperade territorier. Övriga bestämmelserna i GC gäller även för ockuperat territorium. Till exempel, artiklarna 27 till 34 i GC innehåller bestämmelser som är gemensamma för territorier för parter i konflikten och för ockuperade territorier.

***

11.1.2.4 Ockupation och 1954 års Haagkonvention om kulturegendom.

1954 års Haagkonvention om kulturegendom gäller alla fall av partiell eller total ockupation av en hög fördragsslutande parts territorium, även om denna ockupation inte möter något väpnat motstånd.

1954 års Haagkonvention om kulturegendom och bestämmelserna för verkställighet av 1954 års Haagkonvention om kulturegendom har också bestämmelser som uttryckligen tar upp

ockupation.

***

11.1.2.5 Ockupation och resolutioner från FN:s säkerhetsråd. FN:s säkerhet

Rådet kan uppmana ockupationsmakterna att följa befintlig internationell lag.

I enlighet med Förenta nationernas stadga kan FN:s säkerhetsråd också fastställa myndigheter eller begränsningar som kan samverka med de som annars är tillämpliga enligt ockupationsrätten.

Till exempel kan en auktorisation från FN:s säkerhetsråd ge ytterligare myndighet för en ockupationsmakt att styra ockuperat territorium.

I fall av konflikt med förpliktelser i andra fördrag eller enligt internationell sedvanerätt kan sådana skyldigheter som föreskrivs av FN:s säkerhetsråd råda. Således kan sådan befogenhet användas för att vidta åtgärder som annars inte skulle vara tillåtna enligt lagen om krigförande ockupation.

***

11.1.2.6 Ockupation och ICCPR och andra fördrag om mänskliga rättigheter.

Det har varit USA:s uppfattning att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) inte skapar skyldigheter för en ockupationsmakt med avseende på ockuperat territorium eftersom en avtalsslutande stats skyldigheter enligt ICCPR endast sträcker sig till personer inom dess territorium och omfattas av dess jurisdiktion.

Även om personer inom ockuperat territorium är föremål för ockupationsmaktens jurisdiktion för vissa ändamål, befinner de sig inte inom ockupationsmaktens nationella territorium.

Denna begränsning av omfattningen av ICCPR:s skyldigheter föreslogs av USA för att förhindra skapandet av skyldigheter för stater med avseende på territorier som de ockuperade, såsom Tyskland och Japan efter andra världskriget.

Dessutom är lagen om krigförande ockupation speciellt utformad för att hantera situationen med krigförande yrke.

Sålunda, i fall av uppenbar konflikt med andra lagbestämmelser som inte är avsedda att hantera situationen med krigförande ockupation, kan det därför finnas en presumtion att sådana bestämmelser inte skulle strida mot yrkeslagstiftningen, eller att yrkeslagstiftningen sannolikt skulle ha företräde när situationen behandlas. av krigförande ockupant.

Andra stater, såsom vissa koalitionspartners, kan tolka sina skyldigheter i fördraget om mänskliga rättigheter för att skapa förpliktelser för sina militära operationer utanför sitt hemterritorium i samband med krigförande ockupation.

Med förbehåll för ockupationsmaktens befogenhet att ändra lokal lag26, en ockuperad stat nationell lag som har antagits i enlighet med dess skyldigheter i fördraget om mänskliga rättigheter eller som uppfyller kraven i den ockuperade statens förpliktelser om mänskliga rättigheter kan fortsätta att gälla under en ockupation

***

11.1.3 Tillämpning av yrkeslagstiftningen på situationer som inte utgör krigförande ockupation.

Lagen om krigförande ockupation är endast tillämplig i lag när den är säker

villkor har uppfyllts. Lagen om krigförande yrke gäller i allmänhet inte för (1) ren invasion; (2) befrielse av vänskapligt territorium; (3) icke-internationell väpnad konflikt; eller (4) efterkrigssituationer (förutom vissa bestämmelser i GC). Ändå kan det vara lämpligt att i sådana situationer tillämpa regler från lagen om krigförande ockupationsmakt.

***

11.1.3.1 Enbart invasion. Enbart fysisk närvaro av en krigförande militära styrka

Enbart på fiendens territorium utgör inte militär ockupation. Sådan närvaro kanske inte utgöra en effektiv och fast besittning av fiendens territorium, eller den krigförande staten skulle kunna saknar avsikt att förskjuta och ersätta fiendestatens myndighet med sin egen.

Riktlinjer för de amerikanska väpnade styrkorna har försökt, i den utsträckning det är möjligt, att tillämpa reglerna av ockupationslagen som en fråga om politik till områden genom vilka amerikanska styrkor passerar, och även på slagfältet.

***

11.1.3.2 Befrielse av vänligt territorium.

Lagen om krigförande ockupation gäller inte befrielsen av vänligt territorium. En krigförande ockupation förutsätter faktiskt

att ockupationsmakten är fientlig i förhållande till den stat vars territorium ockuperas. Administrationen av befriat territorium kan bedrivas i enlighet med en civilrättsligt angelägenhetsavtal mellan de medstridande staterna.

I avsaknad av ett sådant avtal kan militär regering inrättas i området som en provisorisk och tillfällig åtgärd. Den lagen om krigförande yrke kan ge lämpliga regler att tillämpa analogt, i avvaktan på en avtal med den lagliga regeringen.

***

11.1.3.3 Ockupation och icke-internationell väpnad konflikt.

Lagen om krigförande ockupation tar inte upp icke-internationell väpnad konflikt som sådan eftersom en krigförande ockupation förutsätter att ockupationsmakten är fientlig i förhållande till staten vars territorium ockuperats.

Det skulle en stats militära styrkor som kontrollerar sitt eget territorium inte anses utöva ett yrke; likaså utländska styrkor som utför operationer med den territoriella statens samtycke skulle inte heller anses bedriva en ockupation.

Lagen om krigförande yrke kan dock vara tillämplig på en icke-internationell väpnad konflikt när en icke-stat som är part i konflikten har erkänts som krigförande. Dessutom skulle en icke-internationell väpnad konflikt kunna anses äga rum i samband med, eller vid sidan av, en ockupation

***

11.1.3.4 Ockupation och efterkrigssituationer.

Innan GC antogs och trädde i kraft, var lagen om krigförande ockupation inte tillämplig när ett tillstånd av fientligheter

hade helt upphört.

Den allmänna ogiltigheten av lagen om krigförande ockupation på efterkrigssituationer kan ses som ett resultat av lagen om krigförande ockupation under förutsättning att det finns ett fientligt förhållande mellan invasionsstyrkans stat och staten det ockuperade området.

Till exempel om staten i det ockuperade territoriet ovillkorligen kapitulerade och alla internationella väpnade konflikter upphörde helt, lagen om krigförande yrke var inte tillämpligt

GC fortsätter dock att gälla i ockuperat territorium fram till ett år efter generalen avslutande av militära operationer, och ockupationsmakten är bunden, under varaktigheten av ockupation, i den mån en sådan stat utövar regeringens funktioner på sådant territorium, genom bestämmelserna i vissa artiklar i GC.

Dessutom skyddade personer under GC som kvarstår i ockupationsmaktens förvar efter ockupationens slut behåller detta

skydd fram till deras frigivning, repatriering eller återetablering.

Dessutom kan det vara lämpligt att hålla sig till reglerna för krigförande yrke eller till tillämpa dessa regler analogt även om de inte är tillämpliga enligt lag i situationer med efterkonflikter

Reglerna för krigförande ockupation kan återspegla grundläggande tillämpliga skyddsåtgärder till ett bredare spektrum av situationer.

***

11.2 NÄR MILITÄR YRKESLAG GÄLLER

Lagen om militär ockupation gäller när en militär ockupation faktiskt existerar. Även om kraven i lagen om krigförande yrke inte gäller i fråga om lag, allmänna krigsrättsliga principer och regler, såsom de för utförande av fientligheter, fortsätter

att ansöka.

11.2.1 Militär ockupation som ett faktum. Militär ockupation är en sakfråga.

De rättsliga konsekvenser som härrör från ockupationen (dvs. att detta faktum är grunden för båda rättigheter och skyldigheter) illustrerar hur krigslagstiftningen kan ses som både tillåtande och restriktiv i sin natur. Faktumet om ockupation är grunden för ockupationsmakten att utöva auktoritet över

ockuperat område.

Faktumet om ockupation, som ett krav för myndighetsutövning över det ockuperade territoriet, hindrar en stat från att helt enkelt göra anspråk på militära myndigheter regering över ett fientligt territorium utan att faktiskt kontrollera sådant territorium.

Faktumet om ockupation ålägger också ockupationsmakten vissa plikter med respekt till ockuperat område. Faktumet om ockupation, som ett krav för att utlösa arbetsuppgifterna för en ockuperande makt betyder att en stat som i själva verket inte ockuperar ett område inte ådrar sig en ockupationsmakts skyldigheter.

När en ockupation existerar i själva verket, oavsett om invasionen var laglig eller olagligt enligt jus ad bellum, ockupationsmaktens och befolkningens rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra gälla.

Denna tillämpning av lagen om krigförande yrke är en exempel på hur jus in bello-regler( internationell humanitär rätt, eller jus in bello, är den lag som styr sättet på vilket krigföring bedrivs)

Och jus ad bellum-regler i allmänhet fungerar oberoende av en

annan dvs just ad bello hänvisar till de villkor under vilka stater kan tillgripa krig eller till användning av väpnat våld i allmänhet.

Förbudet mot användning av våld mellan stater och undantagen från det (självförsvar och FN

11.2.2 Standard för att fastställa när territorium anses vara ockuperat.

Territorium är anses vara ockuperad när den faktiskt står under de fientliga styrkornas överinseende.

Denna standard för när lagen om krigförande yrke gäller återspeglas i artikel 42 i Haag IV-förordningen och betraktas som internationell sedvanerätt. Ockupationen sträcker sig endast till det territorium där sådan myndighet har etablerats och kan finnas utövas.

11.2.2.1 "Faktiskt placerad" – Yrkets effektivitet.

Militär ockupation måste vara verklig och effektiv; det vill säga det organiserade motståndet måste ha övervunnits, och den

ockupationsmakten måste ha vidtagit åtgärder för att etablera sin auktoritet.

Det räcker att ockupationsmakten inom rimlig tid kan sända avskilda styrkor för att upprätthålla sin auktoritet inom det ockuperade distriktet.

Militär ockupation gör det inte kräver närvaro av militära styrkor i varje befolkat område, även om ockupationsmakten ska bland annat kontrollera de viktigaste platserna. Typen av styrkor som används för att upprätthålla ockupationsmaktens auktoritet är inte väsentlig.

Till exempel kan ockupationen upprätthållas av permanent baserade enheter eller mobila styrkor, var och en av dem skulle kunna skicka styrkor för att upprätthålla ockupationsmakten inom det ockuperade geografiska område. Men enbart luftöverlägsenhet skulle det inte utgöra en effektiv sysselsättning.

På samma sätt, så länge ockupationen är effektiv, finns det inget exakt antal styrkor som anses nödvändiga för att utgöra en effektiv sysselsättning.

Antalet nödvändiga styrkor att upprätthålla en effektiv ockupation kommer att bero på olika överväganden, såsom dispositionen av invånarna, befolkningens antal och täthet, terrängens beskaffenhet och liknande faktorer.

En ockupation kan vara effektiv trots att det finns områden i fiendestaten som är det tillfälligt kontrollerad av fiendens styrkor eller motståndsfickor.

Till exempel det faktum att en försvarad plats (som en stad eller stat) som fortfarande kontrolleras av fiendens styrkor finns inom ett område förklaras ockuperade av ockupationsmakten gör inte ockupationen av resten av området ogiltigt, förutsatt att fortsatt motstånd på sådan plats eller försvarad zon inte gör det göra ockupanten oförmögen att utöva kontroll över resten av det ockuperade territoriet.

På liknande sätt kan en ockupation fortsätta att vara effektiv trots intermittenta upproriska attacker eller tillfälliga beslagtagande av territorium av motståndsstyrkor.

11.2.2.2 "Under myndigheten" – Avstängning och ersättning av statlig myndighet.

Ockupation kräver också att den territoriella statens auktoritet upphävs och att den territoriella statens auktoritet ersätts av ockupationsmakten. Den territoriella staten måste göras oförmögen att offentligt utöva sin myndighet på territoriet, och ockupationsmakten måste ersätta den territoriella statens myndighet.

Invaderande styrkor som är i besittning av territoriet måste ha vidtagit åtgärder för att etablera sin auktoritet. Sådana åtgärder kan till exempel inkludera att inrätta en egen statlig myndighet för det området och att göra bestämmelser för hur tillfälligt styrelsesätt ska fungera.

Den tillfälligt upphävande och ersättande av befogenheter kan ske med lokala myndigheter fortsättningsvis

administrera territorium som lyder under ockupationsmaktens överordnade auktoritet.

På de andra rutinåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa enhetens säkerhet (t.ex. varna privatpersoner för att inte göra det

att hota eller störa militära operationer) inte nödvändigtvis skulle utgöra åtgärder för att upprätta auktoritet över fiendens territorium. Att ockupationsmakten ersätter auktoritet kan visas genom en proklamation av ockupation, även om sådan kungörelse inte erfordras.

11.2.2.3 "Av den fientliga armén" – krigförande ockupation gäller fiendens territorium.

Ockupation uppstår när territorium faktiskt ställs under den fientliga makten armén. Förekomsten av en ockupation förutsätter således ett fientligt förhållande mellan de invaderande styrkas stat och staten i det ockuperade territoriet, även om ockupationen inte behöver mötas av väpnat motstånd.

Till exempel skulle lagen om krigförande ockupation inte gälla för användning av militär styrkor att kontrollera en stats eget territorium, till exempel i fall av inhemsk nödsituation, uppror eller icke-internationell väpnad konflikt.

På samma sätt skulle lagen om krigförande ockupation inte tillämpas på befrielsen av vänlig

territorium som tidigare var ockuperat av fienden.

Kravet på ett fientligt förhållande mellan den invaderande styrkans stat och staten av det ockuperade territoriet hindrar också lagen om krigförande ockupation från att tillämpas på situationer efter konflikt (förutom vissa bestämmelser i GC).

11.2.3 Omfattning av ockuperat område.

Ockupationen sträcker sig endast till det territorium där sådan befogenhet har inrättats och kan utövas.

Till exempel kan en stat behålla kontrollen över en del av sitt territorium medan resten av

dess territorium är under ockupation. 1949 års Genèvekonventioner gäller i fall av partiell eller total ockupation av en stat.73

Upphörandet av ockupationen i en del av det ockuperade territoriet avslutar inte ockupationen i andra delar av det ockuperade territoriet där ockupationsmakten upprätthåller sin auktoritet.

11.2.4 Kungörelse om ockupation.

På grund av de speciella relationer som upprättats mellan civilbefolkningen i det ockuperade territoriet och ockupationsmakten, militärens faktum ockupationen och det territorium som det sträcker sig över bör göras känt för medborgarna i landet ockuperat territorium och till andra stater.

Det finns dock inget specifikt lagkrav på att ockupationsmakten utfärdar en kungörelse om militär ockupation.

Frågan om territorium är ockuperat beror inte på utfärdandet av någon viss kungörelse eller annat instrument. Territorium kan vara ockuperat även om inte kungörelse om ockupation har utfärdats.

Omvänt, utfärdandet av kungörelse av ockupation ger inte en stat makt med en ockupationsmakts rättigheter om den inte gör det kontrollera sådant territorium faktiskt. En kungörelse kan hjälpa till att fastställa datumet för början av ockupationen.

Den Kungörelsen kan också ge invånare på ockuperat område råd om de regler med vilka de måste följa. I synnerhet kan kungörelsen användas för att informera invånarna om lagändringar, inklusive straffrätt.

Den allmänna praxisen i USA har varit att göra ockupationen känt genom kungörelse eller liknande meddelande. Förutom att ge besked till invånarna i ockuperade territorium, kan meddelande ges till andra regeringar. I vissa fall kan FN:s säkerhetsråd erkänna faktumet av ockupationen.

11.3 SLUT PÅ ANSTÄLLNING OCH VARAKTIGHET PÅ GC-FÖRBINDELSER

Statusen för krigförande ockupation upphör när villkoren för dess tillämpning är nej längre träffat. Vissa GC-förpliktelser med avseende på ockuperat territorium fortsätter under hela varaktigheten av ockupationen efter det allmänna avslutandet av militära operationer.

11.3.1 Slutet på ockupationen.

Den krigförande ockupationen upphör när förutsättningarna för dess ansökan inte längre uppfylls. I synnerhet, som diskuteras nedan, status som krigförande ockupationen upphör när inkräktaren inte längre faktiskt styr det ockuperade territoriet eller när en fientligt förhållande existerar inte längre mellan staten i det ockuperade territoriet och ockupationsmakten.

Den krigförande ockupationen upphör när ockupationsmakten inte längre har en effektiv plats det ockuperade området under dess kontroll.

Till exempel kan ett uppror av lokalbefolkningen hindra ockupationsmakten från att faktiskt genomdriva sin auktoritet över ockuperat territorium.

På liknande sätt skulle ockupationsmaktens utvisning eller fullständiga tillbakadragande från territoriet också tillräckligt eftersom den tidigare ockupationsmakten i allmänhet inte skulle kunna kontrollera tillräckligt det ockuperade territoriet.

Den krigförande ockupationen kan också upphöra när ett fientligt förhållande inte längre existerar mellan ockupationsmakten och det ockuperade territoriets tillstånd (även om, som diskuteras i följande underavsnitt kan vissa GC-förpliktelser fortsätta att gälla).

Till exempel, om en ny, oberoende regering av det tidigare ockuperade territoriet tar kontroll över territoriet och samtycker till närvaron av de tidigare ockupationsstyrkorna, då skulle en sådan situation nej längre betraktas som en krigförande sysselsättning.

På samma sätt, om ett fredsavtal legitimt överförs territoriet till ockupationsmaktens suveränitet, då skulle ockupationsmakten nej

längre betecknas som sådan. En ockupationsmakt är dock inte tillåten enligt lagen av krigförande ockupation, att annektera ockuperat område.

11.3.2 Varaktighet för GC-förpliktelser i fallet med ockuperat territorium.

I hemmet parternas territorium i konflikten, ska tillämpningen av GC upphöra vid den allmänna stängningen av

militära operationer.

När det gäller ockuperat territorium ska tillämpningen av GC upphöra ett år efter den allmänt avslutande av militära operationer; dock skall ockupationsmakten vara bunden, för den ockupationens varaktighet, i den mån en sådan stat utövar myndigheternas funktioner i sådant territorium, enligt bestämmelserna i följande artiklar i GC:

• 1 till 12 (allmänna bestämmelser och gemensamma artiklar, t.ex. skyddsmakten

fortsätter att fungera och undantaget av säkerhetsskäl fortsätter att gälla).

• 27, 29 till 34 (human behandling)

• 47 (behåller rättigheterna mot ändring genom annektering eller överenskommelse med lokala myndigheter så länge ockupationen varar)

• 49 (överföringar, evakuering och utvisning);

• 51, 52 (förbud mot viss obligatorisk tjänstgöring och skydd av arbetstagare);

• 53 (respekt för egendom);

• 59, 61 till 63 (underlättande hjälpprogram);

• 64 till 77 (straffrättsliga förfaranden); och

• 143 (åtkomst av skyddsmakterna och ICRC).

Tidsfristen på ett år för att upphöra med tillämpningen av GC (bortsett från bestämmelser som fortsätter att gälla i den mån ockupationsmakten utövar funktionerna regering i ockuperat territorium) föreslogs för att ta hänsyn till situationer som de

Tyskland och Japan efter andra världskriget.

AP I föreskriver att 1949 års Genèvekonventioner och AP I kommer att upphöra att gälla, när det gäller ockuperade territorier, vid upphörande av den ockupation; koalitionspartner som är ockupationsmakter och partier till AP I skulle vara bundna

genom denna regel.

I vilket fall som helst, individer med rätt till GC-skydd som förblir i förvar av ockupationsmakten efter ockupationens slut behåller detta skydd tills de släpps, repatriering eller återetablering.

Dessutom kan det vara lämpligt efter slutet av ockupation att fortsätta att analogt tillämpa vissa regler ur lagen om krigförande yrke, även om sådana regler inte gäller i lag.

****

The Ericsson Report: