"En skeppskanon från Marstrand har daterats till 1300-talet. Pjäsen hittades av en fritidsdykare på havsbotten utanför den bohuslänska ön 2001 och har nu analyserats av forskare vid Göteborgs universitet.

– En av de absolut äldsta artilleripjäser som påträffats i Europa, säger marinarkeologen Staffan von Arbin i ett pressmeddelande.

Den ser inte mycket ut för världen, en liten strut av ärgad koppar som bärgades från ett djup av 20 meter i havet utanför Marstrand. Men föremålet som hittades av en fritidsdykare år 2001 berättar en fantastisk historia.

Det handlar om en mynningsladdad skeppskanon och när forskare från Göteborgs universitet analyserade pjäsen upptäckte de att rester av en laddning fortfarande fanns kvar i krutkammaren.

– Tack vare de bevarade laddningsresterna har det varit möjligt att datera fyndet genom kol 14-metoden, säger Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.

– Resultatet visar att Marstrandskanonen med stor sannolikhet härrör från 1300-talet vilket gör den till en av de absolut äldsta artilleripjäser som påträffats i Europa, fortsätter han.

Kanonen var alltså laddad och redo att avfyras när den hamnade på havets botten.

Marstrand var med sin djupa, naturliga hamn en viktig knutpunkt för sjöfarten i Norden under 1300-talet. Handelsskepp gick över Skagerrak från Västeuropa till städer i Östersjöområdet.

Resorna var riskfyllda, inte bara på grund av väder och vind. Havet var centralt i dåtidens krig och konflikter och i nordiska farvatten lurade pirater.

Behovet av att bestycka fartygen var påtagligt och en mynningsladdad kanon var på 1300-talet ett mäktigt vapen. Trattformade kanoner av den typ som hittats utanför Marstrand brukar dateras till 1400- och 1500-talen, men fyndet visar alltså att de användes redan hundra år tidigare.

Analyser av den legering av koppar och bly som kanonen är gjord av visar dock att den var av låg kvalitet. Enligt forskarna är det troligt att den skulle ha blivit obrukbar vid en intensiv användning.

– Det visar att man ännu inte fullt ut behärskade kanongjutningens ädla konst vid denna tid och att tillverkningen till stor del skedde utifrån ”trial and error”, säger Staffan von Arbin."