"Frågan är om svensk media kommer mäkta med några nyheter nästa vecka. För vi har redan så mycket inbokat. Det är riksdagens öppnande, regeringsförklaring och partiledardebatt. Till det en mängd årsdagar: ett år sedan riksdagsvalet, 50 år sedan kungen blev kung, 20 år sedan mordet på Anna Lindh samt den folkomröstning där svenska folket tackade nej till euron.

Det sistnämnda sågs fram till nyligen som att Sverige skulle tacka sin lyckliga stjärna för att ha sluppit dragits in i 10-talets eurokris. Men framförallt liberalerna försöker använda dagens svaga kronkurs som bränsle för att återstarta debatten om att byta valuta.

Nordeas chefsekonom Annika Winsth har istället pratat om att prata upp kronan. Hon menar att Sverigebilden blivit ett problem då utländska investerare ser ett land i kaos. Att det inte bara är ekonomiska aspekter som räntekänsliga svenska hushåll och en förmodad fastighetskrasch som får omvärlden att sky Sverige. Utan även en misslyckad Nato-anslutning, skjutningar och koranbränningar. Den svaga kronan är en förklaring till inflationen. Så plötsligt kan vi skylla Erdogan, ”Kurdiska räven” och Momika för att det blivit dyrt att vara svensk.

Winsth vill att alla – inklusive regeringen – ska ta sitt ansvar och påminna om hur fundamentalt bra Sverige ändå är.

Finansministern håller med om detta och öppnar upp för en Göran Perssonsk pr-turné på temat ”Sverige är fantastiskt – att investera i”. Samtidigt säger Svantesson att man måste ”nämna det som är problematiskt”. Vilket vittnar om den politiska problematiken med hejaramsor.

De kan uppfattas som extremt tondöva eller rent av schizofrena om politikerna i samma andetag varnar för den mörka samtiden. Om värsta ekonomiska krisen sen 90-talet och värsta säkerhetsläget sen andra världskriget.

Det är kanske inte konstigt svensken undrar:

Är Sverige fantastiskt, eller fantastiskt fucked?

Eller så är vi medborgare bara intellektuella kleningar som inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Som regeringen säger: för att garantera vår demokratis överlevnad i de ömsesidiga säkerhetsgarantiernas hägn behöver vi skicka ut Erdogans politiska fiender, samtidigt som Turkiet inte utlämnar gängkriminella och så behöver vi inskränka yttrandefriheten.

Duh!

Eller, förlåt, vi ska hantera de rättmätiga turkiska kraven på att bekämpa terrorism, samarbeta med rättsstaten Turkiet om utlämningar och pragmatiskt garantera svenska medborgares säkerhet.

Även om Winsth och andra experter vill att politiker pratar positivt tjänar makthavare ofta på att måla i mörka färger. Det ger ett retoriskt övertag av allvar. En kris är något politiker kan tjäna på.

En kris kan skaka om spelplanen. En kris kan motivera det man egentligen ville göra hela tiden.

Den uträknade Alliansen som efter finanskrisen kom tillbaka med Moderaternas bästa valresultat. Eller sönderregerade Socialdemokraterna som under pandemin samlade nationen och tryckte tillbaka nationalisterna i opinionen.

Kanske är krisen politikens nya normaltillstånd.

I en mer förutsägbar tid gick det kanske an att ha ett politiskt program som skulle genomföras och sen utvärderas av väljarna. Då har sossarna gjort rätt analys – det är ingen idé att ha vallöften som verkligheten ändå mosar. Poängen är att framstå som den mest kompetenta krislöserskan. Brandkåren som är duktigast på att släcka bränder. Rädda det som räddas kan.

Måhända drömmer Johan Pehrson att kronan ska krisa tillräckligt mycket för att svensken ska vilja byta till euro. Ett problem med hans Ja-kampanj är att han pekade ut en smärtgräns för kronans växelkurs. Detta har Annika Winsth, med sin pratkampanj, undvikit att göra för det inbjuder spekulanter att se hur mycket Riksbanken är redo att försvara just en sådan gräns.

Det var just sådana spekulationer som ledde till 500-procentsränta för över 30 år sedan i den kris som faktiskt sänkte en regering. 90-talskrisen.

En viktig förklaring till att regeringen Bildt inte omvaldes är att de, rätt eller fel, fick skulden för det nationella ekonomiska traumat.

Nästa vecka stundar med pompa och hågkomster. Kanske är kalendern så fulltecknad av det planerade att det saknas tid att reflektera över vad historien kan lära om det oväntade.

Trots alla pågående kriser går det inte så bra för regeringen i opinionen. Om det betyder att väljarna håller regeringen ansvarig för det rådande läget trots att det gått ett helt år sedan valet, är för tidigt att säga."