Stackars Jenny...

"Varför är det ingen som dricker längre?

Önskas en drink före maten?

Servitören gick bordet runt. Killparet mittemot, i 25-årsåldern, beställde någon komplicerad fruktjuice. Jag tog samma.

”Är du också sober”, frågade den ena artigt.

Ja kanske, sade jag lite osäkert. Betyder det att man har varit inlagd på behandlingshem eller att man bara inte dricker så mycket?

Vilket som numera, upplyste han mig glatt. Den nya nykterhetsrörelsen har många olika namn, och ”nykter” är bara ett av dem. Du kan vara kristen, muslim eller bara gilla vatten. Före detta alkoholist eller nyblivet hälsofreak. Eller bara tycka att alkohol är en tråkig, trubbig drog.

Det har varit en vit sommar. Jag kan knappt minnas när någon senast föreslog att ses för en drink och faktiskt syftade på något med sprit i. Listan på ”mocktails” är ofta lika lång som vinlistan.

Några är på Ozempic och har tappat lusten att både äta och dricka. Många tar medicin för adhd eller antidepressiva medel som inte gör sig så bra ihop med alkohol. Eller som min väninna som ”mikrodosar” små tuggor av en liten svamp hon beställt på internet. De flesta har bara planer på att jobba nästa dag.

En helt egen kategori (och en egen kolumn) är ”Huberman Husbands”, som ska leva till 120 års ålder därför ägnar sig åt att mäta sitt blodsocker i varje ögonblick med hjälp av en nåldyna i den tyngdlyftande armen. En ny form av trainspotting eller Goop för män, helt enkelt – med lika delar fåfänga och dödsångest. Plus ett stort statistikintresse med obskyra blodprov och ”förebyggande” magnetröntgen av samtliga inre organ.

För dem är kroppen religion, socker ett gift, och alkohol djävulen. Men allt är ju förvisso mer charmerande än att vara berusad.

”Fest” innebär därmed alla andra droger än alkohol numera. Hela nedre Manhattan är en fullständig weed town, där lukten av grönt nästan slår ut jäsande sommarsopor på gatorna. Användandet av marijuana och hallucinogena droger ligger nu på en ”all time high” i samtliga åldersgrupper, enligt nationella undersökningar.

Så folk är fortfarande lika knäppa, på grund av antingen sin egen kemiska sammansättning eller något de själva tillsatt. Men ingen är full. Få dricker ens ett halvt glas halvljummet bjudvin på en mottagning.

De som dricker rejält står därmed ut mer som reliker från en annan tid, oavsett ålder.

Och det verkar som om gränsen blivit skarpare mellan att dricka mycket mindre – varianter som ”sober curious” har rapporterats som en trend sedan några år tillbaka – eller att gå i motsatt riktning, och dricka betydligt mer.

För nu dör fler amerikaner än tidigare av alkoholskador, enligt en stor undersökning som den nationella hälsomyndigheten släppte i augusti. Det är en tydlig skillnad mellan generationerna, där yngre är allt mindre intresserade av att dricka.

Enligt National Institute of Health har de under 35 har druckit allt mindre de senaste tio åren, medan intaget har ökat stadigt inom åldersgruppen 35 till 50. Framför allt är det vindrickande som ökat, och kvinnor står för den största ökningen.

Detta är efter många års romantiserande kring hur kvinnor ska ”unna sig” ett glas eller många i olika sammanhang, och har ”rätt” att dricka lika mycket som män. Eller att dricka vin varje dag är härligt kontinentalt. Där kvinnor, precis som män gjort länge, har skapat egna könssegregerade traditioner som centreras kring vindrickande. Trots att kvinnor i rapport efter rapport visar sig tåla alkohol betydligt sämre än män.

Flera uppmärksammade böcker skrivna av kvinnor har också de senare åren handlat om hur de kämpat för att ta sig ur missbruk, efter att tidigare satt stolthet och sett det som någon typ av frigörelse att kunna dricka av nästan vilken anledning som helst. Att vara ”one of the boys”.

För att vara motsatsen till tråkig. För att fira eller för att trösta sig. Att sedan bli av med beroende har krävt andra metoder än de som fungerat för män, som givetvis också dominerat i forskningen kring missbruk.

På den motsatta sidan har kvinnor dock anekdotiskt rapporterat att det på senare år tycks väcka allt mindre uppseende att helt tacka nej – utan att ange någon särskild orsak.

I Sverige har det som kallas för ”riskkonsumtion” av alkohol sjunkit lite bland män på senare år, samtidigt som det på samma vis går upp bland kvinnor. Riktlinjerna för hur hur mycket en svensk bör dricka utfärdas av Socialstyrelsen, och där lär den rekommenderade gränsen vara på väg att höjas för kvinnor – och bli samma för båda könen.

För det råder ingen skillnad när det gäller hälsorisker, lyder resonemanget, och enligt SVT Nyheter skulle gränsen då komma att ligga på tio glas i veckan. I USA rekommenderas vuxna kvinnor däremot dricka hälften av det som anses lämpligt för män.

Med EU-mått ligger svenskar inte särskilt högt per capita när det gäller drickande överlag. Den svenska alkoholkulturen, däremot, är ju fortsatt lite svårförklarad.

Jag blev påmind om det senast när en svensk samhällsbärare jovialiskt refererade till hur festligt det var när vi setts på en kräftskiva. När jag varit så plakat att jag till och med varit på väg att börja bråka med andra gäster!

Det tog några sekunder innan jag kom ifatt. Hade jag ens druckit något?

Så livlig är alltså min nyktra grundpersonlighet – så många idéer och känslor har jag tydligen att uttrycka – att mitt habitualtillstånd översätts till gravt alkoholpåverkad i svensk kontext.

”Lite gränslös”, som det så fint nedlåtande heter på svenska. ”Lite intensiv”. En helt vanlig vardag, dessutom.

Jaja. Snart kommer mörkret. Det kanske kan bli folk av mig också, vad det lider.