"Hjälpte topparna i svenska Lundin till med att rensa bort befolkningen från oljefälten?

Nu inleds den största rättegången i svensk historia.

”Miljardärer kan hamna på Kumla”, säger åklagarens expertvittne.

”Ett fruktansvärt slöseri med tid”, säger försvaret.

”Höggradigt bisarrt”, säger Carl Bildt.

Det handlar alltså om något som skedde 750 mil och ett kvarts sekel bort. Och något så ovanligt som att rika bolagsföreträdare i västvärlden ställs till svars för att fattiga människor dödats och fördrivits i en fjärran del av världen.

Att bolagstoppar personligen åtalas för folkrättsbrott, även kallat krigsbrott, har bara skett ett fåtal gånger sedan Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, enligt Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet. Det här är en helt ny situation som får bolagsledare i världen att oroas.

– I många krigsbrottsmål är det ganska marginaliserade parter som åtalas – någon ledare för en rebellgrupp, någon jihadist, företrädare för någon skurkstat. Med det här målet kommer något som många väntat på: att människor från den rika världen med makt och position kan hållas ansvariga när deras exploatering av naturresurser i fattiga länder leder till krigsbrott, eller brott av motsvarande allvar.

Ett av åklagarens expertvittnen är docent Johan Brosché, freds- och konfliktforskare vid Uppsala universitet som ska berätta om hur situationen var i Sudan.

– Om de åtalade skulle bli fällda så skulle det kunna betyda att mångmiljardärer skulle sitta på Kumla. Det är filmiskt, väldigt ovanligt och det väcker enormt intresse. Men det viktiga är att lyfta fram vad det här handlar om. Åtalet handlar inte om mutbrott eller liknande utan om medhjälp till folkrättsbrott. Och det handlar om vilket ansvar man har som företrädare för ett bolag. Jag tror att det här rättsfallet redan kan ha haft en effekt, att företag inser att man behöver tänka sig mer för när man verkar i ett konfliktområde.

De nu tilltalade i den enorma processen – Ian Lundin och Alex Schneiter – var höga chefer inom oljebolaget som hette Lundin Oil.

I dåvarande Sudan slöts 1997 ett kontrakt om att få borra efter olja i ”block 5A”, ett område stort som halva Lappland, som nu tillhör Sydsudan.

Det var redan ett land som slitits isär av ett av Afrikas längsta och dödligaste inbördeskrig. Den styrande diktaturen var känd för att återkommande attackera sin befolkning militärt.

Tidigare hade invånarna i just block 5A varit relativt förskonade. Det ändrades med oljan, enligt rapporter från en lång rad organisationer som FN, Human Rights Watch och Christian Aid. De beskriver hur regeringslojal militär rensade områden nära oljefälten på människor.

Skräckscener skildras i rapporterna – beskjutningar med helikopter. Klusterbomber. Flyende som simmar över vattendrag, småbarn som lämnas i panik. Massavrättningar av manliga bybor. Kvinnor som våldtas och spikas upp i träd. Pojkar som tvingas bli barnsoldater för att vakta oljefälten.

Totalt ska tiotusentals ha dödats och över 100 000 människor tvingats fly, enligt rapporten Unpaid Debt från organisationen Pax, som fick en svensk åklagare att ta upp fallet.

Sedan 2010 har utredningen pågått mot Lundin och Schneiter, som nu står inför rätta för att ha bidragit till det som skett. Åklagaren kommer att driva att de kände till vad som pågick, men att de inte gjorde något för att förhindra det – något som kallas likgiltighetsuppsåt.

En stor mängd dokument, som bland annat kommit från husrannsakan mot Lundins Genèvekontor, kommer att åberopas som bevis av åklagaren.

Exempelvis ett brev från Ian Lundin till Sudans energi- och gruvminister i februari 1999, där det framkommer att bolaget ingått avtal med regeringen, för att regeringen skulle sätta in ”reguljära armétrupper” för att agera som ”vår primära vaktstyrka”.

Bara sakframställan i Stockholms tingsrätt kommer att ta nio månader att lägga fram. 61 vittnen från hela världen ska höras under nästan ett helt år, februari till december 2025. De är allt från experter och Lundinanställda till tidigare anställda vid FN och andra organisationer som verkade i området.

Ett av vittnena, som planeras att höras den 6 november 2025, drar särskild uppmärksamhet till sig. Det handlar om en tidigare svensk statsminister – Carl Bildt (M).

Han satt i Lundin Oils styrelse från 2001 fram till att han blev utrikesminister 2006. Han förhördes av åklagare 2015 och berättade då om hur allt började – om sin nära kontakt med Lundin-chefens bror, som var chef för Kontoret för särskild inhämtning (KSI), en av de hemligaste delarna av svensk underrättelsetjänst.

Fakta.Det här händer under rättegången

5 september 2023. Rättegången inleds

7 september 2023–slutet av maj 2024. Åklagare, målsägandebiträden och försvarare håller sakframställan – parterna redogör för sakförhållandena och lägger fram bevis.

28 maj 2024 –slutet av november 2024. Förhör med 27 målsäganden, som flytt från oljeområdet och nu bor spridda i olika länder i Afrika, Europa och Nordamerika. Två av dem har hunnit avlida under processen, och deras vittnesmål kommer att läsas upp.

10 december 2024–slutet av januari 2025. Förhör med de tilltalade, Ian Lundin och Alexandre Schneiter.

4 februari 2025–början av december 2025. Förhör med 61 vittnen. Det handlar om allt från experter och tidigare anställda vid FN och hjälporganisationer till anställda och toppar inom oljebolaget. Den 15 november förhörs tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt (M), som satt i styrelsen för Lundin Oil.

9 december 2025–mitten av februari 2026. Slutpläderingar.

Visa mindre

Till DN skriver Bildt i ett mejl:

”Höggradigt bisarrt att det tagit ett kvarts sekel att komma fram till något. Däremot har jag inte tagit del av någonting i ärendet sedan jag hördes som vittne för ett årtionde sedan eller så, och då sade de till mig att jag inte borde uttala mig om processen”.

Pastor James Ninrew från Sydsudan är en av de 27 målsägandena som ska vittna, i maj nästa år.

– Lundin hävdar att det inte fanns några människor att fördriva – det är vad som tagit alla de drabbade hårdast: att man pratar som att vi aldrig existerat. Men vi är människor, det här har hänt. Det är goda nyheter att rättegången startar och jag hoppas att rättvisa äntligen ska kunna skipas, säger han till DN.

Tidigare justitieminister Thomas Bodström (S) är ett av två målsägandebiträden.

– Mina klienter har väntat över 20 år på det här. Det är dem det här handlar om. Alla som fördrivits och vars släktingar har dödats.

De åtalade vill i nuläget inte ge några intervjuer.

Ian Lundins huvudförsvarare Torgny Wetterberg skriver i ett mejl till DN:

”De två och ett halvt år som vi ska spendera i tingsrätten blir ett fruktansvärt slöseri med tid och resurser, som inte minst domstolen hade behövt använda till annat. Åklagaren har inga möjligheter till framgång, eftersom åtalet bygger på påståenden som saknar stöd i utredningen. Det är en gåta varför åklagaren driver detta mål.”

Här är knäckfrågorna som rättegången kommer att kretsa kring

1) Hur såg situationen ut i Block 5A i Sudan då Lundin verkade där 1997–2003?

De åtalade menar att det fanns ett fredsavtal på plats. Experter menar att avtalet slöts mellan lierade parter – regeringen och en milisgrupp – som redan stred ihop, och att striderna ökade på grund av oljan som hittats.

De åtalade menar att områdena kring oljefälten var träskmarker som befolkades av nomader – inga fasta invånare. Experter och målsäganden vittnar om samhällen och byar som brändes, bombades och tömdes på människor.

2) Vad visste Lundintopparna om vad som hände?

De åtalade menar att bolagets företrädare inte sett något av det rapporterna beskriver – fördrivning och dödande. Åklagaren kommer att rada upp experter, rapporter, dokument och vittnesmål för att visa att Lundintopparna kände till att det skedde.

3) Räcker det att eventuellt bevisa att topparna visste?

Vissa brott kan begås av oaktsamhet. För krigsförbrytelser måste det finnas uppsåt. Olika länder har olika definitioner av uppsåt. I Sverige är den nedersta tröskeln likgiltighetsuppsåt – att det räcker att man inser att det finns stora risker för att ens handlingar kommer att leda till något, men att man ställer sig likgiltig inför de eventuella konsekvenserna. (Vid internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag ställs högre krav – det krävs där att åklagaren visar indirekt eller direkt uppsåt.)

Åklagaren menar att Lundintopparna kände till riskerna då man bad Sudans regering att sätta in militär vid oljefälten. De åtalade menar att man inte kände till något – och ifrågasätter om något ens hänt. Dessutom menar deras försvarare att ”likgiltighetsuppsåt” som juridiskt begrepp inte används inom folkrätt, och därför inte ska kunna användas i denna rättegång som rör påstådda internationella brott.

Källor: Mark Klamberg, professor i folkrätt, Johan Brosché, docent i freds- och konfliktsvetenskap, tidigare utsagor från åklagare, Ian Lundin och Alex Schneiter samt deras försvarare.

Alex Schneiters huvudförsvarare, advokat Per E Samuelsson:

”Vi står inför Sveriges längsta rättegång någonsin. Åklagaren säger sig behöva över två år i tingsrätten för att lägga fram sitt åtal. Redan detta är en stark varningssignal. Om man behöver så lång tid på sig för att visa att man har ett case så har man inget case. Det finns ingen koppling mellan någon åtgärd som Alexandre Schneiter har vidtagit och några strider i Sudan”.

Schneiters advokat Sameulsson: ”En frikännande dom kommer att vara en klen tröst, då min klient efter att ha varit föremål för en 12 år lång förundersökning nu också kommer att tvingas sitta i så kallat 'domstolsfängelse' i över två år innan tingsrätten konstaterar det självklara, nämligen att han är helt oskyldig.”

En av journalisterna på plats i Stockholm inför förhandlingarna är brittiska Chris Stephen, som bevakat nio olika krig och krigsbrottsmål i hela världen för bland annat The Guardian. Han är aktuell med sin nya bok ”The future of war crimes justice”.

– Det här är ett extraordinärt fall, med ingredienser som liknar en Stieg Larsson-roman. Det som gör det unikt är att fram tills nu har företag som anklagats för krigsförbrytelser bara fått böter. I det här fallet finns risk för fängelse. Av den anledningen övervakas det noga av åklagare på andra håll, inte minst vid Internationella brottmålsdomstolen, där sådana fall fram tills nu har varit en ouppfylld önskning."