"Årets Nobelfest kommer att nå Nobelprisklass i politisk naivitet. SD-ledaren Jimmie Åkesson gör rätt som tackar nej till inbjudan, skriver Björn Wiman.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl.

Det är den klassiska inledningen till August Strindbergs ”Svarta fanor” från 1907, den ursinniga uppgörelsen med förra sekelskiftets kulturella societetsliv.

Nu är det återigen dags för diné. Denna gång i Stockholms Stadshus i december. Och även denna gång är kraschanerna – ordensstjärnorna som Strindberg talar om – på väg att bytas mot ett ”andra klassens uppbåd”. Till årets Nobelfest har Nobelstiftelsen som bekant beslutat att bjuda in ambassadörerna från skurkstaterna Ryssland, Belarus och Iran, vilka förra året inte var välkomna på grund av ”den politiska utvecklingen”.

”Vi tänker att det är bra att bjuda in också stater som behöver höra hur viktigt det är med demokrati och mänskliga rättigheter”, säger Nobelstiftelsens vd Vidar Helgesen i ett uttalande som når Nobelprisklass i politisk naivitet.

En stiftelse som säger sig stå för motsatsen till polarisering, nationalism och populism har således inte bjudit ledaren för det svenska parti som står för just polarisering, nationalism och populism

Nobelstiftelsen har i många år hållit sig med en utmärkt princip, närmare bestämt den att den som är värd för en fest bjuder den hon eller han själv vill. En stiftelse som säger sig stå för motsatsen till polarisering, nationalism och populism har således låtit bli att bjuda ledaren för det svenska parti som står för just polarisering, nationalism och populism. Få har fram till nu ifrågasatt detta, just för att de flesta vettiga människor begriper den bakomliggande tanken. Att bevista Nobelfesten är inte en mänsklig rättighet.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson gör alltså helt rätt när han tackar nej till den inbjudan som Nobelstiftelsen inför årets fest har gett honom. Proceduren blottlägger samtidigt samma slags dekadans i tidsandan som finns i Strindbergs roman – en förljugen fest där alla, inklusive värden, avskyr varandra men ingen vågar utebli. Det som inträffat är en djup pinsamhet för Nobelstiftelsen, och en stor propagandaseger för dem som motverkar de värden den står för.

’Ja, här sitter vi bland mördare och tjuvar’

Det är inte osannolikt att fler kommer att följa Jimmie Åkessons exempel att utebli från årets Nobelfest – om inte annat ställda inför utsikten att få tillbringa fem timmar i sträck som bordsgranne till en företrädare för krigsförbrytarnationen Ryssland.

”Ja, här sitter vi bland mördare och tjuvar”, säger en av middagsgästerna till författaren Falkenström i ”Svarta fanor”.

”Ja, du har rätt”, svarar Falkenström, ”vi sitter i en mördarkula.”