GP 05:05 - 5 maj, 2019

Västarvets samlingar av mänskliga kvarlevor blir snart åderlåtet genom en gallring som omfattar ett hundratal föremål, foster i formalin, till exempel de berömda ”Siamesiska tvillingarna”, skelettdelar och andra objekt som tidigare använts som utställningsföremål, men även gagnat medicinsk forskning och utbildning som illustrationsobjekt.

Pietet och goda etiska förhållningssätt ska självfallet visas rörande vad som exponeras och kan uppfattas som kontroversiellt. Museets uppgift är att med goda och anständiga pedagogiska insatser klara av detta – att göra historien begriplig för vår samtid och för kommande generationer.

När dagens moral och etiska synsätt tillåts prägla museers profil blir verksamheten snöpt och politiserad.

Att göra sig urarva och historielös är väl snarast det sista ett museum bör sikta på. När dagens moral och etiska synsätt tillåts prägla museers profil blir verksamheten snöpt och politiserad utan samband med naturvetenskapens historiska bakgrund och äldre landvinningar. Gallringar på museer bör utföras och initieras av sakkunniga och absolut inte av tjänstemän på Västarvet som har andra bevekelsegrunder än att hålla ihop Naturhistoriska museets samlingar.

De värderingar, politiska opinioner rörande etik och moral som vi hyllar i dag är ingalunda bestående. Kopior av föremål äger absolut inte samma autenticitet som original. Den magi och aura som uppfattas vid kontakt med ett äkta föremål förtrollar och sätter fantasin i rörelse. Klåfingrigheten att plocka bort de berömda och vida omtalade ”siamesiska tvillingarna är helt exempellös och speglar den ängslighetskultur där allt ska anpassas till dagens snäva politiskt korrekta klimat.

Anomalier och missbildningar ställdes ut i pedagogiskt syfte och ingår i den naturhistoriska forskningens bakgrundshistoria.

Generationer har genom åren med skräckblandad fascination trollbundits vid åsynen av detta sammanväxta siamesiska par. Anomalier och missbildningar ställdes ut i pedagogiskt syfte och ingår i den naturhistoriska forskningens bakgrundshistoria. Denna klenod, som många enkom besökte museet för att få bevittna, är nu undanställd i magasin i väntan på Västarvets nästa steg. På en avskild plats på museet hade dessa föremål kunnat visas på anmodan.

De som upprörs av anblicken skulle med sina föreburna etiska skäl slippa se dem och övriga kunnat få chansen att nyfiket betrakta dem. Västarvet vill dock uppenbarligen vara uttolkare av god moral och självsvåldigt avgöra gränserna för vad människor ska få tillgång till. Naturhistoriska museets kanske mest spännande och omtalade föremål försvinner nu in i magasinets mörker och undanhålls publiken. För övrigt har ju totalitära stater i historien som Nazityskland och Sovjetstaten plockat bort tavlor ur museisamlingar, stulit och sålt verk som inte passat rådande ideologi. Diktaturer vill ju gärna skriva om historien så att den överensstämmer med ideologin.

Beröringsskräcken gör sitt till för att Västarvet inte vill befatta sig med detta arv.

Rasbiologin och kolonialismen med forskningsresande och missionärer i släptåg kartlade stora delar av tredje världen på 1800-talet och i början på 1900-talet, sannolikt med ett etnocentriskt perspektiv. En hel del föremål fördes ut och hamnade till exempel på museer världen över. Man kartlade och examinerade inte bara geografin utan också växter, mineraler, djur och natur; människor ej undantagna. Darwins evolutionslära och föregångaren Linnés sexualsystem med indelning och ordnande av växter och djur i familjer och olika underavdelningar fastställde släktskap genom överensstämmelser.

Människan, Homo Sapiens, kunde också indelas i underavdelningar nämligen olika raser med karakteristiska särskiljande drag, likheter och olikheter. Raser är ju strängt taget enligt evolutionsläran nya arter i vardande. Den rasbiologiska begreppsapparaten är i dag huvudsakligen utbytt mot begreppet etnicitet och är inte strikt biologisk utan medger vidare ramar. På 1800-talet utfördes skallmätningar och granskning av skelettdelar för att undersöka rasskillnader. Skelettdelar kom även till Naturhistoriska museet i Göteborg, kanske under obskyra omständigheter. Rasbiologin blev djupt komprometterad av den politiska utvecklingen efter att ha inlemmats i utvalda delar i nazismens föreställningsvärld. Sannolikt spökar här skelettdelarna med tvivelaktig bakgrund och från minerad mark flyr man gärna och inte minst beröringsskräcken gör sitt till för att Västarvet inte vill befatta sig med detta arv.

Folkbildning är upplysning och sanningen om museers föremål ska berättas och inte värderas moraliskt!

De föremål som ställts undan på Naturhistoriska museet i Göteborg skulle i stället kunna exponeras med en stor utställning om rasbiologins bakgrund och rötter med pedagogiskt vägledande texter. Folkbildning är upplysning och sanningen om museers föremål ska berättas och inte värderas moraliskt!