***

KÄRNBRÄNSLE

Sverige har de största fyndigheterna i hela EU av uran, som används som bränsle i reaktorer. Problemet är att det är förbjudet att dra nytta av dem.

***

Westinghouse Electric Sweden har en historisk blandning av två innovativa företagskulturer som båda har bidragit mycket till kärnkraftens utveckling i världen genom åren.

Den svenska delen har sitt ursprung i företaget Asea och dess atomkraftavdelning som hade sitt huvudkontor i Västerås.

Den amerikanska delen härstammar från bolaget Westinghouse Electric Company med huvudkontor i Cranberry utanför Pittsburg i USA

***

Ur artikeln

Att det skulle bli fler reaktorer vid ett maktskifte förra året var en lågoddsare.

Närmare bestämt tio stycken till. Det är åtminstone vad Sverige behöver för att möta det skyhöga behovet av el kommande decennier, menade klimatminister Romina Pourmokhtari förra veckan.

En politik för mer kärnkraft är numera ganska okontroversiell. Tidigare i år uppgav nio av elva storföretag att det är viktigt med nya reaktorer, och nästan sex av tio svenskar vill att det byggs fler. Det kräver dock en ny politik även för kärnbränslet.

En av alla metaller som finns i den svenska berggrunden är uran, som används som bränsle i reaktorer. Här finns rentav de största fyndigheterna av uran i hela EU. Problemet är att det är förbjudet att dra nytta av dem.

De flesta känner till hur den rödgröna regeringen bidrog till att avveckla fyra av tio reaktorer, men 2018 passade de även på att göra det olagligt att bryta uran. Inte bara genom att förbjuda urangruvor.

De satte också stopp för att utnyttja den uran som man får fram som biprodukt vid annan gruvbrytning. Ett fullkomligt resursslöseri.

S och MP pekade på det dåvarande energipolitiska målet om 100 procent förnybar elproduktion som ett skäl för förbudet.

Om man inte ska ha kärnkraft behöver man inte heller bränsle för det. ”Kärnkraftens era är förbi. Uranet har ingen framtid”, lät argumentet.

I dag vet vi att det inte stämmer. Med samma logik borde man därför inte tveka att riva upp begränsningen av svensk uranbrytning. Så sent som i juni röstade riksdagen igenom ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfri el.

Visst finns det lokalt motstånd. Tidigare i veckan skrev DN om den skepsis mot uranbrytning som finns i Jämtland, som har en av landets största fyndigheter.

Oron går att förstå och bör tas på allvar. Alternativet till svenska gruvor är dock att uran importeras till Europa från länder som Kazakstan, Niger eller till och med Ryssland.

Det är precis som Erik Jonsson, statsgeolog på SGU, säger i reportaget. Med svensk uranbrytning skulle vi ”slippa dubbelmoralen och hyckleriet det innebär att ha kärnkraft men inte tillåta brytning i det egna landet”.

Förbudet är en förlängning av den rödgröna energipolitik som gav oss elkriser och skenande elräkningar. Tidöpartierna verkar nu öppna upp för att ändra lagen. Det borde vara en självklarhet.