"Långt från mediernas strålkastarljus och de offentliga bråken har SD inrättat sin nya maktbas – nära statsministerns kontor.

Sverigedemokraterna har hotat att utlösa regeringskriser under våren. Men i de inre rummen låter det annorlunda.

Namnet för tankarna till det militära. En äntringsstyrka ska agera förtrupp och bana väg för en drastisk förändring.

Inför riksdagsvalet i höstas satte Sverigedemokraterna ett gäng tjänstemän i skolbänken för att utbilda sig i hur maktapparaten fungerar. På schemat stod föreläsningar och workshops om politikens mindre publikfriande sidor: Regeringskansliets organisation, myndighetsstyrning och utnämningsmakt.

Målet för denna ”äntringsstyrka” var att maximera partiets inflytande efter ett maktskifte – och att säkerställa att SD inte blev lurade av samarbetspartierna.

När snart ett år har gått står det klart att timmarna i skolbänken tycks ha gett resultat.

Alldeles i närheten av statsministerns kontor, i ett anonymt kontorskomplex från 1980-talet på nedre Norrmalm, har SD inrättat en ny maktbas.

– Ingenting passerar obemärkt förbi, säger Gustav Gellerbrant (SD).

Han är exmoderaten som var sakkunnig åt justitieminister Beatrice Ask (M) och lämnade M i protest mot decemberöverenskommelsen 2014. I dag leder han SD:s trupp av tjänstemän i Regeringskansliet.

– Det är klart att min förståelse för hur Moderaterna fungerar och för det moderata språkbruket har underlättat resan hit, säger han.

Egentligen bygger det på en enkel analys. För den som vill påverka hur landet styrs räcker det inte att skriva virala Twitterinlägg, motionera i riksdagen och låta sig intervjuas. Man måste också skaffa sig passerkort till maktens inre rum.

Det såg SD till att skriva in redan på sidan fyra i Tidöavtalet.

På byråkratiprosa kallas rummen där SD:s tjänstemän huserar för samordningskansliet.

Där jobbar även politiska tjänstemän från de tre regeringspartierna, sex sakkunniga och deras chefer.

DN har pratat med flera personer från alla partier i regeringsunderlaget med insyn i samordningen. Men ingen, förutom Gustav Gellerbrant, har velat medverka i en intervju. De vill inte ha en roll i offentligheten.

– Alla meningsskiljaktigheter som uppstår mellan partier har en benägenhet att leta sig fram till samordningen, säger han.

Samordnarnas viktigaste uppgift är att slipa ner kanterna mellan de fyra ganska omaka partierna i regeringsunderlaget. Det handlar om stundtals hårda förhandlingar, men också om att vårda mjuka värden. Som att skapa tillit och förtroende över partigränserna, att fika ihop och skämta vid kaffemaskinen. Det kan bli att man tillbringar mer tid med personer från andra partier än sina egna partikollegor.

– Man måste vara diplomatiskt lagd och bra på att bygga relationer, säger en medarbetare i samordningen.

Det märks att många jurister har varit inblandade när regeringsunderlagets bindande dokument skrivits. Det mesta är reglerat i detalj.

En åtta sidor lång promemoria anger hur partierna i regeringsunderlaget ska ”stå bakom regeringens politik och har fullt och lika inflytande över politiken”. I detalj stolpar det ut premisserna för hur SD ska få inflytande och insyn i alla frågor som rör Tidöavtalet – liksom alla budgetfrågor.

Men där regleras också när SD ska hållas utanför.

Trekrets kallas det när bara regeringspartierna förhandlar.

Fyrkrets när även SD är inkopplade.

Trekrets kallas det när bara regeringspartierna förhandlar.

Fyrkrets när även SD är inkopplat.

Utåt kan tongångarna stundtals vara hårda. Utspelen där partierna dragit åt olika håll har bland annat handlat om koranbränningar, plastpåseskatt och generaldirektörers framtid.

Dessutom har företrädare för SD hotat med regeringskris två gånger under våren.

Ändå har det varit god stämning på samordningskansliet, säger DN:s källor samstämmigt. Samarbetet har till och med fungerat bättre än vad de flesta trodde.

Det syns bland annat på hur väl man lyckats uppfylla en av grunduppgifterna: Att skona partiledarna från att nås av det käbbel som pågår på lägre nivåer.

Det är samordningens uppgift att lösa konflikter mellan partierna. Men när alla andra möjligheter är uttömda kan problem ”hissas” till partiledarna. Under alliansåren skedde det någon gång i månaden. Den nya regeringen har hanterat frågan om ett framtida EU-förbud mot förbränningsmotorer på det sättet, där SD ville att Sverige skulle rösta nej, men fick vika ner sig.

Det är dock inte enda gången som partiledarna ses. Varannan vecka träffas de över en lunch när det så kallade ”inre kabinettet” sammanträder. Även de fyra cheferna för samordningen brukar delta.

Att ha ett samordningskansli är i sig inte något nytt påfund inom svensk politik.

Det är inte heller unikt att låta tjänstemän från ett parti som inte sitter med i regeringen ta plats i regeringskansliet.

En annan viktig uppgift för samordnare är att få trilskande riksdagsledamöter att rätta in sig i ledet. Även den mest missnöjda ledamoten ska förmås trycka på rätt knapp vid votering.

Framför allt är det regeringsunderlagets två motpoler, SD och L, som behövt lägga tid på att lirka med partiföreträdare.

För Sverigedemokraterna, som fram tills nyligen betraktades som paria, har klivet in i maktens inre rum varit omvälvande.

Medan Regeringskansliets korridorer var välbekanta för de tre regeringspartierna, utgjorde de outforskad mark för nykomlingarna.

Det var Sverigedemokraterna väl medvetna om när de sjösatte sin äntringsstyrka och satte tjänstemännen i skolbänken. Flera DN talar med beskriver de sverigedemokratiska tjänstemännen som ”extremt väl pålästa” – men att de är fortsatt oroliga för att bli dragna vid näsan.

– De litar inte på oss andra och är rädda att vi ska lura dem på makten, säger en centralt placerad person från ett av regeringspartierna."