Men man bör nog tänka ur ett lite vidare perspektiv än i artikeln, var och när detta kommer upp och varför....

Trump åtalas alltså och måste försvara sig genom bevisning av valfusk samtidigt som det är han själv som i september 2020 har infört reglementet för CISA gällande cybervalfusk i förhållande till det reguljära militära ansvaret mot konstitutionen - man lät alltså valfusket ske för att kunna städa ur ordentligt.

Han är med andra ord ovillkorligen ÖB och driver ett folkbildningsprojekt.

Trump måste nu införa bevisning om valfusk eftersom han står under åtal för att ha vilselett om detta för att tillskansa sig makten, det är en del.

En annan del är att det var han själv som införde bestämmelsen om cyberangrepp till grund för militär inrikes intervention i september 2020 - före valet som man lät Biden "vinna".....

Så om Trump tex som av en händelse bevisar i sitt mål att det var cybervalfusk, vad händer möjligen då tror ni....

Man kontrollerar och styr utvecklingen alltså närmast helt öppet på tidsaxlarna nu, på den amerikanska scenen.

" Det senaste, tredje, kriminella åtalet mot Donald Trump går djupare än något tidigare. Den särskilda åklagaren Jack Smith ringar in essensen i hur presidenten försökte sitta kvar efter ett val han förlorat. Men de som skulle behöva läsa åtalet och ta in bevisningen lär inte göra det.

Förlorar staten nu är trumpismen odödlig

Den 6 januari 2021 var det amerikanska presidentvalet i allt väsentligt över. Väljarna hade i november året före valt Joe Biden till nästa president efter fyra år med Donald J. Trump.

Tvärt emot vad Trump och hans anhängare hävdade så hade USA:s fragmenterade valsystem fungerat. Åklagare hade granskat och lagt ned anklagelserna från Trumplägret om omfattande fusk. Domare hade läst inlagor från Trumps advokater om att rösträkningen borde stoppas och deklarerat ”case dismissed”. Alla 50 delstaterna hade verifierat Bidens valseger, som kom med flera miljoner väljarrösters övervikt.

Det enda som återstod den där dagen i början av januari 2021 var den ceremoniella räkningen av elektorsrösterna i kongressen i Washington DC, som Mike Pence i egenskap av vicepresident styrde över.

Vi vet sedan länge vad som hände. Trump eldade sina supportrar att tåga mot kongressbyggnaden några kvarter öster om Vita Huset. De stormade byggnaden, en aggressivitet påeldad av Trumps konspirationsteorier om att han fått segern stulen. Det var en desperat dålig förlorares sista försök att sitta kvar vid makten efter ett val han förlorat.

Strax dessförinnan hade Trump, vet vi numera efter många månaders utredning, ihop med medarbetare utarbetat en plan för att skicka falska elektorsröster till Washington. De skulle räknas i stället för Bidens röster, var planen, och sålunda omintetgöra valresultatet.

Han ringde som bekant även till valministern i Georgia, republikanen Brad Raffensperger – ett samtal som bandades – och bad denne att ”hitta” knappt 12 000 Trumpröster som inte fanns, så att Trump skulle kunna vinna Georgia.

Det är länge sedan som något av detta var nyheter.

Det nya är nu att Trump kan vara på väg att ställas till svars.

Den särskilda åklagaren, Jack Smith, presenterade på tisdagen åtalet mot Trump som går till botten med presidentens valfusk. Bevisläget får bedömas som gott, men det är i sig inte det mest intressanta i åtalet.

Det är i stället att detta handlar om själva kärnan i USA:s demokrati. En fråga kan formuleras som lyder ungefär så här:

Begår en president som medvetet agerar för att förtrycka väljarnas röster i syfte att sitta kvar vid makten ett brott? Och i så fall vilket brott då?

Målet är så unikt att det inte går att börja formulera ett svar. USA:s federala rättssystem står inför en prövning vars motstycke saknas.

De kriminella åtal mot Trump som lagts fram hittills – misstänkt bokföringsbrott i New York, potentiellt brottslig hantering av hemligstämplade dokument i Florida, utöver flera civila mål – kommer ingenstans i närheten av Trumps försök att sabotera USA:s demokrati och valprocess. Det senaste åtalet gör det.

En annan omständighet är värd att notera. Smith och hans åklagarkollegor skriver i åtalet att Trump medvetet spred konspirationsteorier och lögner. De tror sig alltså kunna bevisa att Trump visste att han ljög. Om den bevisningen håller i domstol – vilket är långt ifrån säkert – kan Trump inte hävda med någon vidare trovärdighet att han trodde att han fått sin valseger stulen på grund av fusk.

Den bevisningen kan ha avgörande vikt i en rättegång, eftersom det är en sak att vara dåligt informerad eller påläst – men en annan att ljuga medvetet i syfte att begå våld på demokratin.

Det här åtalet överträffar alla de andra i termer av tyngd. Det bör rimligtvis även försämra Trumps chanser att vinna nästa presidentval, i november 2024. Skälet är att USA:s oberoende mittenväljare, som inte tillhör något parti, nu får ett tungt skäl att rösta på den andra presidentkandidaten.

Vad åtalet förmodligen inte gör är att påverka opinionen nämnvärt inför primärvalen om runt ett halvår.

Trump är fortfarande Republikanernas frontfigur. Han backas upp av väljare som ingår i den trumpska personkulten och av kongresspolitiker i särskilt representanthuset som satt sin heder och sitt förtroendekapital på att försvara honom. Redan dagen efter åtalet gick de ut i stöd för expresidenten.

Anklagelserna om att Biden och Demokraterna politiserat justitiedepartementet lär inte bara fortsätta, utan även öka i intensitet.

Alltsammans blir till slut en drabbning mellan fakta och lögner. De Trumpsupportrar som hävdar att något åtal aldrig borde ha väckts kan till slut tvingas redogöra för sitt resonemang kring hur likhet inför lagen går ihop med åtalsfrihet för en president som försökte bryta ner USA:s demokrati.

Eller också inte. För personkulten runt Trump är en mäktig kraft, som hittills inte låtit sig påverkas av detaljer som fakta, bevisning och logik.

Att deras ledare nu ställts inför en historiskt unik brottsmisstanke bevisar bara att de haft rätt. Hur lite logik det än finns i det resonemanget.

Och om staten till slut skulle förlora målet ”United States of America vs. Donald J. Trump” så är trumpismen, om än inte Trump själv, politiskt odödlig."