"Militärfartyg från Kinas fastland, dånande stridsflygplan och civilklädda militärer som tar över öarna. Så skulle en kinesisk invasion av Taiwan gå till, enligt analytiker. SvD besöker det som kallas Taiwans Krim – där synen på Kina färgats av nära band.

”Taiwans Krim” kan bli Kinas första mål

KINMEN Utåt Taiwansundet tornar kinesiska hangarfartyg upp sig. I luften dånar militärflygplan som tillsammans med stridsfartyg och ubåtar är på väg för att skapa en barriär kring Taiwan, för att hålla hjälp från omvärlden ute. Över det snäva Xiamensundet rör sig soldater från det kinesiska fastlandet för att inleda ockupationen av de små Kinmenöarna – Taiwans sista utpost mot Kina.

Så skulle det kunna se ut.

Det är här, på Kinmenöarna, som en kinesisk invasion av Taiwan kan inledas menar experter. När den lilla ögruppen intagits kan attacken mot huvudön Taiwan starta.

Taiwans Krim

Del 1: ”Taiwans Krim” kan bli Kinas första mål

Del 2: Taiwans unga skrattar ut försvaret: ”Är för mesig”

Del 3: Chipsen – Taiwans “gyllene sköld”

Kinmenöarna ligger bara några kilometer från den kinesiska kusten, inkilade i en bukt i det kinesiska fastlandet. Men öarna tillhör Taiwan, vars huvudö ligger 16 mil härifrån på andra sidan det blåsiga och vilda Taiwansundet.

Taiwan har hamnat i omvärldens fokus när Kina skruvat upp sina hot om att invadera och ta över den självstyrande demokratin. Peking hävdar att Taiwan tillhör Kina, medan en majoritet av Taiwans 23 miljoner invånare inte vill bli en del av det kommunistiska fastlandet.

Kinas aggressiva anspråk på Taiwan har gjort att ön kallats ”världens just nu farligaste plats”. Ett krig om Taiwan anses kunna sprida sig långt bortom Taiwansundet.

På en sandstrand på Kinmenöarna hackar Chen Jing-Chi, 40 år, efter sandmask. Tidvattnet har runnit undan och blottar vassa stockar som en gång i tiden skulle hindra fienden från att ta sig i land här.

Han har lärt sig hur man plockar sandmask av sin far.

– Vi säljer till restauranger. En bra dag kan vi plocka över tio kilo. Titta, säger Chen Jing-Chi och visar lådan med ålande varelser lika tjocka som ett finger.

Sandmasken är en specialitet här på Kinmenöarna.

Kinmen ligger bara några kilometer från det kinesiska fastlandet.

Chen Jing-Chi klafsar över den leriga havsbottnen. På andra sidan vattnet reser sig en siluett av skyskrapor. Det är den kinesiska storstaden Xiamen, en av Kinas viktigaste hamnstäder. I dag är det mulet men vid klart väder glänser metropolen, som tycks ligga på en simturs avstånd.

– Xiamen är rikt. Allt verkar lyxigt där. Det är vad jag brukar tänka när jag ser skyskraporna, säger Chen Jing-Chi.

Med sin placering mellan Kina och Taiwan har Kinmenöarna fått sin beskärda del av våld.

Först 1949 när de kinesiska nationalisterna, Kuomintang, förlorade det kinesiska inbördeskriget mot kommunisterna. Delar av Kuomintang flydde till Kinmen, där de tvingade sig in i människors hem medan kommunisterna satte efter dem och besköt byarna. Och sedan 1958, när Kina återigen riktade eld mot Kinmenöarna och Folkrepublikens styrkor försökte landstiga på Kinmen för att starta ett övertagande av Taiwan härifrån.

– Hela dagarna hörde vi ljudet av krig. Missilerna regnade. Det är klart att vi var rädda, säger Dong Teng-Siang, som var sju år 1958.

Dong Teng-Siangs hus ligger i en liten by på Kinmen. Det är samma hus som han bodde i då. Striderna jämnade det med marken och familjen tvingades bygga upp det på nytt. Framför honom ligger hans målarfärger.

– Vi flydde upp i bergen varje dag. Vi hade bara tillräckligt med mat för att äta ett mål om dagen.

Dong Teng-Siang tar sin pensel. Han ska måla en lykta som är beställd till ett bröllop och det är ett pilligt jobb.

När han var liten brukade Kinmenborna köpa de traditionella lyktorna från målare på andra sidan sundet, i Kina. Kinmen och Xiamen hade genom historien stått varandra nära, som ett Hisingen till Kinas Göteborg.

Men vid krisen 1958 klipptes banden med fastlandet och invånarna kunde inte längre ta sina små båtar till Xiamen. Dong Teng-Siangs far fick då för sig att själv börja måla lyktor –och så blev krisen en affärsmöjlighet för familjen.

Samtidigt fortsatte skotten att yra, år efter år. Över det smala sundet dundrade budskap ur stora högtalare, riktat mot det kinesiska fastlandet. Kanske kunde man locka någon att byta sida?

Kinmen hade blivit Asiens Berlinmur, ridån mot det kommunistiska Kina. Kalla kriget präglade världen. Det var så viktigt att hålla emot mot kommunisterna – menade amerikanerna, redan då djupt involverade i Taiwan – att de i hemlighet gjorde upp planer på att använda kärnvapen mot det kinesiska fastlandet. Så blev det till slut inte. Men beskjutandet gjorde att motståndet mot Kina växte bland Kinmenborna.

Militärstyret på Taiwan fick ett slut 1987, på Kinmen skulle det dröja till 1992. De senaste decennierna har turister från huvudön Taiwan och Kina strömmat in för att titta på gamla militärbunkrar och stridsvagnar. Banden över det lilla sundet knöts närmare igen. 2001 startades en färjelinje mellan Kinmen och Kinas Xiamen.

De flesta Kinmenborna har band till Kina genom förfäder. Många här pratar en dialekt som snarare liknar den kinesiska sidans än den mandarin som talas på Taiwan.

Vattnet i Kinmenbornas kranar kommer från Folkrepubliken och det finns förslag att även koppla samman elnäten. Unga hittar partners på andra sidan vattnet, tjejgäng åker från Kinmen till Xiamen för att shoppa. Man tar en liten tvåtaktare över sundet för att köpa musslor. På det sättet rullade livet på, i skuggan av ett Kina som bidade sin tid och växte sig starkare.

När spänningarna nu åter ökar mellan Kina och Taiwan har Kinmen igen hamnat mitt i de geopolitiska händelsernas centrum, skärningspunkten för vår tids stormaktskamp. Men mycket har förändrats här.

Från att ha varit ett fäste för Kinakritik är Kinmen i dag en av Taiwans mest Kinavänliga delar. Många av de Kinmenbor vi pratar med säger att det handlar om pengar. De glittrande skyskraporna på andra sidan vattnet sänder sitt tydliga budskap här, långt ifrån den Kinakritiska styret i Taipei.

– Kina är mycket mer utvecklat än vad vi är. Deras utveckling är snabb, medan vi står och stampar, säger lyktmålaren Dong Teng-Siang, som i dag tycker att Taiwan ska bli en del av Kina.

Bland Taiwans befolkning i stort är det bara några procent som håller med om det.

”Jag tror att sammanslagning med Kina är oundvikligt, och då är det bättre att det sker på fredlig väg”, säger Lin Chen, 20 år.

Man kan påverkas av den här synen på Kina när man kommer till Kinmen, konstaterar studenter som sitter på en bar.

– Demokrati innebär inte ekonomisk utveckling. Med Kinas system går det snabbare och lättare att få det bättre, säger Yen-Ting Lin, 20 år.

Hans föräldrar stöttar den sittande regeringens linje att Taiwan ska stå fritt från Kina, men inte utropa självständighet. Det är den linje som de allra flesta i Taiwan står bakom.

Men sedan Yen-Ting Lin kom till Kinmen funderar han på att gå med i rörelsen för fredlig sammanslagning med Kina, berättar han.

– Kina och Taiwan tillhör samma kinesiska nation.

Kinmen har påverkat även klasskamraten William Hsieh, som flyttat hit för att plugga:

– De flesta Kinmenbor vill att Taiwan ska förenas med Kina, för de känner sig som kineser.

Idén om att Kinmen skulle kunna utgöra en modell – en slags pilot – för hur en fredlig sammanslagning med Kina skulle kunna gå till hör vi ofta under våra dagar här.

Och det följer precis Pekings plan.

I decennier var Kinmen frontlinjen för militära strider. Nu är man frontlinjen för Kinas informationskrig. Ingen propaganda basuneras längre ur högtalare, utan det handlar om en mer subtil operation. Målet är att ändra opinionen till att stötta en sammanslagning med Kina.

– För Peking är att det bästa kriget det krig som aldrig behöver startas, utan där motståndaren ger upp ändå. Det sparar pengar, liv och politiskt kapital, säger Ttcat (Wu Min-Hsuan), grundare av organisationen Doublethink lab i Taipei.

Han kallar det ”mental krigsföring”. En invasion som redan börjat – och taiwaneserna är dåligt förberedda för den, menar Ttcat.

Doublethink lab drivs till stor del av folk som har en bakgrund som hackers. De kartlägger Kinas påverkansförsök och desinformationskampanjer mot Taiwan. Ön är den demokrati i världen som i dag får mest desinformation riktad mot sig från utländska regeringar.

Även om Taipei satsat på att utbilda invånarna i källkritik och kritiskt tänkande, så är det svårt när motståndaren är en jätte med en väldig organisation som under decennier slipat på sitt påverkansarbete.

Det blev tydligt i ett fall med strandade taiwanesiska turister i Japan.

2018 gjorde en tyfon att tusentals personer blev strandade på en flygplats nära Osaka. Några av dem var turister från Taiwan. Några kom från Kina.

Det dröjde inte länge innan en taiwanesisk webbsida började rapportera om hur Taiwans diplomater i Japan struntade i att rädda sina landsmän. Folk började blogga om hur Peking – i motsats till Taipei – skickade bussar för att undsätta de kinesiska turisterna. Rykten spreds om att taiwaneser låtsades vara kineser för att få följa med på bussarna. Bilder och videoklipp som sades vara från flygplatsen började cirkulera på internet.

Snart spred sig historien till Taiwans vanliga medier, vars journalister började ifrågasätta sin regering: Varför räddar inte Taiwan sina medborgare – när Kina räddar sina? Anklagelserna accelererade. Till slut tog en av de inblandade taiwanesiska diplomaterna livet av sig.

I efterhand utreddes vad som skett, och det visade sig att det aldrig funnits några kinesiska bussar. Webbsidan som först publicerade uppgifterna visade sig ha kopplingar till det kinesiska kommunistpartiet i Peking. Foton och videor var fejk.

Men budskapet hade präntats in hos många: I en kris är det bättre att vara kines än taiwanes.

– Kinas plan är att använda mental krigsföring för att få Taiwans befolkning att förlora tron på att de kan göra motstånd och komma till slutsatsen att det är bättre att gå med på en sammanslagning, säger Ttcat på Doublethink lab.

Gränsregioner kan vara extra känsliga för påverkan.

– Kinmen är djupt influerat av Kina. Vi kommer säkert att se mer och mer samarbete mellan Kinmen och Kina, säger han.

När covid-19 slog till stängde regeringen i Taipei landets gränser. Kinmens viktigaste inkomstkälla, turismen från Kina, försvann. När pandemin klingade av hade spänningarna i Taiwansundet förvärrats så mycket att regeringen i Peking förbjöd kinesiska turister att åka till Kinmen.

Det gör att turistattraktioner och restaurangbord nu gapar tomma.

De senaste åren har varit tuffa och öborna tycker inte att de fått tillräckligt med hjälp från Taipei, säger Ttcat.

– I en sådan situation blir Kinmen ett lättare byte för Kinas påverkan. Det är inte otroligt att det i framtiden kan bli en folkomröstning där.

Studenterna på cocktailbaren i Jincheng på Kinmen håller inte med om att Peking försöker påverka människorna på öarna. Man står varandra för nära här. De tror inte heller att Kina kommer att invadera Taiwan.

Det tror dock styret i Taipei och Pekings hot om att ta Taiwan med våld har trappats upp på senare tid.

Vid en militär konflikt står Kinmenöarna sannolikt först på tur. Den teorin har gjort att Kinmen ibland kallas ”Taiwans Krim”, i liknelsen att Taiwan är nästa Ukraina, som förlorade sin Krimhalvö till Ryssland 2014.

Men från att förr ha varit en buffertzon mot Kina har Taiwans yttre öar i dag tappat i betydelse i Taiwans försvar. Bara några tusen militärer är stationerade på Kinmen. Här finns en del missiler placerade, men moderna långdistansvapen kan avfyras från huvudön Taiwan och ändå nå mål på det kinesiska fastlandet.

Samtidigt är Taipei medvetna om risken som småöarna står inför, säger Tzeng Yi-Suo, analytiker på statliga tankesmedjan Institute for National Defense and Security Research, INDSR. Den kinesiska armén har över 400 000 soldater stationerade i sina sydliga och östra delar, enligt USA:s försvarsdepartement.

– Vi är beredda på att första vågen av attacker kan komma mot öarna. Men våra öar har det gemensamt att de är väldigt svåra att försvara mot vilken sorts attack som helst, säger Tzeng Yi-Suo.

I praktiken är det upp till soldaterna på Kinmen att försvara de små öarna så gott de kan vid ett anfall, säger han.

Andra militärexperter har dragit slutsatsen att sådana slag kan bli blodiga, med mycket förstörelse på båda sidor.

Men vi träffar många här, från skilda politiska läger, som tycker att liknelsen med Krim inte håller. En av dem är Chen Chien-Chung, 27 år, på lokalkontoret för regeringspartiet DPP som är i politisk minoritet här.

– För Ryssland är Krimhalvön strategiskt viktig, det är inte Kinmen för Kina. Varken militärt eller ekonomiskt, säger han.

Det finns likheter i propagandan och vardagslogistiken. På Kinmen känner sig Kinaförespråkarna förbisedda av regeringen i Taipei.

– Men Kinmen är en av få platser i Taiwan med nära koppling till Kina, så det är lönlöst för Kina att ta över Kinmen med våld, säger Chen Chien-Chung.

Många av de vi pratar med på här tror att Kina vid ett anfall hoppar över Kinmen och går rakt på huvudön Taiwan.

Maskplockaren Chen Jing-Chi på stranden tänker ändå på risken för ett krig. Tidvattnet börjar dra sig uppåt igen, det är hög tid att åka hemåt.

I kulisserna hörs dovt mullrande från övningar på Kinmens militärbaser. Livet pågår som vanligt, trots att hotet är ständigt närvarande. Chen Jing-Chi menar att invånarna på huvudön Taiwan nog oroas mer för ett krig än vad de gör, här på Kinmen.

– Men bara Kinmens invånare vet hur förfärligt ett krig är. Vi hade inget ris, ingen mat. Vi gömde oss i djungeln. Det glömmer vi aldrig."