Vittne: Befäl avrättade sina egna soldater

Att livet i den ryska armén är tufft är egentligen ingen nyhet. Men de flesta berättelser har kommit från ukrainska källor.

Nu har CNN pratat med ”Sergej”, som stred i ryska enheten Storm-Z, bestående av fångar. Han har mot löfte om anonymitet uttalat sig om tillvaron vid fronten, som resulterade i två skottskador och nio hjärnskakningar.

Vid fronten tvingades han strida tillsammans med svårt skadade soldater – en del av dem amputerade. Andra var utrustade med skottsäkra västar, som skyddar illa mot artillerield.

Han berättar hur han såg kollegor trasas sönder när ukrainsk artillerield slog ned mot dem. Av de 600 fångar som rekryterades till Storm-Z i oktober, var 170 fortfarande vid liv när han lämnade fronten. Samtliga utom två hade sårats på något vis, många vid flera tillfällen.

Ett anfall stack ut. Storm-Z blev attackerade av raketer och drönare flög efter dem.

– Vår befälhavare skrek i radion: ”Jag bryr mig inte, fortsätt framåt! Kom inte tillbaka förrän ni tagit er position.” Två av oss lyckades gömma oss i en skyttegrav.

Men det slutade inte där. En granat landade i det gap på 30 centimeter som fanns mellan dem.

– Min kamrat fick splitter över hela sig. Jag var hela oskadd, även om jag förlorade synen i fem timmar – det var bara en vit slöja framför mina ögon. Jag fick bäras ut.

Måltiderna bestod oftast av köttkonserver med nedrörda snabbnudlar. Vatten var en bristvara. Sergej och de andra soldaterna tvingades dricka smält snö.

Han vittnar även om hur soldater ibland ”återställdes” – avrättades – av befälhavaren, för att upprätthålla disciplinen.

En gång såg han det med egna ögon.

– Det var en man som stal och sköt mot sina egna i skyttegravarna. Jag såg inte vem av de fyra personerna runt honom som sköt. Men när han försökte fly träffade en kula hans bakhuvud. Jag såg hans kulhål innan de bar iväg honom.

Sergej är nu tillbaka i Ryssland, där han säger sig arbeta dubbelt för att försörja sin familj, samtidigt som han väntar på kompensation för de skador han ådragit sig vid fronten.

Peter Lidén, överstelöjtnant och lärare vid Försvarshögskolan, säger att det ryska systemet bygger på kadaverdisciplin.

– Det är mer eller mindre institutionaliserat i den ryska armén, men också inom krigsmakten i stort. Att andraårsvärnpliktiga misshandlar dem som går första året.

Han vill dock inte dra för stora slutsatser av enskilda vittnesmål.

– De påvisar ett system de har, men att det skulle gå till på exakt samma sätt överallt och att man skulle avrätta folk på stående fot, det tror jag inte.

Enligt Peter Lidén var systemet länge norm inom Sovjetimperiet och dess satellitstater.

– Man har en lång historia av den här typen av politik, med kollektivism och att individen inte betyder någonting. Men också kulturellt betingat då man mer eller mindre var livegen som soldat. Det har dröjt sig kvar i framför allt Ryssland efter Sovjetunionens fall.

Det känns inte som en särskilt lyckad strategi.

– Soldaterna måste lyda order på något vis, och man kan bara komma så långt med bestraffning. Man behöver belöna också kan man tycka, men de ser det inte riktigt på det viset.

– Men visst är det oklokt, särskilt i nuläget när de inte bara kan beställa nya värnpliktiga, för de har ett begränsat antal.

Fångenheterna är särskilt utsatta, säger Peter Lidén. De har använts som kanonmat på ett sätt man inte skulle göra med andra soldater.

Dessutom hanterar man deras döda kroppar annorlunda.

– Om anhöriga omhändertar kvarlevorna så utgår familje- och änkepensioner. Men det gör att att man inte vill skicka hem kvarlevorna, eftersom det då finns bevis för att de har stupat. Inte nödvändigtvis av elakhet, utan av ekonomisk nödvändighet. Man behöver begränsa sådana utgifter, säger Peter Lidén.