"Här skjuter brittiska stridsplan och helikoptrar skarpt i havet, cirka tio mil från ryska gränsen. Det är ett budskap riktat österut om att Nato kommer att försvara varje centimeter av alliansens territorium.

Nu ökar Nato sin närvaro i Baltikum. Också Sverige väntas få en roll. Men vilken?

Det är en förkortning (av ”helicopter launched fire-and-forget”), som så mycket annat som militärer säger. Just denna är träffande. Den pansarbrytande roboten Hellfire kostar en bra bit över en miljon kronor styck. I denna Natoövning går brittiska arméns stridshelikoptrar upp och avfyrar dem en efter en. Helikoptrar och stridsflyg skjuter skarpt med olika vapensystem rakt ner i finska viken. Hade det legat ett fartyg där hade det varit drivved nu. Vi kisar mot horisonten i öster. Därinne i ligger Ryssland.

Den här övningen pågår både i luften, på land och i havet. Den är ett sätt att gjuta ihop Natoländernas militärer och försvarssystem, så de är förberedda för ett krig i den här delen av Europa. Samtidigt är övningarna tänkta att visa Ryssland att det inte är någon idé att försöka utsätta grannlandet Estland för det som man gör mot Ukraina. Ledarna i Moskva ska bli avskräckta när den ser militäralliansen i aktion.

– Vi är redo från den första sekunden, säger Kusti Salm, kanslichefen på Försvarsdepartementet i Tallinn. Han har åkt hit ut till Rutjas flygfält för att se övningen.

Han pekar på Natostyrkan och de estniska armésoldaterna och påpekar att Estland har beslutat att investera mer än tre procent av sin BNP i försvaret av landet.

En bit därifrån, i andra ändan av det gamla reservflygfältet från Sovjettiden, har en grupp skolbarn slagit läger. De har försvarskunskap, ett ämne som de valt frivilligt, men som snart blir obligatoriskt i skolan.

Estland är ett land som ställt sig på tå efter att Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina i februari förra året.

Men landet har inga egna stridsflygplan. Det är Nato som står för luftövervakningen över Baltikum. Nu är det brittiska Typhoonplan som har ansvaret. Dessutom finns det sedan 2017 en permanent baserad stridsgrupp med över tusen militärer här, en del av det som tidigare kallades för Natos snubbeltråd.

Tanken var då att styrkan vid ett anfall skulle utlösa ett larm. Styrkan var inte stor nog att tillsammans med Estlands armé förmå att stoppa en storskalig rysk invasion, men tillräcklig för att få anfallaren att snubbla i sin framfart. Det skulle utlösa en stor försvarsinsats från Nato för att ta tillbaka det territorium som Ryssland hade lyckats ockupera under tiden.

Efter alla vittnesmål om mördade civila och andra misstänkta ryska krigsbrott i Ukraina framstod inte idén längre som god. Massakrerna i byn Butja, som avslöjades när den återtogs av ukrainska styrkor, är ett exempel på vad som utspelat sig på tillfälligt ockuperat territorium. Nu är strategin bytt, sedan Natos toppmöte i Madrid förra sommaren.

Fakta.Natos nya strategi

Efter att det storskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina inleddes i februari 2022 har Nato lagt om sin strategi. Alliansen har just antagit nya regionala försvarsplaner och ska skapa en ny ledningsstruktur. För första gången sedan kalla kriget ska Nato ha på förhand utpekade förband som ska försvara specifika länder.

Nato ska också utöka sina snabbinsatsstyrkor till 300 000 soldater, sjömän och officerare (förut omfattade de 40 000) med hög beredskap. 100 000 av dem ska kunna sättas in inom tio dagar. Mer militärt materiel, till exempel ammunition, ska förhandslagras närmare östgränsen.

– För att uttrycka det enkelt hade Nato tidigare en befrielseplan. Först har du en militär konflikt här och sedan kommer Natostyrkorna med stor kraft och tar tillbaka allt territorium. Men beslutet på Natomötet i Madrid var att istället helt enkelt inte ge dem en inch, inte en centimeter, förklarar Kusti Salm, den högsta tjänstemannen på det estniska försvarsdepartementet i Tallinn.

Han står framför de högljudda Apachehelikoptrarna när de lyfter, de följs efter en stund av ljudet från smattrande skottsalvor från automatkanoner och robotar. Det går att ana de brittiska stridflygen högt däruppe.

Hur Nato ska kunna leva upp till det ambitiösa målet att skydda varje centimeter av medlemsländernas territorium diskuteras för fullt inom alliansen. Det var en viktig fråga på Natos toppmöte i Vilnius tidigare i veckan.

Militäralliansen ska kraftigt öka antalet fast stationerade soldater i Natos stridsgrupper längs med den ryska gränsen. Den i Litauen ska till exempel tredubblas, till brigadstorlek. Tyskland kommer att skicka ytterligare 4 000 soldater utöver de 1 450 som redan är där.

Ett alternativ - eller kompelement - är att förstärka skyddet österut på det här sättet som vi ser i Rutja i dag. Genom fler Natoövningar och väl förberedda insatsstyrkor som snabbt kan flyga eller åka hit vid en kris. Åsikterna om vilket som är mest effektivt är delade i Nato.

Statsminister Ulf Kristersson (M) och utrikesminister Tobis Billström (M) har deklarerat att Sverige vill ingå i Natos insatser i Europa, när väl Turkiet och Ungern godkänner medlemskapet. Regeringen har sagt att Sverige vill delta i flygövervakningen över Baltikum och ingå i någon av de stridsgrupper som finns stationerade nära den ryska gränsen. Närmast till hands ligger enligt DN:s källor att förstärka stridsgruppen i Lettland, som leds av Kanada.

Här i Estland är det Storbritannien som leder Natos stridsgrupp, med stöd av Frankrike, Island och Danmark.

Kapten A, som inte vill ange sitt riktiga namn, är pilot i brittiska armén. Han visar två gästande officerare från ett brittiskt pansarförband Apachehelikoptern. ”Really nasty bastard” (verkligen en otäck jäkel) säger pansaröversten imponerad.

Kapten A, som inte vill ange sitt riktiga namn, är pilot i brittiska armén. Han visar två gästande officerare från ett brittiskt pansarförband Apachehelikoptern. ”Really nasty bastard” (verkligen en otäck jäkel) säger pansaröversten imponerad. Foto: Daniel Costantini

De är förlagda tillsammans med förband ur den estniska armén i Tapa, en sliten stad med hus i sovjetisk miljonprogramsstil, sju mil öster om Tallinn. Den gamla basen är däremot nyrenoverad och prydlig.

Denna fredagskväll verkar den nästan övergiven. Till och med de avtvättade terrängfordonen ser ut att befinna sig i dvala, där de står i välordnade rader. Efter långa och utmattande militärövningar har de flesta vilotid.

Men en fransk och en brittisk kapten ingår i jouren, de pekar ut över basen och beskriver den brittiskledda styrkan. Captain Jonathon Nice är adjutant åt chefen för hela Natostyrkan och ser fram mot en lång kväll tillsammans med en hög rapporter.

– Vi är här för att visa att Nato är enat i vårt stöd för de baltiska staterna och för att demonstrera vårt engagemang genom trupperna här, säger Jonathan Nice.

Frågan är om svenska soldater kommer att flytta in här på basen framöver.

– Det pågår diskussioner om detta, och de kommer att ta fart på allvar när ni kommit in i alliansen. Det är ett av förslagen som cirkulerat. Det är också att delta i luftövervakningsinsatsen över Baltikum eller i olika övningar, allt möjligt, säger estniska försvarsdepartementets kanslichef Kusti Salm.

Men när han utvecklar resonemanget framgår det att han inte tycker att det är en särskilt bra idé att stationera svenska soldater här. Han menar att försvaret av Baltikum och Norden redan är för tunt, det finns ett säkerhetsunderskott, som han uttrycker det. Flyttar man militärer från ett land som redan har för få soldater för att kunna försvara sitt land till ett annat land så gör det inte regionen säkrare, resonerar han.

– Det gäller också Sverige. Att omfördela underskottet i regionen när det egentligen behövs större trupper och lager och fler medlemmar i alliansen, bidrar inte nödvändigtvis till att göra den här delen av världen säkrare, säger Kusti Salm

Estland vill hellre se att Sverige bidrar med rörliga styrkor, som baseras i Sverige men övar för att sättas in bland annat här i Baltikum.

Helgen efter övningen i Rutja startar nästa stora Natoövning i Tallinn. Den kan tjäna som exempel på det Kusti Salm talat om. Vid kajerna har stora och små örlogsfartyg förtöjt. Det är övningen ”Baltops” som ska dra igång.

Fakta.Tre Natoövningarna i Estland i juni:

Spring Storm:

En estnisk övning där 14 000 soldater från 11 Natoländer deltog. Den pågick 10 maj till 2 juni.

Spring Tempest: En övning mellan Estland, Storbritannien och Frankrike den 2 juni som syftade till att kunna beskjuta och bomba mål långt in på fientligt territorium från luften. Bland annat deltog attackhelikoptrar och Typhoon stridsplan.

Baltops: Aldrig har så många av Nato-ländernas fartyg besökt Estland som under årets övning som startade den 4 juni och slutade den 16 juni. 50 fartyg, 45 flygplan och helikoptrar och 6000 militärer från 20 länder deltog. Också Sverige ingår sedan länge i övningen.

Källa: Brittiska försvarsdepartementet, Estniska Försvarsmakten, Nato

Estlands försvarschef, general Martin Herem, deltar på en pressträff om marinövningen. Efteråt ger han DN en intervju om förslaget att stationera fler soldater från andra Nato-länder här i Estland.

– Det är en svår fråga. Är vi beredda att betala mer för denna närvaro? Jag menar både Estland som värdland och det landet som ska sända truppen. Jag tror att vi är nära gränsen där det inte längre är så effektivt. För närvarande är jag ganska nöjd med den Nato-närvaro som redan finns. Jag tycker att det vore bättre om vi övade mer med de resurser vi planerar ska förstärka försvaret här i Estland.

Med fler och större Natoövningar ökar säkerheten utan att olika länder behöver stationera soldater och officerare här hela tiden, resonerar han.

Sverige har deltagit i Baltops i många år. Den här gången är ubåten HMS Uppland med och den väcker uppmärksamhet vid kajen i Tallinn. Ubåtar tillhör den hemligaste delen av militära flottor, men denna dag släpps några journalister ombord.

Den svenska fartygschefen Viktor Moberg visar runt i den 62 meter långa ubåten. Förutom det svaga surret från fläktar och instrument är det tyst här ombord, plattorna vi går på hänger på fjädrar för att inte ljudet av fotsteg ska fortplanta sig ut och kunna avlyssnas.

Han säger att ett Natomedlemskap inte kommer att påverka honom och hans besättning särskilt mycket, eftersom de länge övat ihop med Nato.

– Vi har redan har god förmåga att samarbeta med Nato. Men på en teknisk nivå så kommer det att öppna lite fler dörrar så att det blir smidigare och enklare.Bild 1 av 2

Instrument, proviant och reservdelar är noggrant stuvade. Under torpederna (alltså de självgående undervattensvapen) i ubåtens mage står rotsakslådan. Över en del av det stora batteriet som driver ubåten framåt finns ägglådorna. Färsk mat är en fröjd för dem som ibland måste tillbringa en månad under havsytan.

Denna gång är övningen ”bara” ett par veckor lång.

Under den tiden ska detta trånga men välordnade fartyg spela fiende till Nato i övningen. Den ska röra sig oupptäckt djupt nere i Östersjön, försöka torpedera Natoländernas landstigningsfartyg, hämta in underrättelser om de allierade fartygen och kanske också transportera specialförband, alltså det som ubåtar brukar ha som uppgifter.

Det ger Natos andra örlogsfartyg möjlighet att öva på att försöka sänka den. Och samtidigt ger det HMS Uppland träning på att komma undan.

För Nato är just de svenska ubåtarna en viktig förmåga, de är specialgjorda för att tyst ta sig fram i skärgård och innanhav. Denna drygt sex meter breda plåtfarkost är en av juvelerna som gör Sverige till en attraktiv medlem i alliansen.

Nato har stort inflytande över vilka försvarsförmågor Sverige ska satsa på när medlemskapet är ett faktum, för att ta med sig in i alliansens försvar. Att ubåtar ingår där är en lågoddsare. Försvaret av Östersjön nämns ofta som ett möjligt svenskt ansvarsområde i diskussionerna om vilken roll Sverige ska ha i Nato.

Som medlem får Sverige också inflytande över hur alliansens försvar ska byggas. Men frågan är hur bråttom det egentligen är? Många av de ryska soldater som förr brukade finnas på andra sidan den estniska gränsen har förflyttats till Ukraina.

Där har många av dem dödats eller lemlästats. Den svenska Försvarsberedningen uppskattar i sin nya rapport de ryska förlusterna till mellan 175 000 och 200 000 skadade eller dödade. Dessutom har mycket militärt materiel blivit förstört. Ryssland har såhär långt misslyckats med att nå sina krigsmål. Så hur hotat är egentligen Nato?

Estland räknar med att det kommer att ta två till tre år för Ryssland att bygga upp sin militärmakt igen efter kriget. Men Estlands försvarschef Martin Herem säger att man inte kan ta den bedömningen som intäkt för att luta sig tillbaka, man måste fråga sig vad det är Nato behöver förbereda sig för.

Att rusta för att kunna genomföra en fullskalig invasion är en sak, men om Ryssland försöker att ta ett mindre område kräver det mindre förberedelser, styrkor och materiel. Sådant kan hända snabbt, menar han.

– Låt oss säga att det tar två dagar att ta Gotland, och det tar inte så lång tid att rusta för att ta en liten del av Estland. Men jag skulle säga att när Ryssland avbrutit kriget i Ukraina tar det två eller tre år innan de är redo att göra något lika allvarligt igen."