Med familjen Bidens framtid i åtanke, så kan man ju bara undra vad fan de svenska presstituerade egentligen har gjort för ont för att förtjäna detta..

Skyhöga insatser för Kristersson i USA

Jag har varit med tre svenska statsministrar i Vita huset. Inget av de mötena har varit så betydelsefulla som det som nu väntar Ulf Kristersson.

Jag har sett svenska statsministrar gå in lite högtidliga, och komma ut med förskrivna försäkringar om att relationen med USA är varm.

2007 såg jag Fredrik Reinfeldt skaka hand med George W Bush i Ovala rummet. Reinfeldt talade efteråt om presidentens – som inte var populär i Sverige – ”enorma närvaro och breda kunskap” och sa lite överraskande att Bush ”är en jovialisk person”.

2018 hörde jag Stefan Löfven spela andrafiol bredvid en i Sverige ännu mer impopulär president – Donald Trump. På den gemensamma pressträffen i det guldglänsande Östra rummet var Löfven påtagligt defensiv om den svenska migrationspolitiken, som Trump kritiserade.

Senast såg jag förra våren Magdalena Andersson – då nyfrälst Natokandidat – posera i Rosenträdgården bredvid Joe Biden. Andersson och Sverige togs emot som den förlorade sonen; Sverige som hade varit förlorat för Nato, var nu återfunnet. Hade Joe Biden haft en gödkalv, skulle han ha slaktat den.

USA:s president bubblade av glädje i solskenet utanför Vita husets baksida: ”Det är inte bara en vacker dag, det här är – enligt mig och mitt team – en betydelsefull dag. Det är en väldigt, väldigt bra dag.”

Det har inte varit uppenbart för Washington hur en seger i det amerikanska fjärrkriget i Ukraina kommer att se ut, men att Sverige och Finland ansluter sig till Nato är i alla fall en förlust för Ryssland och Putin. Ett faktum som Biden ofta har pekat på.

Så under Bidens pass i Vita huset – som förstås har präglats av flera inrikespolitiska besvikelser och svårigheter – skulle Nato kunna stärkas och Joe Biden återupprätta USA:s roll i världen efter Trumpturbulensen.

Sveriges Natomedlemskap var en avgörande faktor i den kalkylen. Men det som var en väldigt, väldigt bra dag i maj förra året är nu, när Ulf Kristersson kliver in Vita huset, en väldigt, väldigt nervös väntan på besked från Ankara.

Sverige är standby, men ingen vet om president Erdogan tänker släppa ombord oss. Frågan är om Ulf Kristerssons besök i Washington på något sätt kan påverka detta.

Han är inte den första statsministern som har åkt över Atlanten med förväntningar hemifrån. När Göran Persson besökte George W Bush 2004 begärde han att den svenske Guantanamofången Mehdi Ghezali skulle släppas, och Ghezali återvände till Sverige samma sommar.

Fredrik Reinfeldt passade på att förlänga USA-resan till Sacramento för att träffa Arnold Schwarzenegger – då guvernör i Kalifornien – och argumentera för att den morddömda Annika Östberg skulle få komma till Sverige. Två år senare överfördes hon till Hinseberg.

Något kan alltså åstadkommas i USA, men förväntningar på att svenska statsministrar ska påverka USA:s politik är mindre realistiska. Den S-märkte diplomatveteranen Sverker Åström krävde 2004 att Fredrik Reinfeldt skulle vägra besöka Vita huset med anledning av Irakkriget. Efter mötet med Bush sa Reinfeldt att han inte hade framfört någon kritik mot USA överhuvudtaget.

Något USA skulle kunna göra för Sverige, är att låta turkarna köpa stridsflygplanet F-16 och villkora det med att Ankara säger ja till svenskt Natomedlemskap.

Enligt ”basarteorin”, som skänker hopp till svenska Natoförhandlare, beter sig Erdogan som en högljudd mattförsäljare på en gatumarknad. Han ska därmed – oavsett den hårda retoriken – vara beredd att ge med sig i samma ögonblick som Turkiet har fått det pris de vill ha.

Bortsett från besöket i Vita huset är den svenska strategin nu att låta andra Natoländer öka trycket på Turkiet, medan den svenska regeringen försöker släcka bränder på hemmaplan. Det är i det ljuset regeringens officiella fördömande av den senaste koranbränningen i Stockholm ska ses – ett meddelande till Turkiet om vad Sverige faktiskt tycker om att bränna koranen.

Ulf Kristerssons möte med Biden syftar till öka trycket på Erdogan inför en slutförhandling före – eller till och med på – Natos toppmöte i Vilnius nästa vecka. Priset som Turkiet måste betala för att hålla dörren stängd för Sverige stiger, när Kristersson uppträder tillsammans med Natos mäktigaste ledare.

Om USA bestämmer sig för att sälja flygplan till Turkiet så har det knappast med Ulf Kristerssons besök att göra. Kristerssons jobb i Washington är att ställa sig bredvid Joe Biden, och skicka den här signalen till Turkiet: skadar ni Sverige så skadar ni USA."