Titanisk Skräck I Djupet
2023-06-22
Men jösses..
"Ingen vet om de fem passagerarna i miniubåten som försvunnit i Atlanten fortfarande lever. Men om så är fallet tros de nu genomgå traumatiska timmar. Vid 13-tiden på torsdagen bedöms syret ta slut.
En av få passagerare som varit nere i havsdjupet för att bevittna Titanic men stött på problem är amerikanen Michael Guillen. Han var första journalist att rapportera från vraket i september 2000, då han var vetenskapsredaktör för ABC News. Det var då en rysk ubåt som dök ner till Titanic.
Trots att Michael Guillen var rädd för vatten kunde han inte motstå det extraordinära uppdraget, berättar han för ABC News.
Men efter två och en halv timme hände någonting med ubåten, minns han. Just när farkosten cirklade runt Titanics propeller som bröts itu när oceanångaren kolliderade med ett isberg 1912, sveptes ubåten iväg av undervattenströmmar.
Ubåten drämde med full kraft in i propellerbladen. Det rådde inget tvivel om att de kolliderat med vraket, säger han.
Chockad och liggande på mage såg Guillen genom fönsteröppningen rostiga delar av Titanic falla över deras ubåt. Alla i besättningen insåg allvaret och det blev knäpptyst i farkosten. Han började själv fundera på tekniska lösningar.
Visserligen fanns andra ubåtar i området, men Guillen insåg att de inte kunde hjälpa. Det var kolsvart i havsdjupet och det höga trycket var livshotande.
Till sist konstaterade han att det inte fanns någon utväg. Han tänkte på sin fru Laurel – och att han aldrig mer skulle få se henne.
– Jag hade rest överallt i världen för ABC News – Sydpolen, Nordpolen och även i kriget i Persiska viken där kulorna flög. Men jag hade överlevt.
Denna gång skulle det sluta illa, trodde han.
– Jag insåg att det skulle bli slutet. Och jag minns tydligt hur jag hörde en röst i mitt huvud som sa ”det är så här det kommer att sluta för dig”.
Då plötsligt, lyckades kaptenen manövrera ut ubåten från propellern där den klämts fast. Guillen beskriver hur han kände att farkosten började lätta och flyta uppåt. Han vände sig till kaptenen, en tidigare MiG-pilot, som med låg stämma och rysk brytning bara sa ”inga problem”.
Michael Guillen fick senare frågan om han skulle göra om en liknande resa ner i havet. Han betonade då att riskerna är mycket stora – även om dykningarna framställs som turistresor.
– Det här är inte Disneyland. Detta är den riktiga världen i naturen som kan vara skoningslös.
Den ryska ubåten hade dock kommunikation med följebåten på ytan hela tiden – till skillnad från farkosten Titan som nu försvunnit på väg till Titanic. Det gör att Guillen tror att något ”katastrofalt” hänt farkosten som gjorde att all kommunikation hastigt bröts. Det utesluter dock inte att passagerarna fortfarande är vid liv, framhåller han.
En psykolog som tidigare arbetat för amerikanska flottan beskriver för Fox News hur upplevelsen kan vara för de fem passagerarna, om de fortfarande är vid liv. Han säger att osäkerheten och viljan att spara på syre är värst.
– Det är sannolikt panik där nere, och passagerarna kan ha problem att andas, säger Justin D’Arienzo till tv-kanalen.
Det lilla och trånga utrymmet gör saken värre, menar han. Det finns inga säten utan de fem männen sitter barfota på golvet i den tubliknande ubåten som är knappt sju meter lång. Om de saknar elektricitet, vilket bedöms vara troligt eftersom kommunikationen inte fungerar, är det dessutom becksvart som i ett gruvschakt och kallt. Långt ner i havet bedöms temperaturen pendla kring två-tre grader.
Osäkerheten är tuff att hantera, säger han. Det kan vara svårt att behålla lugnet och fokusera på sparsam andning. När musklerna arbetar kraftigt används mer syre. Det viktigaste är att släppa oron och bara fokusera på vad man kan kontrollera, menar han.
Passagerarna måste också försöka att inte prata mycket, för att inte använda allt syre. När man andas in luft så andas man ut koldioxid vilket gör att den halten ökar. Till sist kan man inte andas, blir medvetslös och dör av kvävning.
– Troligen kastas passagerarna nu mellan galghumor och fruktan samtidigt som de utvecklar en nära relation med varandra. Det är känslosvall och humörsvängningar.
Att hantera en krissituation i en civil ubåt är också helt annorlunda än i en militär ubåt, enligt honom. I flottan finns en beredskap inför oväntade situationer och de är utbildade att dyka med och arbeta i en ubåt.
Det svåraste är nu för familjerna som väntar på nyheter, säger han, och ger rådet att hålla ihop samt lyssna på experterna.
– Räddningsarbetarna är hjältar. De söker efter en nål i en höstack. Man måste tro att det till sist kommer goda nyheter."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.