I lumpen fick vi lära oss persedelvård och i det civila samhället är vi på gott och ont tvungna att vårda våra personliga relationer. Men hur mycket värderar man egentligen sin gamla vänkrets och sina kollegor, och hur mycket obekväm information är i så fall lämpligt att "avslöja" utan att förarga dessa människor som oftast är medvetet omedvetna?

Dessvärre är min erfarenhet att mycket få människor är funtade på så vis att de nyfiket omfamnar nya argument i syfte att bilda sig en mer objektiv verklighetsbeskrivning än den som exempelvis SVTs "experter" dagligen förmedlar. Ännu svårare är det för dem att kunna ompröva tidigare verklighetsföreställningar som har slagit rot.

Det är alltid bra att vara självkritisk och kanske man bör kalla det för en överlagd egennytta då man som välvillig berättare brottas med valet att antigen ransonera sin svada, eller att helt och fullt ut avslöja vad som rent mekanisk ställer till en massa fel i samhället.

De flesta ryggar med obehag tillbaka om de har fått höra något som kan välta omkull deras skräddarsydda verklighetsuppfattning, och budbäraren blir då idiotförklarad eller i bästa fall anses denne som kontroversiell. Som straff blir man då föremål för skvaller och man blir marginaliserad i det framtida sociala umgänget.

Jag kan ge några exempel på hur illa ställt det är med den kreativa tankeförmågan hos vissa människor som i övrigt både kan arbeta, klä på sig själva och hitta hem igen efter en tur på stan. Jag sitter med som teknikansvarig ledamot i en bostadsrättsförening i Göteborg. Ledamöterna består av en kvinnlig äldre poliskommissarie, 2 st. ekonomer av respektive kön, 1 ung manlig Civilingenjör från Norrland och jag själv som är verkstadsmekaniker, IT-utbildad och autodidakt inom en del andra intressen.

Vid vårt senaste styrelsemöte så var en av punkterna omläggning av ett gammalt banklån. Den erbjudna räntenivån och förmodad framtida ränteutveckling skulle gås igenom. Ingen av ekonomerna eller civilingenjören hade dock en susning om det är Riksbanken eller Handelsbanken som bestämmer räntan på föreningens lån eller varför riksbanken höjer eller sänker räntan. De rabblade bara floskler om inflation hit och dit utan att förstå vad de pratade om.

Mina egna försök att förklara lite om vad både pengar, lån och räntor är för något möttes av skrämda tomma blickar, och det blev snart en dålig stämning kring bordet, lite som om jag hade släppt en riktig brakskit. Ordförande försökte rädda sammanträdesklimatet med att snabbt gå vidare till nästa viktiga miljöpunkt på dagordningen, vilket var:

Ska vi införa bevattningsförbud av fastighetens rabatter och gräsmattor?

Kommissarien, den unge ingenjören med vänstersympatier och den pensionerade kvinnliga ekonomen med ett tidigare partipolitiskt engagemang inom S började plädera för ett bevattningsförbud inom ramen för ett grönare miljötänk. Att gräsmattorna snart skulle bli gula istället för gröna ingick tydligen i denna nödvändiga miljöåtgärd. De argumenterade emot mig som tyckte att vi visst bör bevattna för att kunna vårda den terrassträdgård som vi har anlagt uppe på tredje våningen av fastigheten. Onödigt!, tyckte polisen som hävdade att vid längre torkperioder så växer rötterna sig djupare ner och de klarar därför av att suga upp grundvattnet. Någon bevattning behövs därför inte. Hon tystnade dock snart och lade armarna i kors med en sur min då jag upplyste henne om att grundvattnet inte sträcker sig upp till en dränerad betongplatta på 3e våningen.

- Men det är ju vattenbrist; förstår du väl, , , flikade vår kassör in som support för kommissarien. Har du inte tagit del av nyheterna?

-Jo då, visst har jag det, och visst kan det råda vattenbrist på grund av lågt grundvatten i vissa orter, men inte i Göteborg för där tar vi vårt dricksvatten från Göta älv istället för ur en borrad brunn, upplyste jag den misstänksamma församlingen. Jag förklarade vidare att jag också är positiv till ett bevattningsförbud den dagen vi ser Stenabåtarna liggandes på sned på bottenleran i en tömd Göta älv. När de fick höra detta så muttrade de surt och sade med uppsträckande röst att vi måste vara solidariska med dem som inget vatten har!! Det beslutades efter en omröstning att blomrabatterna fick dispens, men att gräsmattorna skulle offras för miljön skull.