Horace & Grundlagen
2023-06-16
Ja nu rullas det tunga artilleriet in på slagfältet..
" Grundlagen likställer oss med bebisar
Människor står lika inför lagen, brukar det heta. Horace Engdahl identifierar brister i det påståendet med hjälp av barnets utveckling mot vuxenblivandet.
Intellektuellt debattklimat?
Tänk om alla diskussioner vore sakliga! Hur skulle världen då se ut? Kulturdebatten? Jag tänker på detta varje dag.
En sann intellektuell, tänker jag, är övertygad om skärpan i sina argument och bryr sig inte så mycket om det rabalder som uppstår när de träffar motståndarens svaga punkt, såvida det inte kommer ett förnuftigt svar från motsidan.
Skulle det mot förmodan höras några intelligenta och träffande invändningar, medger en sann intellektuell gärna att den egna analysen har varit bristfällig och försöker korrigera den eller ändrar rentav ståndpunkt, glad över att ha nått fram till en bättre förståelse av sakfrågan. Jag tänker mig också att en sådan person har förmågan att vara förkrossande utan att höja rösten, utan att ens vara oangenäm.
När jag kommit till denna punkt, störs jag av känslan att det är någonting komiskt med hela idén, nämligen att den sammanfaller med den genomsnittlige debattörens dagdröm om sig själv. Samtidigt måste var och en säga sig att det är väldigt sällan man möter en sådan person i verkligheten. (Man ska nog inte granska sig själv alltför noga heller...)
Kommer det att fortsätta så? Sannolikt. Jag är rädd att ”dålig debattkultur” är ungefär synonymt med ”andligt liv”. Om endast sanna intellektuella yttrade sig, skulle det bli väldigt stilla i vår offentlighet.
Den sunda borgerligheten
Vad är konstnärlig kvalitet? Det är detta hos verket som gör brukaren en liten smula besatt. På sistone har min fru Stina och jag till exempel utvecklat ett tungt beroende av Hasse Ekman-filmer. Vi har hittills sett ett trettiotal av de verk han signerade och söker oavlåtligt efter något sätt att komma över de återstående.
Hasse Ekman är den friska borgerliga kulturen, kännetecknad av spiritualitet, erotisk tolerans och hemkänsla i umgängesformerna (”ytlighet”). Hans segerrike konkurrent Ingmar Bergman är den sjuka borgerliga kulturen, kännetecknad av metafysisk ångest, främlingskap mellan könen och översitteri (”djup”).
Hasse Ekman är den större kärlekspsykologen och bättre på att skriva dialog. Han bryr sig inte om att vara avantgarde. I hans filmer är ”fyrtiotalist” – dåtidens svåra, kulturradikala författare – en heltäckande term för moralisk och estetisk urartning, ungefär som termen ”postmodernist” har fungerat i en senare tid.
Hasses regelbok lyder: Kom aldrig hem en dag tidigare än du sagt, och titta aldrig på avsändaren till ett brev som inte är ställt till dig!
Vidare: Du ska alltid stå för vad du gjort och avstå från nödlögner, för de hinner ikapp dig förr än du anar!
Med det underförstådda tillägget: fast bara en tråkmåns följer regler…
Blygheten gör människan
Plötsligt utvecklar det lilla barnet ett nytt och egendomligt beteende, som vi vuxna efter en stund inser är blyghet. Då har det blivit en av oss. Att vara människa är att vara medveten om att vara sedd och bedömd. Det är att bestå eller inte bestå inför de andras granskning.
Om vi alla hade samma värde, skulle vi likna nyfödda på en förlossningsavdelning som bara mödrarna kan skilja från varandra. Egendomligt nog är detta vad den svenska grundlagen fordrar: att vi ska vara bebisar för varandra. Människors blyghet är emellertid ett bevis på att lagen överträds dag och natt. Och polisen gör ingenting!"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.