Men nu jävlar är det optik för blinda att kunna se, Soros på ledarplats i DN idag...
https://www.dn.se/debatt/oklart-om-demokratin-kan-overleva-polykrisen/?fbclid=IwAR1KA35D-gHsiZyHrtMgIfkVWzMW0ki6LyfLPCLnpWn5K-eLG7IUyZi1d_Y "Världen är skör. Rysslands invasion av Ukraina har chockat omvärlden, och klimatkrisens mörka moln tornar upp sig. Men det största hotet är alldeles färskt: artificiell intelligens. Vart AI leder oss är osäkert, men ett är klart: Den utgör ett dödligt hot mot öppna samhällen, skriver den internationella finansmannen George Soros. Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln. Vi lever i oroliga tider. Alltför mycket händer alltför fort. Människor är förvirrade. Adam Tooze, ekonomisk historiker vid Columbia University, myntade ett begrepp för det hela. Han kallade det en polykris. Polykrisen har många orsaker. I mina ögon är det farligaste inslaget ett som få människor ens tänkte på för sex månader sedan: artificiell intelligens (AI). Klimatförändringarna kommer tvåa och den ryska invasionen av Ukraina tar sig in på tredje plats. Listan är betydligt längre, men jag koncentrerar mig på dessa tre. Det bör kunna minska förvirringen. 1. AI chockade världen när Microsoft gjorde Chat GPT fritt tillgängligt för allmänheten i november 2022. Dr Geoffrey Hinton, allmänt ansedd som AI:s gudfader, sade kort därefter upp sig från Google för att kunna tala öppet om den nya teknologins risker. Han menade att den kunde förstöra vår civilisation. Hinton var en pionjär inom utvecklingen av neurala nätverk som kan förstå och generera språk och lära sig färdigheter genom att analysera data. När mängden data växte, ökade också kapaciteten hos AI:s så kallade stora språkmodeller. Detta gjorde ett djupt intryck på Dr Hinton. När de blir allt mäktigare blir de också allt farligare, hävdade han. I synnerhet varnade han för helt autonoma vapensystem – mördarrobotar, i hans ord. ”Det kommer att ta AI mellan fem och tjugo år att överträffa människans intelligens”, sade Hinton. Och: ”Den kommer snart att förstå att det blir lättare för den att uppnå sina mål ju mäktigare den blir.” Hintons ord har gjort ett djupt intryck på mig. Jag växte upp innan AI. Jag förstod i relativt tidig ålder hur svårt det är att begripa sig på världen, och jag sökte mig till verkligheten för moralisk vägledning. Vi människor är både deltagare i och iakttagare av världen. Som deltagare vill vi förändra den på ett sätt som gynnar oss; som iakttagare vill vi förstå verkligheten som den är. Dessa två syften står i strid med varandra. Det är en viktig insikt som låter mig skilja mellan rätt och fel. Artificiell intelligens förstörde detta enkla schema. AI skapar sin egen verklighet och när den inte stämmer överens med den verkliga världen – vilket händer ganska ofta – avfärdas verkligheten som illusion. Detta gör mig till en nästan instinktiv motståndare till AI och jag håller helhjärtat med experterna som hävdar att den måste regleras. Men reglerna måste genomföras globalt eftersom incitamentet att fuska är för stora: de som undviker regleringar tillskansar sig en orättvis fördel. Olyckligtvis är ett globalt regelsystem ogenomförbart eftersom världen domineras av en konflikt mellan två politiska system som är varandras diametrala motsatser. I ett öppet samhälle är statens roll att försvara individens frihet; i ett slutet samhälle är individens roll att tjäna härskarnas intressen. Artificiell intelligens utvecklas otroligt snabbt, och ingen kan förutspå vart den kommer att leda oss. Men en sak kan vi vara säkra på: AI hjälper slutna samhällen och utgör ett dödligt hot mot öppna samhällen. AI är särskilt bra på att skapa kontrollinstrument som hjälper slutna samhällen att övervaka sina undersåtar. De flesta som utvecklat AI förstår behovet av att reglering. Det finns dock ett problem som inte kan vänta. Allmänna val ska hållas i USA och Storbritannien år 2024 och AI kommer otvivelaktigt att spela en viktig roll, som knappast kommer att bli annat än farlig. AI är mycket bra på att producera desinformation och många illasinnade aktörer kommer att vara inblandade. Vad kan vi göra åt saken? Jag har inte svaret – men jag hoppas att frågan får uppmärksamheten den förtjänar. Demokratins framtid i USA hänger på det. 2. Polykrisens andra beståndsdel är klimatförändringarna. Parisavtalet 2015 satte ett mål på 1,5 graders höjning jämfört med förindustriella tider. Det kommer nu ohjälpligen att överskridas. Två högt respekterade klimatvetenskapsmän – sir David King, ordförande för Climate crisis advisory group, och Johan Rockström vid Potsdaminstitutet – har varnat för att detta kan aktivera tippningspunkter och leda till att livet på jorden bryter samman. FN:s klimatpanel har sagt att dagens klimatpolitik kommer att göra jorden mellan 2,5 och 2,7 grader varmare till år 2100. Det överträffar de varmaste temperaturerna på jorden under de senaste fyra miljoner åren. Men när kampen mot klimatförändringarna går ut över människors levebröd vill de olyckligtvis skydda densamma. Bönder i Tyskland och Nederländerna har tagit strid mot försöken att reglera kväveutsläpp, eftersom det hindrar dem att hålla kor. De har mobiliserat, vinner val och skakar EU i grunden. Jag bör också nämna oljebolagens strävan att fortsätta göra stora vinster. Vi ligger långt efter i tidtabellen. Vi borde göra allt klimatvetenskapsmännen bedömer som nödvändigt – minska utsläppen snabbt och drastiskt, investera i omställning, få bort överflödiga växthusgaser ur atmosfären och frysa ner Arktis på nytt. 3. Detta för oss till polykrisens tredje beståndsdel. Rysslands invasion av Ukraina kom som en negativ chock för världen, störde livsmedelskedjor och vållade oerhörda geopolitiska omvälvningar. Med det sagt är det verkliga utfallet bättre än väntat. Den ukrainska armén har gjort heroiskt motstånd, starkt stödd av USA och Europa. Den ryska armén visade sig vara en papperstiger, dåligt ledd och fullkomligt korrupt. Som en konsekvens är Ukraina nu redo att starta en motoffensiv så fort den utrustning man blivit utlovad av väst har levererats. Jag tror att motoffensiven, när den väl sker, blir framgångsrik. Målet blir Krimhalvön, hemmabas för ryska Svartahavsflottan. Genom att förstöra den redan skadade bron till Ryssland kan Ukraina förvandla en strategisk tillgång till en belastning. Utan broförbindelse blir Krim beroende av Ukraina för vatten. Flera delar av Ryssland vantrivs redan under Putinregimen och en sådan utveckling kan få dem att kasta den av sig helt och hållet. Putins dröm, ett ryskt imperium, skulle kunna falla sönder och inte längre utgöra ett hot mot Europa och världen. Slutet på kriget i Ukraina kommer att bli en positiv chock för världen. Det ger president Biden en möjlighet att minska spänningarna mellan USA och Kina, som självt befinner sig i en ekonomisk nedgång som kan göra Xi Jinping mer medgörlig. Ett ryskt nederlag i Ukraina och en minskning av de kinesisk-amerikanska spänningarna kan ge världens ledare utrymme att koncentrera sig på klimatförändringarna som hotar att förstöra vår civilisation. Men bara en smal och vindlande väg leder dit. Alltså är det passande att använda ett frågetecken när man ställt frågan om demokratin kan överleva polykrisen."