Egentligt Perspektivsbeskrivande I DN
2023-06-02
Vad är som denna artikel beskriver, egentligen ur perspektivet av att kontrollera båda sidor av konflikter för att kunna verka utan att synas...
Skall vi gissa..
https://www.dn.se/arkiv/kultur/raddade-av-kalla-kriget-familjen-wallenbergs-nazi-affarer-i-ny-belysning/?fbclid=IwAR1wpmJ4uw7miYzZjaYf49rBxzUvjMWEl6OzB-r3oASyFDdmwM2eYg2_b0I
" I vilken omfattning fungerade bröderna Wallenberg och Enskilda Banken som bulvaner för tysk krigsindustri
Bakom uppgifterna om Wallenbergs köp av naziguld (DN 15/2) finns en historia om Enskilda Bankens intima samarbete med Bosch och andra tyska krigsleverantörer. Den holländske historikern Gerard Aalders och den amerikanska journalisten Susanne Berger har funnit tidigare okända dokument i det amerikanska justitiedepartementet, som avslöjar hur Wallenbergs gick till väga för att tvätta "smittat" tyskt guld.
+++
I slutet av januari avslöjades i Rapport att Jacob Wallenberg hade försökt få riksbankens tillstånd att köpa guld från Nazi-Tyskland trots att det var allmänt känt att det kunde vara smittat guld, stulet från de av Tyskland ockuperade länderna.
Men bröderna gick längre än bara till ett försök.
En av oss fann nyligen i amerikanska arkiv en tidigare okänd utredning från 1949. Den har nu blivit tillgänglig tillsammans med ett stort antal andra dokument som belyser familjen Wallenbergs relationer till Tredje riket. Utredningen, som bär namnet "Historical Outline of the Gold Transaction" (Historisk skiss över guldtransaktionen), är gjord av amerikanska justitiedepartementet. Den beskriver i detalj en av familjen Wallenbergs mest invecklade affärer med Nazi-Tyskland. Det framgår att bröderna faktiskt tog emot betalning genom guld som de anade var "smittat".
Det centrala avsnittet handlar om Jacob Wallenbergs inställning till detta guld, värt 5,7 miljoner kronor (i dagens penningvärde cirka 90 miljoner kronor). Tyska riksbanken (Reichsbank) hade våren 1943 ställt guldet till företaget Boschs förfogande, för vidare befordran till Wallenbergsfären. Den amerikanska utredningen hänvisar till ett tyskt memorandum om saken från december 1943. Jacob Wallenbergs hållning beskrivs på följande sätt: "Wallenberg frågade var guldet faktiskt kom ifrån och föreslog att man skulle undersöka dess härkomst. Om det var av stötande ursprung rekommenderade Wallenberg att guldet skulle säljas och att man i dess ställe skulle köpa schweiziska eller svenska värdepapper."
Detta var exakt vad som sedan skedde. I maj 1944 överläts guldet till den schweiziska Nationalbanken och för köpeskillingen inhandlades genom två Zürichbanker schweiziska värdepapper. Man lät på detta sätt medvetet vittvätta guld som kan ha varit stulet i de ockuperade länderna.
Merparten av värdepapperen placerades i ett schweiziskt bankfack, formellt tillhörande en privatperson. Nyckeln till bankfacket fanns i förvar hos Wallenbergs partner i denna transaktion, den tyska firman Bosch. Men värdepapperen tillhörde, liksom tidigare guldet, Wallenberg.
I den amerikanska utredningen kommenteras affären så här: "Det här var en tid av tyska erövringar och av den slutgiltiga likvideringen av judarna som hade levt under tysk dominans. Det är slående att das Reich erbjöd och faktiskt överlät guldet till Bosch exakt vid en tidpunkt då det hade fått tillgång till betydande kvantiteter via expropriationer och förintelseläger. Det finns ingen indikation på om Bosch kände till guldets ursprung eller ej.
Men Tysklands brist på guld var allmänt känd, och man borde kunna förutsätta att Boschs ledning ställde sig undrande till den tyska statens plötsliga generositet och dess villighet och förmåga att ställa guld till förfogande för företagets syften."
Bakgrunden till transaktionen var Boschs problem med sitt amerikanska dotterbolag vid krigsutbrottet. Redan tidigt under kriget engagerade sig bröderna Wallenberg som Boschs bulvaner. Man "köpte" American Bosch Corporation (ABC), Bosch AG:s dotterbolag i USA, så att det skulle kunna framställas som ett svenskägt företag. Därmed trodde man sig kunna undvika att amerikanska myndigheter skulle konfiskera bolaget om USA inträdde i kriget.
I verkligheten förändrades ingenting. Elektronikföretaget i Stuttgart skulle behålla sin amerikanska egendom oberoende av hur kriget slutade. Förhandlingarna mellan Bosch och Wallenbergs Enskilda Banken inleddes i november 1939. Den 20 juli 1940 slöts två avtal om ABC-aktierna, det ena öppet, det andra hemligt.
I det öppna kontraktet reglerades överföringen av ABC-aktierna till Enskilda Banken. I det hemliga avtalet beskrevs moderkoncernens kamouflerade intressen och absoluta rätt att återköpa sina aktier till Enskilda Bankens inköpspris senast två år efter krigsslutet.
Det bestämdes också att Bosch skulle krediteras utdelningen på aktierna och att bolaget, så länge arrangemanget löpte, skulle betala ränta på det belopp som Enskilda Banken erlagt för ABC-aktierna.
Boschs äganderätt till aktierna säkrades alltså genom en skenmanöver och firman betalade desutom Wallenberg ett kommissionsarvode på 655 000 USA-dollar för bulvantjänsten.
Detta är en mycket förenklad framställning av den komplicerade affären. Men det räcker här för att man ska kunna förstå det fortsatta förloppet med guldtransaktionen. Det fiktiva ABC-köpet var för övrigt bara en av Wallenbergs många kamouflageoperationer till skydd för tyska intressen. Man "köpte" också ett 30-tal andra Boschföretag i Europa och Latinamerika och uppträdde som bulvan åt företag som Siemens, I G Farben, Schering och Telefunken.
ABC-affären blev emellertid ett fiasko. Washington anade att det handlade om en bulvanaffär och spärrade först ABC-aktierna som aktier av tyskt ursprung den 11 december 1941, fyra dagar efter det att USA dragits in i kriget. I maj följande år beslagtogs aktierna.
Vad än Wallenbergarna gjorde för att få loss sitt kapital i Washington (delvis med hjälp av den svenska regeringen) hjälpte det inte. Bosch ville efter USA-beslaget slippa betala ränta till Wallenbergarna för deras investering i ABC-aktierna, samt omförhandla Enskilda Bankens arvode på 655 000 USA-dollar.
Dessutom ville Bosch återköpa sina aktier så snart som möjligt och inte vänta tills kriget var slut. Det nödvändiga kapitalet hade redan deponerats i schweiziska banker. Men Jacob och Marcus Wallenberg insåg att om USA-myndigheterna fick kännedom om denna avslutande transaktion skulle det vara, med utredningens ord, "ett klart erkännande av falskheten i deras tidigare påståenden", att det inte fanns några tyska intressen kvar i ABC-aktiera. Risken för avslöjande hade blivit för stor och därför gick Jacob Wallenberg med på Boschs begäran att sluta betala räntor. Samtidigt beslutade han att låta det av Bosch deponerade kapitalet (för återköpet av Wallenbergs 51 procent av ABC:s aktier) ligga kvar i Schweiz tills kriget var slut.
Med denna manöver försökte Wallenberg minska risken för upptäckt. Bosch slapp betala räntor. Köpeskillingen för återköpet sattes in på en bank i Schweiz.
"Historical Outline of the Gold Transaction" ger en detaljerad rapport om återköpet. Det faktum att den nu blivit tillgänglig klarlägger för första gången att Boschs återbetalning delvis gjordes med guld som kan ha varit smittat.
När Bosch ville använda sin återköpsrätt, men Wallenbergarna med hänvisning till risken för avslöjande ställde sig motvilliga, kom Bosch med ett frestande erbjudande som presenterades som "ett unikt tillfälle att få de medel som behövs för att uppfylla Boschs framtida åtaganden redan nu". Medlen skulle ställas till förfogande i schweizerfranc eller i guld på en schweizisk eller en svensk bank. Den 17 april 1942 mötte Boschs ekonomiske rådgivare Karl Goerdeler Jacob Wallenberg, som förklarade att han var beredd att acceptera erbjudandet på villkor att utbetalningen inte skulle göras av Bosch direkt utan genom en tredje part.
Totalt handlade det om 11 400 000 svenska kronor för aktiemajoriteten i ABC. Bosch kunde betala hälften i valuta. Resterande cirka 5 000 000 kronor (cirka 3 000 000 riksmark) skulle betalas i guld. Riksbanken i Berlin accepterade att sälja guld för den summan till Bosch. För att återköpet skulle kunna hemlighållas för de amerikanska myndigheterna kamouflerades det med en invecklad struktur av lån, panter och garantier, som dock genomskådats i detalj i USA-rapporten.
I Boschs ansökan till den tyska riksbanken (31/8 1942) framställs Wallenbergs betydelse för den tyska krigsindustrin. "Brevet beskriver i detalj Boschs amerikanska dotterbolags historia, från tiden före första världskriget och framåt. Det betonar dotterbolaget ABC:s (American Bosch Corporation) betydelse för den tyska ekonomin i allmänhet och Tysklands styrka i kriget i synnerhet. Det beskriver hur Wallenberg lyckades skydda ABC från ytterligare åtgärder mot detta företag i USA. För att stödja Wallenberg i denna kamp tvingades Bosch i ett brev till AB Investor den 14 juli 1942 försäkra att Bosch inte hade något kvardröjande engagemang i ABC-aktierna.
Bosch är helt beroende av Wallenbergs lojalitet och företaget vill stärka Wallenberg i hans kamp genom att förse honom med ett värde som till fullo motsvarar kostnaden för de 397 536 ABC-aktierna."
Guldet skulle ställas till Wallenbergs förfogande på en bank i Schweiz. Den 30 mars 1943 hade detaljerna finslipats och en dag senare köpte Bosch från riksbanken i Berlin 1 148,9017 kg guld för 3,3 miljoner riksmark. Summan motsvarade då 5,7 miljoner svenska kronor, i dagens penningvärde över 90 miljoner kronor.
Sveriges riksbank informerades av Wallenberg om transaktionen. Guldet, bestående av 96 tackor, förpackades i 24 lådor med 4 tackor i vardera och avsändes med en reserverad järnvägsvagn, bevakad av två tjänstemän från Reichsbank via Basel till Zürich. Från Zürich gick det vidare med lastbil till Basler Handelsbanks filial i Spiez.
Den 19 maj 1943 informerades Wallenberg att "Bosch höll till Enskilda Bankens förfogande i banker i Schweiz den totala summa som krävs för förvärvet av ABC", dels i valuta, dels i guld. Bosch hade nått sitt mål: att sluta betala ränta för ABC-aktier som på grund av beslaget inte gav några inkomster, utan bara kostade pengar. Betalningen för återköpet stod visserligen till Wallenbergs förfogande men på Wallenbergs begäran behöll Bosch nyckeln till bankfacket i Spiez till krigets slut. Wallenberg ville därmed utesluta alla risker för amerikansk insyn i deras agerande.
Det är fortfarande oklart vad som skedde med tillgångarna när kriget var över. Detta borde rimligen bli föremål för intresse både från den svenska och den schweiziska utredningen om naziguldet.
Det amerikanska justitiedepartementets utredning genomfördes som underlag till en rättegång om äganderätten till ABC-aktierna i slutet av 1940-talet. Wallenberg begärde ersättning för förlusten som man ansåg hade uppstått när aktierna konfiskerades under kriget. Förberedelserna för rättegången pågick mellan 1947 och 1950.
Utredningen bygger på en grundlig genomgång av framför allt tyska arkiv. Boschs huvudsäte i Stuttgart låg i den amerikanska zonen av det ockuperade Tyskland. USA konfiskerade företagets arkiv, som blev källmaterial inför rättegången. Rättegångsmaterialet innehöll mer än 1 000 dokument. Det fanns mer än 2 000 sidor bevismaterial och vittnesförhören omfattade mer än 8 000 sidor. Ett antal Boschrepresentanter, däribland flera av dem som namnges i utredningen som kontaktpersoner till Wallenberg, fanns bland dem som förhördes.
Från politisk och moralisk utgångspunkt var Wallenbergs position svag. Ur rättslig synvinkel var den starkare. Justitieministeriet och Wallenberg nådde efter fyra år en förlikning där amerikanska staten betalade 2,6 miljoner dollar, vilket motsvarade Wallenbergs ursprungliga investering i ABC. Wallenberg betalade 420 000 dollar i rättegångskostnader.
Avvecklingen av Boschaffären måste ses mot bakgrund av ofta motsatta intressen mellan justitiepartement och utrikesdepartement i USA. Utvecklingen av kalla kriget verkade till Wallenbergs fördel. Tyskland hade förvandlats från fiende till vän. Och Wallenberg hade som advokat John Foster Dulles, en man med nära kontakter både i Vita huset och i utrikesdepartementet. Dulles blev själv utrikesminister 1953.
Peter Wallenberg är självklart inte ansvarig för vad hans släktingar gjorde under kriget. Men han är rimligen bunden av sina upprepade löften om fullständig öppenhet. Det inkluderar även familjens arkiv på Täcka Udden.
Detta skulle gagna inte bara undersökningarna om andra världskriget, utan också kunna ge ny kunskap om Raoul Wallenbergs öde. Mycket tyder på att banden mellan Raoul och finansbröderna var starkare än man hittills trott. Forskningen om detta har hindrats av att svenska arkiv i så hög grad hållits stängda.Sverige har nu chansen att göra sig av med en hel del lik i garderoben från andra världskriget. Det förutsätter en grundlig och bred utredning, som även omfattar schweiziska och amerikanska arkiv - men framför allt de hittills ganska svåråtkomliga svenska.
GERARD AALDERS
Historiker vid Nederländska institutet för krigsdokumentation"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.