Storfosterpappan & Pedofilen Göthe Ohlsson
2023-05-31
JA DET HELA FÅR EN LITE MÄRKLIG TON.....
Vem fan var det som höll i hakarna....
" I går kunde DN berätta om pojkarna på Eolshäll, och om storfosterpappan Göthe Ohlsson som förgrep sig på dem. Enligt egen utsago passerade 400 pojkar genom hans verksamheter, som fick resurser av bland annat Röda korset och Försvarsmakten.
I dag berättar vi om Göthe Ohlssons okända förflutna.
Det är torsdag kväll 1951.
Simon Gottfrid Ohlsson kliver ut från en biosalong på Kungsgatan i centrala Stockholm. Han styr stegen mot Nybroviken.
Om ett par decennier ska Ohlsson bli känd som fosterpappa åt Sveriges ”värstingar”, berömd för sin förmåga att tämja våldsamma tonårskillar, med en egen institution vid Mälaren i södra Stockholm: Eolshälls pojkhem.
Men nu, i september 1951, är Ohlsson en 25-årig bilmekaniker utan fast bostad. Han drygar ut sin inkomst genom att prostituera sig bland farbröder i Saltsjöbaden och Lidingö. Han hänger med huvudstadens mc-knuttar.
I Berzelii park stöter Ohlsson, den här natten 1951, ihop med en berusad 15-åring. Bertil, som han heter, har stuckit från sina föräldrar i Huddinge. Ohlsson erbjuder honom sovplats i en verkstad på Södermalm där han arbetar. De tar Ohlssons motorcykel dit, till Grindsgatan 46.
En kort tid efter natten i verkstaden berättar Bertil för Ohlsson att han är efterlyst av barnavårdsnämnden i Huddinge.
– Det där skall jag ordna, säger Ohlsson.
Ohlsson övertygar myndigheterna om att han tillfälligt ska överta vårdnaden om Bertil. Han får loss pengar till kläder och husrum av staden och inreder ett kyffe åt 15-åringen i verkstaden på Grindsgatan 46.
Redan första natten knäpper Ohlsson upp 15-åringens gylf
I november 1951 övernattar Bertil i verkstaden under fem dygn. Redan första natten knäpper Ohlsson upp 15-åringens gylf. Övergreppen fortsätter under de följande nätterna.
Men den 10 november bankar två civilklädda kriminalpoliser på verkstadsdörren. De griper Ohlsson. Han döms för bland annat ”samlag i munnen” och ”mutuell onani” med sex pojkar.
I början av 1952 genomgår Ohlsson en rättspsykiatrisk sinnesundersökning vid Långholmen. Sedan 1950 har Ohlsson, konstaterar rättsläkaren, haft ”tämligen frekventa sexuella umgängen med pojkar mellan 15 och 18 års ålder… varvid oftast motorverkstaden tagits i anspråk”.
Under 1970- och 80-talet var Göthe Ohlsson en auktoritet på barnuppfostran som hyllades för sin fosterhemsverksamhet i Hägersten i Stockholm. I själva verket var han dömd – för att ha förgripit sig på sex pojkar mellan 15 och 18 år.
Men rättsläkaren fäster särskild vikt vid Ohlssons behandling av just Bertil.
Att Ohlsson begär pengar till kläder och husrum av barnavårdsnämnden och sedan utnyttjar pojken sexuellt i rollen som hans ställföreträdande vårdare kallar läkaren för ett utslag av Ohlssons ”makabra initiativrikedom”.
Han framställde ”sig själv som den osjälviske hjälparen”.
Strategin tycks peka framåt mot Ohlssons tillvägagångssätt under 1970- och 80-talet när han etablerar Eolshäll som en skattefinansierad ”fristad” för urspårade killar. Stockholms stad och flera andra svenska kommuner, Röda korset och Försvarsmakten understöder verksamheten samtidigt som Ohlsson förgriper sig på flera av sina fosterhemspojkar.
I Sveriges största medier framträder Ohlsson ständigt som den ”osjälviske hjälparen” vid den här tiden – som en antites till finansfamiljen Wallenberg.
”Jag får ut lika mycket som Wallenberg”, säger Ohlsson i SVT:s Rapport. ”Han får ut det ekonomiska. Och jag får ut det känslomässigt sett, att jag trivs med ungarna och tycker om dem”.
Så framgångsrik är Ohlssons kampanj att Röda korset bildar en gemensam förening med honom hösten 1979.
Kommunerna har tillsynsansvar för fosterhemspojkarna på Eolshäll.
Men utan Röda korsets stöd hade inte institutionen överlevt i första hand, hävdar Göthe Ohlsson själv.
Röda korset avlönar en administratör som ser till att Ohlssons nedläggningshotade verksamhet består genom bidrag från kommuner, stiftelser och donationer.
Samarbetet initieras av Röda korsets då nytillträdde generalsekreterare Anders Wijkman.
I ett brev till myndigheter den 13 augusti 1979 skriver Wijkman att Ohlssons ungdomsverksamhet ”stämmer väl överens med de humanitära principer på vilka Röda korset bygger sin verksamhet”. Röda korset kallar sig världens största katastroforganisation för barn och vuxna i behov av hjälp.
Anders Wijkman var – säger han i dag – ovetande om domen mot Ohlsson.
Först går även DN bet.
Söker vi i stället på ”Gottfrid Ohlsson” hittar jag mannen och hans sexualbrott i Dagens Nyheters egna arkiv
Namnet Göthe Ohlsson gäckar handläggarna på folkbokföringen när vi ringer: ingen Göthe Ohlsson föddes 1926 och dog 1992, meddelar myndigheten.
”Göthe” ger ingen träff eftersom hans födelsenamn – ska det visa sig – är Gottfrid.
När vi i stället söker på ”Gottfrid Ohlsson” hittar jag mannen och hans sexualbrott i Dagens Nyheters egna arkiv.
Kanske kan den dömde sexualbrottslingen Gottfrid Ohlsson pånyttföda sig själv som fosterhemspappan Göthe Ohlsson genom att helt enkelt lägga bort ”Gottfrid” och enbart kalla sig för ”Göthe”.
I DN:s artikel om Ohlssons erkännande 1951 lyder rubriken: ”’Radioknutten’ erkände homosex”.
Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige 1944, och först 1979 avskaffades det som sjukdomsdiagnos. Både artiklarna och domen präglas av dåtidens språkbruk och inställning till homosexualitet. Men här finns också dokumenterade övergrepp mot minderåriga, och beskrivningar av ett tillvägagångssätt som påminner om det som Ohlsson använde två decennier senare på Eolshäll.
Att DN:s redaktörer väljer att namnge Gottfrid Ohlsson efter erkännandet 1951 kan bero på hans nyblivna status som mediekändis.
När Ohlsson erkände otukt mot pojkar 1951 rapporterades nyheten i flera tidningar, bland annat Dagens Nyheter.
Samma höst som han greps hade mekanikern Ohlsson ställt upp i ett radioprogram med Lennart Hyland. Ohlsson avslöjar för journalisten hur Stockholms mc-knuttar systematiskt bedrar sina försäkringsbolag.
Berättelsen väcker sensation. Ohlsson dubbas till ”Radioknutten”. Han blir, åtminstone den hösten, ett slags offentlig person.
Men i uppståndelsen efter Hylands program riktas även misstankar mot Ohlsson själv: är han en försäkringsbedragare av just det slag som han beskrivit i radio?
Polisen börjar i tysthet att utreda honom för bedrägeri. Deras misstankar kommer snart att leda dem i en helt annan riktning.
Ville starta ungdomsverksamhet redan på 1950-talet
Årtionden senare skulle Göthe Ohlssons pojkhem och ungdomsverksamhet bli känt över hela Sverige. Men redan här, på tröskeln till 1950-talet, drömmer Ohlsson om att bli ungdomsledare i stor skala.
I september 1951 läser han i en kvällstidning att Waxholmsbolaget ska lägga ned båtlinjer.
Ohlsson kontaktar ungdomsstyrelsen med ett förslag om att förvandla ett överblivet fartyg till en flytande mc-verkstad. Ett möte med staden planeras in, men innan sammanträdet äger rum grips Ohlsson på bar gärning med Bertil i verkstaden på Grindsgatan 46.
I förundersökningen säger Ohlsson att han aldrig tänkte på sig själv som föreståndare för en flytande mc-klubb – ”enär det bara var en tidsfråga, när polisen skulle ’slå ner på honom’...”.
Den 17-årige konditorn Karl är ett av polisens vittnen.
Vid sidan om försäkringsbedrägerierna hävdar Karl att han haft ett påtvingat ”homosexuellt förhållande” till Ohlsson.
Göthe och Karl tar ibland motorcyklarna till Ingarö i Stockholms skärgård där Karls familj äger en sommarstuga.
Midsommarafton 1950 övernattar de i en ottoman. Vid sängdags klär Ohlsson av sig naken och onanerar i friktionen mellan Karls lår samtidigt som han försöker kyssa honom. Karl slår Ohlsson på käften och flyr ut i familjens båt, berättar han i förhör.
Genom Karls vittnesmål kommer polisen i kontakt med fler killar som drabbats av Ohlsson.
För den rättspsykiatriska utredaren avslöjar Ohlsson hur han själv umgåtts i en krets av manliga prostituerade i Stockholm.
Göthe Ohlsson genomgick en rättpsykiatrisk sinnesundersökning där han berättade om sin barndom – som 12-åring blev han själv utsatt för ett övergrepp av en man i Skåne, hävdade han.
Han beskriver prostitutionen så här:
”Vid dessa tillfällen fingo vi sprit tills vi vore upprymda o knappast visste var vi voro, sedan fingo vi klä av oss o antingen taga oss an någon av flickorna eller finna oss i att gubbarna kladdade med oss, en del av männen åsåg bara det hela, för en dylik afton erhöll vi mellan 15–20 kr per man.”
Ohlsson säger att han sålt sig till mängder av ”flukttorskar” ur samhällets elit:
”Det är mest fina gubbar, redaktörer, jurister och pampar av alla de slag”. På Stureplan kan Ohlsson inte visa sig utan att de känner igen honom. ”Han har fått mycket pengar, fina presenter, sprit och mat av sina ’torskar’.”
Scenen han målar upp påminner om den värld som han sedan iscensätter på Eolshälls pojkhem.
Som storfosterpappa inhyser Ohlsson uppåt tio pojkar åt gången i det gula huset vid Mälaren. Killarna är mellan 14 och 20 år gamla. De grabbar som inte förmår säga nej till Ohlsson belönas med pengar och prylar. Runt verksamheten svävar skyddsänglar i form av representanter från Röda korset, Stockholms stad, marinen.
Göthe Ohlsson behandlades som en auktoritet på barnuppfostran. 1979 bildade Röda korset en förening med honom. Men Ohlsson förgrep sig på pojkar i nedre tonåren, berättar flera fosterbarn i dag.
Och polisen?
I skriften ”Ungarna är hans liv”, utgiven av Röda korset 1992, säger Ohlsson att han fått ett ”specialtillstånd” av polisen att åka runt i Stockholmsnatten och plocka upp påtända pojkar mellan 12 och 15 år.
I föreningens arkiv hittar jag inget specialtillstånd.
Men här finns ett brev från Stockholmspolisen skickat till Göthe Ohlssons förening S/S My i september 1972.
Poliserna från spaningssektionen och samordningsgruppen tackar för ”den angenäma samvaro som bjöds oss” vid besöket hos föreningen.
”Särskilt gladde det oss att få träffa de många trevliga ungdomarna och få tillfälle att se vilken fin kontakt det fanns mellan ungdomar och vuxna i föreningen”.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.