Så hur has det med den absolut närmsta relation vi kan ha som människor?..
Trivs man inte med sig själv så är man uppenbart i en mindre bra relation och den är dessutom grunden för alla övriga relationer..
För det finns trots allt bara en konstant i alla relationer individen har..
Tur då att den är oföränderligt föränderlig..
Det där med känsloskapande värderingsgrunder..de tankestrukturer som påverkar/skapar den grundläggande komponenten i upplevelsen av verkligheten..den värderande känslan..den kompass vi navigerar efter när vi rör oss i världen..
Men forskarna verkar mer intresserade av att titta ut än in och tja..de är ju inte direkt ensamma om det får man väl säga..trots att det är mycket lätt att förstå det omöjliga i att känna någon annan bättre än sig själv.