De Primitiva Känslornas Hemvist
2023-04-27
Ja det där med att bestämma sig för var de primitiva känslorna hör hemma...
"Nyheten om att Josef Fritzl har skrivit en bok kom som en sensation i slutet av mars.
Arvid Jurjaks har läst den, men berättelsen om den ökände brottslingens runkdrömmar från cellen är skriven av en annan författare.
En dag i juli 2022 tar den österrikiska juristen Astrid Wagner emot ett maskinskrivet brev på sitt kansli. Wagner är en av landets mest efterfrågade brottmålsadvokater, känd för att ta sig an klienter vars brott hamnat på löpsedlarna. Tempot på kansliet är högt. Därför blir brevet, där en viss Josef med obekant efternamn berättar att han skrivit en bok om sitt liv, nära nog liggande.
Snart inser dock Astrid Wagner vem hon har att göra med. Några veckor senare anländer ett tjockt, brunt kuvert. Wagner brygger en espresso, sjunker ner i sin fåtölj och börjar läsa.
Vad är det här för mustig ramberättelse? Jo, luntan som skickas till advokaten är skriven av Josef Fritzl, österrikaren som under 24 år våldtog sin egen dotter som han höll inspärrad i en källare.
Nu vill han berätta om sitt liv och leverne med egna ord. ”Jag, Josef F., dömdes för snart femton år sedan till livstids fängelse”, börjar det där i det varma skenet från Astrid Wagners antika golvlampa.
Josef Fritzl har hunnit bli 87 år och heter numera något annat i efternamn. Nyheten om att han har skrivit en bok kom som en osmaklig liten sensation i slutet på mars.
Är det möjligt?
Nej, det är det inte, kan jag genast avslöja.
”Die Abgründe des Josef F.” (”Josef F:s avgrunder”) är inte Fritzls bok, utan advokaten Astrid Wagners bok om Fritzl. Denne får komma till tals i de delar av manuset som Wagner valt ut, samt i intervjuer som hon genomför med honom i fängelset.
Att organisera en berättelse på det här viset är en av äldsta litterära teknikerna som finns. Tyskspråkiga 1800-talsförfattare var särskilt sålda på att strössla med olika skriftstycken upphittade i ramberättelsen under mer eller mindre mystiska förhållanden. I Sverige briljerade bland annat Carl Jonas Love Almqvist med samma grepp. Metoden skänker ofta en vag form av autenticitet till de brev och dagböcker som fiktionens gestalter fumlar med; en kittlande känsla av att det skulle kunna vara på riktigt.
Varför Astrid Wagner använder sig av samma grepp är oklart. Att placera Fritzls historia i en struktur som hade sin senaste storhetstid under den europeiska romantiken hjälper knappast den som vill ifrågasätta metafysiska koncept som gott och ont. Vilket är precis det Wagner vill. Att visa hur Josef F., som hon genomgående kallar honom, är en människa lika grå och vanlig som alla vi andra.
Ondskans banalitet? Snarare dess självgoda långtråkighet.
Ett oavsett berättarstruktur knepigt uppdrag, med tanke på Fritzls brott. Om dem får vi dock inget veta. Astrid Wagner har strukit allt som berör offren och deras liv. Av rättsliga skäl, enligt henne själv. Österrikes stränga medielagar ger ett starkt skydd av människors privatsfär.
Mer etik än så blir det inte.
Nåja. Sex är det gott om ändå, om än inte med dottern.
Vid sidan om det som Fritzl kallar sin ”hemlighet” lever han nämligen ett rikt och äventyrligt liv som framgångsrik affärsman. De otaliga tjänsteresorna ger honom många tillfällen att briljera med sin sängkammarkonst. Små-Fritzlar finns det därför i både Ghana och Indien numera, enligt Stor-Fritzl själv, vars självskryt kan läsas som inblickar i en svårt narcissistisk människas inre.
Eller som runkdrömmar från cellen.
Till efterrätt blir det österrikiska mehlspeise, Fritzls stora last här i livet.
Ondskans banalitet? Snarare dess självgoda långtråkighet.
”Beskrivningarna av sexuella äventyr är sprungna ur min fantasi”, anmärker han om de många mjukpornografiska avsnitten. Visserligen inspirerade av ”verkliga händelser”. Hur dessa såg ut ska man kanske vara glad över att inte få veta. Idag är han impotent, antyder boken.
Att upphovsmannens egen röst skulle tillföra något är alltså inte givet.
Josef Fritzl hann få sju barn med sin dotter i källaren innan han upptäcktes 2008. Då hade han redan länge funderat över att överlämna sig själv till polisen, men avstått för att skydda familjen från den uppmärksamhet som det skulle generera.
Fasan som hans gärningar mycket riktigt väckte beror inte främst på att brottet skulle vara exceptionellt ont, påpekade litteraturvetaren Anders Johansson i ”Göra ont” för några år sedan, utan på att det saknade motstycke. Fritzl uppfann själv sin historia. Det ligger något i det. Efteråt har han tjänat som förlaga åt en rad konstnärer och författare, bland annat Elfriede Jelinek, svenska teatergruppen Institutet och den kanadensiska författaren Emma Donoghue.
Att upphovsmannens egen röst skulle tillföra något är alltså inte givet.
Österrikes Clarice Starling då? Om Astrid Wagners samtal med Fritzl i fängelset på något sätt är obehagliga så är det för hennes egen koketta ton. Titta, det går att flörta med en våldtäktsman. Möjligen är det detta som är tänkt att vara bokens provokation."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.