Men det här var länge sedan minsann...

2008

" Reglerna i 13 kap. RF om krig och krigsfara

Bör regeringsformen innehålla regler om krig och krigsfara?

Expertgruppen anser att det inte finns anledning att nu frångå den

hittills gällande bedömningen att planeringen inte bör få bygga på

den konstitutionella nödrätten som princip. Slutsatsen blir därför

att grundlagen även fortsättningsvis bör innehålla regler om krig

och krigsfara.

Bör regeringsformen innehålla regler om vad som ska gälla under en eventuell ockupation av Sverige?

De nu gällande reglerna om vad som ska gälla under en eventuell

ockupation av Sverige (13 kap. 10 §, 11 § och 12 § andra stycket

RF) innebär att riksdagen, regeringen, riksdagsledamöter, statsråd

eller statschefen inte får fatta några beslut eller utöva någon befogenhet på ockuperat område, att val till riksdagen eller kommunala församlingar inte får hållas på ockuperat område och att de svenska offentliga organen åläggs att på ockuperat område ”handla på det sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten samt civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt” samt förbjuds att ”meddela beslut eller vidta åtgärd som i strid mot folkrättens regler ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupationsmakten bistånd”. Reglerna syftar till att trygga den svenska folkstyrelsen oavsett hur krigshändelserna utvecklar sig genom att omöjliggöra för en ockupationsmakt att utnyttja svenska offentliga organ eller val.

Sammanfattning

Den förändring som inträffat i vår omvärld och i Sveriges säkerhetspolitiska situation samt reglernas unika karaktär vid en europeisk jämförelse utgör skäl som med betydande tyngd talar för att reglerna nu upphävs. Förutom reglerna i den interna konstitutionella rätten finns det vidare ju i folkrätten regler om en ockupationsmakts befogenheter och hur dessa avgränsas. Till detta kommer att reglerna om ockupation har kritiserats för att vara defaitistiska och att de utgör en särreglering för en ytterst speciell situation. Sammantaget anser expertgruppen att de skäl som talar för att avskaffa reglerna om ockupation numera är så starka att detta bör ske.

Är de övriga reglerna i 13 kap. RF anpassade till dagens

säkerhetspolitiska situation?

Om Sverige skulle dras in i en konflikt när svensk väpnad styrka

deltar i ett internationellt uppdrag i ett annat land skulle detta troligen inte innebära att riksdag och regering skulle vara förhindrade att fullgöra sina uppgifter. Det skulle alltså knappast föreligga behov av att inkalla krigsdelegationen. Det skulle knappast heller föreligga behov av att tillämpa någon av de övriga reglerna i 13 kap. RF. Expertgruppen konstaterar emellertid att reglerna om krig och krigsfara inte blir automatiskt tillämpliga så snart en viss händelse inträffar eller en viss situation uppstår. För att de ska bli tillämpliga krävs att statsmakterna gör bedömningen att läget är så allvarligt att riket är i krig eller krigsfara. Dessutom måste reglernas övriga förutsättningar för tillämplighet vara uppfyllda och de föreskrivna förfarandena iakttas.

Reglerna om inkallande av krigsdelegationen i 13 kap. 2 § RF

bör avgränsas så att det blir möjligt att inkalla delegationen enbart

vid sådant krig eller sådan krigsfara som innebär att rikets territorium eller bestånd är hotat. Även möjligheten att frångå formkravet för rättighetsbegränsningar (13 kap. 7 §), inskränkningarna vad beträffar hållandet av val till riksdagen (13 kap. 12 §) och möjligheten att ändra beslutanderätten i kommunerna (13 kap. 13 §) bör bli tillämpliga endast vid sådant krig eller sådan krigsfara.

Passar begreppen krig och krigsfara för dagens situation?

Det finns inte någon definition av dessa begrepp, annat än att riket

ska anses vara i krig så snart någon del är ockuperad, utan det

ankommer på statsmakterna att bedöma om krig eller krigsfara

föreligger. Expertgruppen anser att det inte föreligger några andra

problem med begreppen krig och krigsfara med hänsyn till den

säkerhetspolitiska situationen, än som behandlats ovan, dvs. att

begreppen enligt gällande rätt innebär bl.a. att krigsdelegationen

kan inkallas (om förhållandena kräver det) även vid krig eller

krigsfara som inte innebär att landets territoriella integritet eller

bestånd hotas. Saken åtgärdas genom ändringarna i 13 kap. 2, 7, 12

och 13 §§ RF.

Med hänsyn till dagens säkerhetspolitiska situation och det

faktum att Sverige deltar med trupper i fredsbevarande styrkor och

andra internationella uppdrag bör även den ändringen göras i

13 kap. RF att rubriken på kapitlet ändras från ”Krig och krigsfara”

till ”Internationella konflikter”. Ändringen kan också anses öka

FN-stadgans och andra folkrättsliga aspekters genomslag i 13 kap.

RF.

Täcker nu gällande regler i 13 kap. RF den situationen att ett krig

inleds genom en aktion som är eller förefaller vara ett

terroristangrepp?

Det finns ingen mekanism som gör att 13 kap. RF om krig och

krigsfara blir automatiskt tillämpligt i en situation med ett storskaligt terroristangrepp. Det finns å andra sidan inte heller något som hindrar att situationen anses utgöra krig eller krigsfara om den bedöms som så allvarlig.

Kan FN-stadgan och andra folkrättsliga aspekter ges tydligare

genomslag i regleringen?

Frågan om FN-stadgans och andra folkrättsliga aspekters genomslag aktualiseras mera i anslutning till 10 kap. 9 § RF om förutsättningarna för att sätta in försvarsmakten än i anslutning till 13 kap. RF som ju handlar om vad som gäller inom Sverige vid krig och krigsfara. I 13 kap. 5 § RF bör dock ett tillägg göras som klargör att det endast är försvarskrig som är berättigat. Ändringen innebär att FN-stadgan och andra folkrättsliga aspekter får visst genomslag i kapitlet. Även ändringen av 13 kap. RF:s rubrik från ”Krig och

krigsfara” till ”Internationella konflikter” kan anses öka FNstadgans och andra folkrättsliga aspekters genomslag i 13 kap. RF.

Övriga överväganden Den ytterligare ändring som enligt expertgruppens mening bör göras i 13 kap. RF är att det i 13 kap. 2 § tredje stycket RF bör göras ett tillägg som uttryckligen anger att beslut om att riksdagen ska återta sina befogenheter från krigsdelegationen ska fattas så snart förhållandena medger det.

En språklig modernisering av reglerna bör också göras. Vidare

bör det införas en rubrik över varje paragraf.

Särskilt om 10 kap. 9 § RF I 10 kap. 9 § RF finns regler om förutsättningarna för och befogenheten att sätta in rikets försvarsmakt samt om krigsförklaring.

Reglerna om möjligheterna att använda svenska väpnade styrkor bör knytas närmare och på ett tydligare sätt till FN-stadgan och folkrätten. Detta föreslås ske genom införande av en uttrycklig hänvisning till internationell rätt och sedvänja i fråga om regeringens rätt att sätta in försvarsmakten för att möta väpnat angrepp eller för att hindra kränkning av rikets territorium samt genom uttryckligt angivande av att svensk väpnad styrka i övrigt får sändas till annat land endast i fredsfrämjande syfte. Genom tillägget ”i enlighet med internationell rätt och sedvänja” i paragrafen begränsas möjligheten till våldsanvändning så att den alltid måste vara förenlig med folkrättens regler. Tillägget gör också uttrycket ”i strid” obehövligt. Att uttrycket ”i strid” tas bort innebär vidare en markering av att även andra medel än strid står till rikets försvarsmakts förfogande.

Genom att ändra rubriken på 10 kap. RF till ”Internationella

frågor” kan man förtydliga att begreppet ”väpnat angrepp” i 10 kap. 9 § även omfattar ett terroristangrepp som är så storskaligt att det är att betrakta som ett väpnat angrepp mot landet enligt artikel 51 i FN-stadgan.

Expertgruppsrapport

15

Bestämmelsen om krigsförklaring i 10 kap. 9 § andra stycket RF

bör bibehållas trots att företeelsen krigsförklaring torde vara folkrättsligt obsolet. Anledningen till att regeln bör bibehållas är att en krigsförklaring har viktiga nationella rättsverkningar, bl.a. att en

rad beredskapslagar blir tillämpliga.

Bestämmelsen i 10 kap. 9 § RF bör också disponeras om för att

bli mera lättförståelig.