Riksbanken Hos Molenius & Ekonomer Hos Aftonslaskswoffie
2023-04-08
Molenius: En historisk miss av Riksbanken – strax innan rekordförlusten
En normal nominell ränta över lång tid är nära 5% i Sverige, skriver Henrik Molenius. Trots detta har Riksbanken på kort tid både levererat en historiskt stor förlust – och haft historiskt mycket fel när centralbanken i början av 2022 räknade med nollränta i flera års tid.
Sveriges första privata bank – Stockholm Banco – grundades 1656 av Johan Palmstruch med tillstånd av den dåvarande svenska kungen Karl X Gustav. Ökad handel och större ekonomisk aktivitet skapade behov av banker, där kapital kunde samlas och lånas ut till företagsamhet. Banken var innovativ genom att börja ge ut så kallade kreditivsedlar (istället för traditionella kopparmynt). Snart fick dock banken problem till följd av allmänhetens misstro över sedlarnas värde, och banken upphörde efter några år. Lärdomen var (och är) att trycka för många sedlar eller mynt har i historien alltid slutat med gråt.
Ständerna (adeln, prästerna, borgarna och bönder) ansåg dock att det behövdes en bank i Sverige. Därför grundade svenska staten år 1668 Riksens Ständers Bank, sedermera Sveriges Riksbank.
JÄTTEFÖRLUST FÖR RIKSBANKEN
Centralbankens resultat för 2022 på -80 734 Mkr är inget att skriva hem om. Riksbanken har varit aggressiv i att köpa tillgångar och gärna med låg, noll eller negativ ränta. Att ränteplaceringar med negativ ränta slutar med förluster kan väl ingen vara direkt förvånad över. Rekordet var väl att placera i schweiziska statsobligationer med negativ ränta i 50 år. Om det blivit en bra affär hade vi nog haft en tråkig värld.
Riksbankens resultat ska ställas i relation till de numera tre svenska storbankernas resultat under 2022, som på sista raden (efter skatt) var plus 70 339 Mkr. Det vill säga cirka 10 miljarder lägre än Riksbankens förlust.
Det samlade resultatet (efter skatt) för alla 88 svenska banker var år 2021 77 308 Mkr, så förlusten för Riksbanken lär vara i nivå med alla svenska bankers vinster under 2022.
ÖVERSTIMULANSER BAKOM INFLATIONEN
Centralbanker är synonymt med räntor och valutor. Vi har under senare år levt i en unik period med historiens lägsta nominella räntor. Det finns naturligtvis ekonomiska- och politiska fördelar med låga räntor. Det finns dock en uppenbar risk att kortsiktiga problem eller fördelar löses med låga räntor och ökad likviditet, men skapar ännu större långsiktiga problem (övervärderade tillgångar, bubblor och långsiktigt ohållbar skuldsättning). Dagens inflation är också i hög grad en konsekvens av olika former av överstimulanser från politiker och centralbanker.
Det är viktigt att ha perspektiv. Om man tar Riksbankens motsvarande dagens styrränta (diskonto, reporänta et cetera) så har årsmedelräntan (ovägt) under perioden 1856–2022 varit 4,82%.
Bank of England, bildad 1694, har liksom Riksbanken långa och stolta anor. Årsmedelränta (ovägt) under perioden 1694–2022 för deras Officiell Bank Rate (tidigare bland annat Bank Rate) har varit 4,65%. Under perioden april 1719–maj 1822 var räntan 5,0%. Det går alltså om man bara vill, att ha en stabil och förutsägbar ränta och penningpolitik. Det verkar vara i mer moderna tider, som man aktivt vill påverka ekonomin med ränteändringar. I Storbritannien var toppåret 1982 då det var totalt hela 36 ränteförändringar under ett enda år.
Under Riksbankens alla år fram till 2003 var den officiella nominella räntan som lägst 2,5%. Detta skedde under 1930-talet, och direkt efter andra världskriget. Från år 2004 och framåt börjar en ny era, där den dåvarande reporäntan till slut blev som lägst -0,50% under perioden februari 2016 – januari 2019. En unik period i ekonomisk historia, och hur bra det var får vi leva med i framtiden.
En normal nominell ränta över lång tid är alltså knappt 5%.
HÖGA REALRÄNTOR BAKOM KRISERNA
Riksbankens nominella ränta var i snitt 4,82% under åren 1856–2022. Konsumentprisindex (KPI) eller motsvarande (levnadskostnadsindex) har under samma period varit (ovägt) i snitt 2,72% per år. Realräntan har därmed varit 2,10% per år.
En normal styrränta borde vara 4,0%, med förklaringen 2% inflation och 2% realränta.
Dagens situation med en negativ realränta (per februari 2023: styrränta 3% och KPI på årsbasis 12% ger realräntan -9%), en nivå vi inte upplevt i Sverige sedan 1951. Det var för övrigt samma år som Sverige formellt blev medlem i IMF och anslöt sig till det så kallade Bretton Woods-systemet, som var baserat på fasta växelkurser gentemot den amerikanska dollarn, och som i sin tur var kopplad till guldet.
Det är dock normalt inte negativ realränta som utlöser kriser, utan det är höga positiva realräntor som utlöser till exempel bank- och fastighetskriser, och som vi hade exempelvis år 1992 och 1921–23.
RIKSBANKENS PROGNOSER
Alla vi som i många år följt Riksbankens prognoser inser vad svårt det är att sia om framtiden, även när det handlar om prognoser för den egna räntan (det är ju också väldigt lätt att vara efterklok).
Grand final för alla dessa prognoser var den 10 februari 2022. Riksbanken lämnade återigen en duvaktig prognos med nollränta under 2022, 2023, i princip hela 2024 (2024 kv1 +0,06%) och med en medelränta på +0,31% under första kvartalet 2025.
Detta trots att konsumentprisindex (KPI) på årsbasis var +3,9% per december 2021 (publicerat i januari 2022) och producentprisindex (PPI) var på årsbasis hela +20,1% per december 2021 (publicerat i januari 2022). PPI kom in över +10% på årsbasis redan i juli 2021, så prisuppgången var ingen tillfällighet. Därtill var 2020 och 2021 prisförändringarnas år för de flesta företag, med stora och tydliga prishöjningar under 2021. Att Riksbanken i detta läget gick ut med fortsatt nollränta i överskådlig tid får väl betraktas som en stor historisk miss. Företagens stora prishöjningar (PPI) ska ju till slut betalas av någon (KPI), och energipriserna hade redan börjat stiga rejält under 2021.
Tyvärr avvaktade centralbankerna så länge det gick, bland annat genom att övergå till att inflationen (KPI) var ”temporär”, och att börja mäta officiell inflation utan ränta (KPIF). Till slut tvingades centralbankerna agera med snabba och kraftiga räntehöjningar. Nu sitter vi här.
Även andra svenska ekonomer la vid denna tid ungefär samma prognoser som Riksbanken. Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland grannlandet Ukraina och resten är som det brukar heta historia.
Henrik Molenius, VD för analysföretaget Westnova Management och med ett förflutet på Nordea och tidigare VD på Varbergs Sparbank.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/2ByBzq/sallan-har-sa-manga-ekonomer-haft-sa-fel-under-sa-kort-tid
Wolfgang Hansson
Verktygslådan fungerar inte längre
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
På ett drygt år har Sverige (och många andra länder) gått från minusränta till en reporänta på 3,0 procent.
Det är något lurt med ekonomin.
Fortfarande för 18 månader sedan gjorde världens riksbanker allt för att få igång inflationen.
I dag vet man inte hur man ska göra för att få stopp på de dubbelsiffriga kostnadsökningarna.
Fungerar inte längre de vedertagna ekonomiska verktygen och modellerna? Famlar dagens experter i blindo?
John Maynard Keynes är för ekonomer vad Zlatan Ibrahimovic är för fotbollsfans. En halvgud.
Keynes bildade en sammanhängande ekonomisk teori som användes för att lotsa världen ur 1930-talets depression. Sedan dess har Keynes teorier finslipats för att möta nya kriser.
Men ända sedan finanskrisen 2008 har världsekonomin befunnit sig i ett tillstånd där ingen av de normalt trovärdiga riksbankschefer och andra ekonomiska experterna tillfullo kunnat förklara vad det är som händer och varför.
När räntorna började falla och till slut hamnade på minus fanns det ekonomiska experter som medgav att detta var ett enda gigantiskt experiment som ingen riktigt kunde förutse följderna av.
Följden av de extremt låga räntorna borde ha blivit en ökad inflation. Men under drygt tio år hände ingenting.
Den svenska riksbanken och dess utländska kollegor försökte på mer eller mindre desperata sätt få fart på inflationen.
Man drev en extremt expansiv finanspolitik i ett läge med rekordlåga räntor. Det ska enligt traditionell ekonomisk teori vara fullständigt vansinne.
Ändå vägrade inflationen röra sig uppåt.
Nationalekonomer började på allvar diskutera saker som helikopterpengar. Pengar som skulle ”släppas från luften” för att få folk att konsumera mera och därmed få inflationen att stiga.
Nollränta till 2024
Rädslan fram till för bara något år sedan var att världen skulle drabbas av deflation, sjunkande priser vilket skulle få till följd att konsumenterna sköt fram sina inköp eftersom de alltid kunde anta att de varor de ville köpa snart skulle bli ännu billigare.
Så sent som september 2021 var Riksbankens prognos att nollränta skulle gälla fram till och med tredje kvartalet 2024. Därefter skulle räntorna stiga långsamt.
Så kom återhämtningen efter covid som fick till följd att den efterfrågan som dämpats under pandemin plötsligt exploderade. Alla skulle ha en ny bil, renovera sitt kök eller åka på utlandssemester.
Ovanpå det kom Putins invasionskrig i Ukraina som störde de internationella försörjningslederna.
Plötsligt började ekonomin leva sitt eget liv medan prognoserna en efter en fick skickas i papperskorgen.
Inflationen sköt i höjden. Riksbankerna tvingades höja sina räntor i rekordfart.
Men de ekonomiska experterna hade ett lugnande budskap till oss konsumenter. Inflationen var högst tillfälligt och skulle snabbt minska, inom som mest ett halvår.
Pyttsan.
Sällan har så många haft så mycket fel under en så kort tid.
Jag vet att en prognos inte är mer än en bästa gissning om vad som ska hända i framtiden.
Men riksbankens och alla andra bankers prognoser har inte bara haft fel. De har missat målet med hästlängder. Det är lika illa som när Sebastian Samuelsson i VM i Oberhof glömde sätta i skruvarna som höll fast pipan till hans skidskyttegevär och skotten spreds långt utanför tavlan. Han förstod ingenting.
På ett drygt år har Sverige (och många andra länder) gått från minusränta till en reporänta på 3,0 procent. En så kraftig höjning har aldrig tidigare inträffat i modern tid och fler höjningar väntar.
Att höja räntan så snabbt är som att dra i nödbromsen på ett snabbtåg. Det skriker i bromsskivorna innan tåget borde stanna så abrupt att alla ombord kastas huller om buller.
Men istället för att få stopp på inflationen händer ingenting. Tvärtom fortsätter åtminstone den svenska inflationen att öka. Experterna kliar sig i huvudet.
Enligt vedertagen ekonomisk teori ska det inte kunna hända. Sökandet efter syndabockar som försöker sko sig pågår för fullt.
Nu säger expertisen återigen att inflationen snart kommer att gå ner. Att riksbankens styrränta kommer att sänkas framåt hösten och senast före årsskiftet.
Sanningen är snarast att ingen vet vad som sker. Experterna gör en massa antaganden som så här långt oftast visat sig vara helt uppåt väggarna.
Kanske får de rätt den här gången. Kanske inte. Det är som när det visade sig att en pilkastande apa prickade mer rätt än aktieexperter.
Jättelikt experiment
Problemet är att styrningen av ekonomin, eller bristen på styrning, får långtgående konsekvenser för medborgarnas privatekonomi.
På ett år har många fått en reallönesänkning på över tio procent samtidigt som räntekostnaderna stigit dramatiskt.
Kanske ser vi nu resultatet av det jättelika experiment som inleddes för att ta oss ur finanskrisen orsakad av Lehman Brothers konkurs, och för att få igång ekonomierna igen.
Under många år var det ovanligt många som levde gott och som åtminstone på pappret ökade sina förmögenheter på grund av stigande hus- och lägenhetspriser.
Många av oss levde i en värld av ständigt stigande reallöner. En värld som visade sig vara för bra för att vara sann.
Eller som man brukar säga; ”det finns inga gratisluncher”.
Nu ska notan betalas och frågan är bara vem som ska ta den. De som ägde så kallade ATI-obligationer i den schweiziska banken Credit Suisse är några av dem.
Enda dagen var obligationerna värda 180 miljarder kronor. Nästa noll. Jag skämtar inte. Värdet raderades ut totalt när den andra schweiziska storbanken UPS tog över Credit Suisse.
Är det fler än jag som inte hänger med i den här cirkusen?
Riksbanken och de ekonomiska experterna fortsätter försöka låta vederhäftiga. Med sedvanligt självförtroende lägger de ut texten om vad som händer och varför.
Men min stigande farhåga baserad på de senaste tio årens misslyckade förutsägelser, är att de delvis famlar i mörkret.
Som lekman vill jag gärna tro att de har rätt och att Keynes gamla verktygslåda fortfarande ska fungera. Att inflationen snart är nere på två procent och räntorna nånstans där också.
Men det kan lika gärna vara så att vi närmar oss en ny stor finanskris.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.