"Har jag fel i att skillnaden mellan din och min världsuppfattning bottnar i att jag tror på Gud och du inte gör det?"

Ja - det bottnar i att vi är individer som jag ser det - inte mer & absolut inte mindre.

Det finns ju trots allt inte två individer som delar världsuppfattning fullt ut.

Gudstro är bara en av många skillnader mellan mig dig och alla andra - inte ens två Gudstroende inom samma religion tror lika utan där är skillnader & genom historien har de gång på gång vuxit sig så stora att det splittrat religioner till olika versioner.

Men med det sagt så ska man heller inte underskatta den filosofiska materialismens inverkan på både förutvarande & nuvarande religiösa företrädare.

"[...] men jag anser att utan Gud kommer inget att ordna upp sig oavsett monetärmekanik."

Jag har förstått att du gör det - jag anser att det bara är individen som kan utvecklas samt att det går alldeles utmärkt utan att tro på någon Gud - vilket väl inte minst påvisas av det faktum att det finns religioner utan Gud(ar)...något som kanske kan vara värt att fundera på..

"Det är din högst personliga uppfattning om vilka ben som behövs. Min uppfattning bygger inte på dessa tre ben."

Menar du att jag kan ha uppfattningar som inte är personliga?..det låter märkligt i mina öron...kan du ge ett exempel på en sådan?

Jag har förstått att din uppfattning inte bygger på det men det borde ändå inte vara så svårt att räkna ut vilket av de tre benen som kan stå utan de andra två - det finns ju inte så mycket om det inte finns människor så vitt vi människor kan vara med vetande om.

Faktiskt så kan människan inte ens tro om hon inte finns.

Det där med individen...det finns trots allt inget utom den...ingen människa har någonsin upplevt något utom sig själv. Inte ens det absoluta - allt som ett - Gud.

"Visst att det inte kan finnas någon mänsklig tanke om Gud utan att det finns människor, men Gud kan finnas oavsett människors existens. Guds existens är inte beroende av människors tankar."

Allt kan finnas utan människors existens ja - även om detta allt utgörs av inget alls.

Det är nog hyfsat säkert att säga att allt som ett finns även utan människor...men vad finns utan medvetande - och hur kan man veta det, vara med vetande om man inte finns...låter märkligt...

"Det är detta jag uppfattat som er inställning, att människor hittat på Gud, vilket i sin tur innebär att alla lösningar finns inom individen genom självförståelse. Jag tror inte att lösningen finns i självförståelse, jag tror lösningen finns i Gud-förståelse."

Jag är inget kollektiv och vad andra än jag har för inställning till Gud & religiösa spörsmål får du ta med dem om du undrar och som vanligt får du tro vad du vill.

Gud-förståelse är annat än Gud-tro och som jag sagt tidigare - Gud är absolut - allt som ett.

Semantik.

Ordförståelse.

Faller under emotionell självförståelse i min bok.

"Dock måste man nog läsa dessa bevis för att se att det faktiskt inte finns någon logisk lucka i resonemanget. Bevisen bevisar inte att den kristna Guden finns, bara att det finns en Gud."

Man måste nog det ja om nu den som anför dem som argument inte kan redogöra för hur de lyder.

Men utan att ha läst dem så blir ändå att kalla allt som ett för Gud semantik så varför inte kalla det för Medvetande?..ord styr ju trots allt tankar...och att vi är medvetna är lite svårt att förneka..

Det blir till slut en fråga om vad man är medveten om samt hur mycket man kan bli medveten om...kan man bli medveten om allt så slutar man vara människa och blir en Gud - för Gud är ju trots allt allvetande.

Eller?

Det stora problemet med ordet Gud är att alla har en uppfattning om vad det är och inte en enda av dessa är identiska.

Många ateister kommer ju dragandes med att de inte tror på Gud eftersom de inte tror på någon skäggig gubbe i himlen vilket är lite lustigt för jag har ännu inte träffat en enda troende heller som säger sig tro på en sådan beskrivning av en Gud.

Samförstånd kring vad ord & uttryck innebär och faktiskt betyder är mer sällsynt än man kan tro många gånger...nästan barnsligt sällsynt emellanåt.

Men för att återknyta till början av den här kommentaren så är det en sak som ofta slår mig som frapperande med människor som tror på en Gud och som skiljer oss åt - de försöker alltid övertyga mig om att denna Gud finns emedan jag aldrig försöker övertyga dem om att någon Gud inte finns.

Och jag undrar inte ens vem det är de egentligen håller på med att övertyga hela tiden...kultur är trots allt historien vi berättar om oss själva för oss själva.

Både utåt och inåt.

Om inte individen utvecklas så kommer kollektivet att avvecklas och självobservation är av nöden om man vill förstå sina känsloskapande värderingsgrunder.