Till Botten I SvD Med Vansinnesflaggen I Topp
2023-04-03
Några måste gå till botten med vansinnet i topp för att de sista enfaldiga skall överleva genom att hinna ta sitt förnuft till fånga..
Att det faktiskt skulle kunna vara ett rent av välkommet besök och att det tyvärr redan nu i det tysta finns ett allt snabbare växande hat mot den Djupa Staten och dess enfaldiga paladiner, är väl av självförnekelseskäl någonting som har förskjutits helt ur den mediala ekvationen...
" Ryskt krigsfartyg – gå och sitt på en k*k! Det var ett lika salvelsefullt som vulgärt svar, som den 31-årige ukrainska gränsvakten Roman Hrybov på Ormön gav den ryska robotkryssaren Moskva över radio på morgonen den 24 februari 2022. Klippön Ormön är belägen drygt tre mil från ukrainsk kust och är av strategisk betydelse om man exempelvis har anspråk på hamnen i Odessa.
Anropet från Moskva, i dubbel bemärkelse, deklarerade att Ukrainas gränspostering hade att välja mellan att kapitulera eller bli bombade. Den 19 man starka gränsvakten öppnade efter Hrybovs verbala salva även fysisk eld. De höll ut så länge de hade ammunition, men tvingades därefter kapitulera och togs i rysk fångenskap.
Denna signifikanta händelse utgör prolog i en nyutgiven bok om försvarsvilja
Denna signifikanta händelse utgör prolog i en nyutgiven bok om försvarsvilja, ”Ryska krigsskepp, dra åt helvete!” (Fri tanke), i redaktörskap av Jenny Deschamps-Berger och Patrik Oksanen, båda verksamma vid Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid Försvarshögskolan. Den senare är också kolumnist på denna sida.
Boken utgörs av totalt nästan 30 kortare texter, lika spretiga i formen som sammanhållna i ambitionen att belysa begreppet försvarsvilja. Vad betyder det, hur det har sett ut historiskt, hur det kan ta sig uttryck i verkligheten och i litteraturen, och vad det får för konsekvenser.
Lejonparten av författarna är akademiker och försvarsexperter, men genom redaktörernas försorg ges också liv och röst åt den gotländske hemvärnssoldaten, den taiwaneiske dataingenjören samt signalmatrosen som kan tydliggöra vad de teoretiska resonemangen betyder i praktiken för enskilda människor.
På samma sätt belyser de historiska beskrivningarna av kapten Leif Welding Olsen, överste Birger Eriksen, den 22-årige undersergeanten Allan Finnholm och fältflygaren Jan Mattssons individuella beslut i kritiska situationer, hur stor roll den enskilde faktiskt kan spela i skarpt läge, oavsett militär grad.
Händelsen på Ormön får mig att tänka på den långlivade och framgångsrika kampanjen som Gevalia har förgyllt tillvaron med under mer än tre decennier. 1985 dök den upp för första gången, bilden av det stora fartyget som lagt till vid en liten kobbe.
”Vilket kaffe skulle du bjuda på om du fick oväntat besök?” sökte kommunicera med svenskarnas självförståelse som gästfria och inbitna kaffedrickare. Gevalia beskriver på sin hemsida hur upplägget mötte starka och negativa reaktioner internt; invändningen var att man inte kunde sälja kaffe utan att visa människor på bild som dricker kaffe.
Det är nästan en motsatt utmaning vi har när det gäller den lika abstrakta som i det avgörande läget binära försvarsviljan; vi behöver kunna vidmakthålla och levandegöra något som inte är så enkelt att ta en bild av och trycka upp i glossig fyrfärg. Men som de olika författarna tillsammans åskådliggör, finns olika uttryck för försvarsvilja, och man kan delta i försvaret av sitt land både med och utan vapen i hand.
Det ukrainska folkets försvar av sitt land och sin existens märks i flera texter. Peter Lidén, överstelöjtnant och militär lärare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, tillika försvarsattaché i Ukraina 2015–2019, skriver om en man som han mötte i Kiev 2015. När Ryssland invaderade Ukraina 2014, återvände mannen till Ukraina efter tio år i Kalifornien. Han inhyste sin fru och lille son hos släktingar i Lviv och anslöt sig därefter till frivilligförbandet.
När Lidén träffade honom på militärsjukhuset hade mannen förlorat benen i en minsprängning. Hans behov var större än vad sjukhuset kunde erbjuda så hans hustru bodde på en madrass under hans säng. ”Den kampvilja de båda fortfarande då gav uttryck för var mitt första konkreta möte med den oerhörda, ukrainska motståndskraft som är så svår att på distans förstå, eller att i skrift beskriva.”
Försvarsviljan är en känsla, och den kan förvisso skapas i grupp, vilket varje utövare av lagidrott har erfarit. Men varje individ behöver ändå hitta sin väg till ”insikt, vilja och mod”, som Deschamps-Berger sorterar begreppets beståndsdelar. Utan insikt, ingen vilja. Men insikt och vilja räcker inte, om modet saknas. Och de enskilda individers försvarsvilja avgör tillsammans med civilsamhällets och statens respektive institutionella kapacitet, nationens försvarsförmåga.
Bokens underrubrik lyder ”En liten bok om försvarsvilja”. Den är vad den heter, och gör inte anspråk på att vara ett heltäckande uppslagsverk. Det är heller ingen debattbok. Politiken finns där, men inte polemiken eller polariseringen.
Framförallt adderas flera dimensioner i förståelsen av frågan: hur reagerar vi om vi ställs inför ett existentiellt hot? Jag ser den därför som ett utmärkt samtalsunderlag i skolan lika mycket som i Sveriges riksdag, med tillräckligt material för att vänja och tänja tanken vid det som många svenskar saknar erfarenhet av (många nysvenskar har dessvärre påtvingats plågsam insikt).
Det ansvarsfulla är inte att stanna vid att blott önska sig en bättre värld.
För det är som med andra säkerhetsaspekter i tillvaron; det ansvarsfulla är inte att stanna vid att blott önska sig en bättre värld, utan att ha tänkt igenom det egna handlingsutrymmet och ansvaret. (Det finns sist i boken en lista på de 18 militära och civila frivilligorganisationer som idag samlar 400 000 svenskar.)
Att det svenska hemvärnet efter den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina fick ett märkbart ökat söktryck är en illustration av en sådan reaktion, liksom den tydliga svenska viljan att hjälpa Ukraina både på plats med vapen, pengar och förnödenheter, och att erbjuda fristad för flyktingar.
Och som Gevalia förtjänstfullt påmint om, det är bra att ha tänkt på vad man ska göra om man får oväntat – i synnerhet oönskat – besök. Det hade de 19 ukrainarna från Ormön dessbättre gjort, och fullgjorde sin uppgift med hedern i behåll.
Efter fem veckor i rysk fångenskap blev de befriade genom fångutväxling och kunde återvända till Ukraina. Roman Hrybov förärades för sitt oförskräckta språkbruk medalj från de lokala myndigheterna. Den 14 april 2022 sjönk robotkryssaren Moskva till botten efter att ha träffats av två Neptunrobotar. Och den 7 juli 2022 hissades ånyo den ukrainska flaggan på Ormön."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.