Dick & Krösus
2023-04-02
Ja det är ju det där med frågan om det går att vara lycklig utan känslor som Dick har så svårt med 
Det mänskliga medvetna medvetandets mysterium tycks honom ännu nära nog oförståeligt.
Men visst som pedagogiskt anslag så är ju detta ändå ett fall framåt.
" Det skrivs, poddas och bloggas mycket om miljardärer för närvarande. Stenbeck, Wallenberg et consortes trängs i kultursidornas spalter, samtidigt som vi kan läsa och höra betraktelser över hur skönt det är att åka privatjet och unna sig lyx i överflöd.
Och det rör sig i regel inte om bespottande av frukterna av gniden penningackumulation utan om avundsjuk och smickrande beundran. Själv kommer jag spontant att tänka på Gordon Geckos klassiska yttrande i filmen ”Wall street” från 1987: ”Greed, for a lack of a better word, is good.” Men är det verkligen okej att vara en girig affärsman? Har vi inte, om vi vänder oss mot historien, snarare brukat vända ryggen åt förmögna och haft som norm att ta avstånd från dem och deras värderingar?
Jo, så är faktiskt fallet. I Nya testamentet förkroppsligas girighet av Mammon, en hednisk avgud som man bör hålla sig borta från. Jesus konstaterar i Lukasevangeliets artonde kapitel, vers 25: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” När detta yttrande fälldes och skrevs ned hade förkastandet av näringsverksamhetens innersta drivkraft en lång historia bakom sig i mediterran och främreorientalisk tradition.
Redan i våra äldsta bevarade lagar angrips girigheten av statsmakten. Den babyloniske kungen Hammurabi slog på 1700-talet f Kr fast räntenivåer på lån för att skydda låntagare från giriga ockrare. Folk som uppvisade ovanligt stor lust efter profit hotades med avskrivning av lånet om de sökte höja räntan ytterligare.
Ett annat känt exempel är den grekiska sagan om kung Midas, som av guden Dionysos lär ha erhållit förmågan att kunna göra guld genom beröring, något som fick förutsägbart tragiska konsekvenser för omgivningen.
Enligt grekisk tradition ska Midas ha begått självmord genom att dricka tjurblod.
Till saken hör att Midas inte är en renodlad sagofigur utan var en fullt historisk härskare i Frygien i Mindre Asien under decennierna kring år 700 f Kr. Han var tillräckligt betydande för att bli omnämnd i både assyriska och grekiska källor, och hans rikedom var av allt att döma föremål för grannarnas stora avundsjuka ända tills de krigiska kimmerierna krossade hans rike. Enligt grekisk tradition ska Midas ha begått självmord genom att dricka tjurblod när det stod klart att fienden inte kunde stoppas.
Ännu kändare är historierna om kung Krösus, ett namn som i dagens Sverige framför allt förknippas med den girige sorken som gör livet surt för djuren i Bamses serietidningsvärld.
Verklighetens Krösus hette Kroisos och var kung över det mindreasiatiska Lydien. Han blev så ryktbar i den antika världen att man började berätta historier om honom och hans rikedomar; ordet ”krösus” blev liktydigt med en mycket rik person. Kroisos besegrades av perserna år 547 eller 546 f Kr, varvid hans rike gick under. Enligt en berättelse ska Kroisos krig mot perserna ha föregåtts av ett orakelsvar från Delfi, enligt vilket kungen skulle krossa ett stort imperium om han gick ut i krig.
Oraklet hade rätt, men det rike som den girige Kroisos krossade visade sig vara det egna. Enligt en annan berättelse ska perserkungen Kyros ha skonat den ångerfulle Kroisos när denne stod på bålet, redo att brännas, varefter han tjänade perserna som klok rådgivare (i finansfrågor, får man anta). Dessvärre kan historien inte beläggas, och det är minst lika sannolikt att Kroisos dog med sitt rike.
I det medeltida västerlandet räknades girighet till en av de sju dödssynderna, det vill säga de moraliska brister som i sin tur ansågs leda till andra synder och därmed orsakade mänskligheten ovanligt stort elände. På 300-talet e Kr skrev Evagrius Ponticus ned en lista över åtta ”onda tankar”, och påven Gregorius I bantade omkring 590 ned uppräkningen till sju: lust, frosseri, girighet, lättja, vrede, avund och högmod.
Just girigheten kom gärna i fokus som en av de allra värsta dödssynderna, stundom rentav som ”roten till allt ont”. Uttrycket går direkt tillbaka till Nya testamentet. Det grekiska originalet lyder riza gar panton ton kakon estin he filargyria (Första Timotheosbrevet 6:10). I den senaste svenska översättningen läser vi ”kärleken till pengar är roten till allt ont”. Av hävd har aposteln Paulus fått äran av att ha myntat det antikapitalistiska konstaterandet, men detta har på sistone betvivlats.
Oavsett upphovsmannens identitet har citatet spelat enorm roll i den västerländska kulturkretsen, i allt från medeltida straffpredikningar till vår tids socialistiska propaganda. Det är ju inte svårt att visa på allmänt avskyvärda girigbukar i vår litteratur, med paradexempel som Ebenezer Scrooge i Charles Dickens julsaga."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.