https://www.svd.se/a/3ExnEP/inga-britt-ahlenius-du-forskonande-nya-sprakcensur?fbclid=IwAR1_8S-jugW5SWN5xIOp3hKmxOerM6-jt6Au_vllspDq1kJnCqPkA0ucdes " Sverige var först i världen med att grundlagsfästa yttrandefriheten – vår Tryckfrihetsförordning från 1766 är ett av Frihetstidens stora lagbeslut och av stor betydelse för vetenskapens blomstring under denna tid. Voltaire beskrev rentav Sverige som det friaste landet i världen. Tryckfrihetsförordningen har dock ingen obruten historia fram till våra dagar – snart återvände det kungliga enväldet och det blev tyst igen under många decennier. Men i dag säkrar lagen återigen ”ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.” Och de som ska döma ”bör alltid ha i åtanke att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick… samt hellre fria än fälla.” Sverige är lyckligt lottat – i andra delar av världen är autokratier och illiberala demokratier på frammarsch. Men även i Sverige höjs röster till stöd för en begränsning av det fria ordet – ”man bör inte få häda eller kränka människor,” säger några. Men det är ju just de obehagliga och sårande uttrycken för yttrandefriheten som behöver lagskydd, de behagliga klarar sig utan. Språkpoliser härjar redan i världen för att befria litteraturen från obehagliga ord. ”Kränkande” ord bör rensas ut i Roald Dahls barnböcker för att göra texten mer ”inkluderande” – tjock blir kolossal, ful blir otäck, hagga blir kråka. Förlaget backade delvis när kritiker talade om ett sluttande plan på vägen mot censur och i varje fall att den polerade texten gjorts urtråkig och långt ifrån Dahls drastiska språkvärld. Deplattformering är ett nytt ord. Det beskriver en process att driva bort en person vars åsikter man ogillar från att ha möjlighet att framföra dem. ”Vi ogillar dina åsikter, vi tänker inte argumentera med dig, vi tänker stoppa dig från att framföra dem”. Sårade små grupper av studenter går till storms mot det fria ordet Skribenten Alice Teodorescu kontrakteras som kolumnist på DN:s ledarsida. Storm utbryter på Twitter, prenumeranter hotar att lämna, uppror på DN:s kultursida. Dock står DN:s ledarsida fast. Så starka är inte universitetsledningar när nu deplattformering nått universiteten. Sårade små grupper av studenter går till storms mot det fria ordet och universitetsledningar sviker. I antologin ”Skör demokrati, Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning” (red Sten Widmalm och Thomas Persson, Fri tanke förlag) ger författarna en rad exempel. En professor föreläste om ”nedärvda skillnader mellan män och kvinnor”. Det borde han inte gjort, några studenter kände sig kränkta och universitetsledningen tar itu med professorn. På Konstfack ansåg några studenter att utställningshallens namn Vita Havet var rasistiskt och måste ändras. Rektor tar studenternas parti och den professor som argumenterar mot denna analys och slutsats blir utsatt för något som liknar en häxprocess. Det är inte något politiskt påbud som drabbar universitetens lärare – det är akademien själv som medverkar till deplattformering, den institution som ska stå i spetsen för tankens frihet! Man längtar efter att Voltaire ska återuppstå och en dagens Karl Popper slå följe."