Har du någon gång stannat upp och tänkt till när du eller någon nära dig plötsligt blivit sjuk vad det kan bero på? Är det främst gener? Varför har så många s.k ”ärftliga sjukdomar” blivit så vanliga? Om de på riktigt är ärftliga, varför var de relativt ovanliga förr i tiden? Tänk om det främst beror på kost, livsstil och de kemikalier vi utsätts för?

Vi gör en historisk tillbakablick för att försöka förstå saker bättre. I detta fall kommer jag fokusera på två nyckelpersoner som inte så många känner till. Vi börjar med nobelpristagaren Fritz Haber, mannen som var med i framställningen av syntetisk ammoniak. Hans upptäckt möjliggjorde industriell framställning av konstgödsel. Tänk på att under denna tid så jobbade en stor del av befolkningen fortfarande inom jordbruket och var med och odlade sin egen mat. Konstgödslet skapade möjligheter för en större produktion av livsmedel, på gott och ont. Fritz var även med och skapade stridsgaser under första världskriget, och ett par år senare Zyklon B, gasen som användes i koncentrationsläger. Huruvida hans avsikter var att förbättra världen får var och en bedöma, men hans egen fru valde av någon anledning att ta sitt eget liv. Gaserna som användes i kriget var först klorgas men senare användes även senapsgas som Haber var med och utvecklade. Idag så används derivat ifrån senapsgas vid cytostatikabehandling mot cancer. Du har säkert märkt att cancerpatienter oftast blir extremt dåliga så snart behandlingen påbörjas. Och när patienterna dör så var det ju givetvis cancern och inte behandlingen som oftast dödade dem, eller? Förresten, hur mycket kostar dessa behandlingar?

Den andra okända personen är Fritz ter Meer, en nazist som satt i styrelsen på IG Farben, nazisternas konglomerat. Han var bl.a med och skapade koncentrationsläger och dömdes i Nürnberg 1948 för massmord. Med högt uppsatta vänner så var han ute redan 1951 och blev efter sin frigivning ordförande för Bayer AG, världens då största läkemedelsbolag. Vad kan möjligtvis gå fel? Men det stannar inte där, i början av 1960-talet så skapades ett slags regelverk över livsmedelsproduktion som heter ”Codex Alimentarius”, och som ligger under FN och WHO. Självklart så var det Fritz ter Meer som blev chef för denna. Tänk att WHO inte kunde hitta någon annan bättre lämpad. Låt detta smälta in...en nazist som skapade koncentrationsläger skulle vara ansvarig för världens matproduktion... Regelverket är visserligen inte bindande men nästan alla följer ju rekommendationerna som ges av WHO (för de jobbar väl för hälsa, eller?) Tänk om det var några vinstdrivande företag som drog i trådar bakom kulisserna?

Så hur mycket friskare har folk blivit sedan WHO och Codex bildades? Hur kommer det sig att kostråden de ger ofta är de absolut sämsta råden någon kan ge? Ät inte ägg för kolesterol är farligt. Undvik smör och stabila fetter, ät istället inflammatoriska vegetabiliska oljor. Ät så fettsnålt som möjligt, gärna 10 skivor bröd om dagen (bakat på genetiskt modifierat besprutat vetemjöl). Hur mycket fetma existerade innan dessa hälsoråd? Diabetes? Undvik solen, smörj istället in dig med en kemikaliesalva. Stek din mat med solrosolja i en teflonpanna. Elektromagnetiska fält från mobiler och master är inget att oroa sig över. Jag kan skriva en hel uppsats om enbart detta, men ni förstår nog min poäng. Är det inte lite konstigt att ”hälsoexperter” hela tiden ger råd som skapar sjukdom istället för hälsa? Borde inte många livsmedel egentligen heta ”dödsmedel”? Och så mycket onyttigt råkar dessutom vara väldigt billiga. Det är kanske våra kroppar som betalar det riktiga priset…

Idag finns det nästan oändligt med kemikalier i vår mat. Hur många orkar ens läsa innehållsförteckningen på maten de köper? Ska riktig mat ens behöva en innehållsförteckning? Över 90 % av den ”mat” vi köper idag existerade inte ens för 100 år sedan. Folk köpte råvaror och lagade sin egen mat. Efter andra världskriget så tyckte några inom affärsvärlden att kvinnorna skulle ut i arbetslivet och också skuldsätta sig och konsumera mera. I samma veva så kom allt fler halvfabrikat för att ”avlasta” kvinnornas arbetsbörda i hemmet. ”Den gröna revolutionen” skulle rädda oss alla. Vi lever förvisso längre idag men blir allt sjukare och i allt lägre åldrar. Nästan alla har fått en diagnos. Detta trots åtskilliga miljarder till forskning. Borde det inte vara tvärtom? Tänk att somliga går in på Pressbyrån och köper en sockrig kanelbulle och ett rosa band, och sedan på riktigt tror att detta kommer främja folkhälsan. Hjärntvätten sitter väldigt, väldigt djupt…

Och hur är det med livsmedelsverket och kemikalieinspektionen? Tänk hur många tillsatser som finns i vår mat numera. Vilka av dessa behövs egentligen och varför? Varför behövdes dessa aldrig tidigare eller åtminstone i väldigt liten utsträckning? Färgämnen, konserveringsmedel, antioxidationsmedel, stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel och sötningsmedel. Tänk att hälla gifter på sin egen mat och sedan undra varför man blir sjuk. Som om detta inte vore illa nog så odlas vår mat på mark som ständigt urlakas på näringsämnen och mineraler. Resultatet? Grödor som är mer känsliga för angrepp av insekter. Lösningen? Bekämpningsmedel. När jag läste till kemiingenjör på högskolan för 20 år sedan så hade vi ett studiebesök på kemikalieinspektionen och en anställd där berättade att de hade bra forskning på TVÅ kemikalier i deras databas på flera hundratusen olika kemikalier. Dessa var PCB och DDT, några av de värsta kemikalier som någonsin framställts!!! Men alla andra då som industrin använder dagligen och vi får i oss på ett eller annat sätt? Och hur reagerar dessa sinsemellan, den s.k ”cocktaileffekten”? Det skrämmande svaret är att ingen vet. Vi äter gifter, vi dricker gifter, vi andas in gifter, vi smörjer in våra kroppar med gifter och somliga väljer att injicera in gifter i sin kropp. Vad finns i våra kläder? Våra möbler? Vår elektronik? T.o.m i blodet på nyfödda barn så finns ofta flera hundra olika kemikalier. Hur påverkas deras kroppar av dessa? Deras hjärna och hormoner? Jag vill inte skapa en massa rädsla med det jag skriver, men vi behöver en förändring och den kan bara komma med en ökad medvetenhet och en vilja till förändring.

Tänk om det är så att alla organisationer som officiellt skapades för att skydda oss enbart existerar för industrins skull, för att ge sken av att det finns en polisiär styrka som säkerställer att inga farliga ämnen tillåts. Den kanske vanligaste ursäkten är att ”det är ju så små mängder”, så du behöver inte oroa dig. Men små mängder varje dag, och som dessutom kan reagera med mängder av andra kemikalier kan skapa stor skada, speciellt över tid. Istället för att enbart fokusera på covid-”vaccin” eller att tvingas äta insekter så borde vi nog sluta stirra på trädet framför oss och inse att vi befinner oss i en skog. Ja, det är skadligt att injicera gifter och att äta insekter, men vi borde kanske inte enbart fokusera på detta. En viktig del av hälsa innebär att ta eget ansvar för den och inte fortsätta lita på de krafter som hittills bara gjort oss sjukare samtidigt som de själva bara blivit rikare på kuppen...