Krigsdysfunktionellt Försvarsindustrilarm
2023-03-07
Om man nu inte inser att en enskilt kontrollerad vinstmaximerande försvarsindustri främst ser till sitt egenintresse och inte till några länder, då har man stora problem som kommer...
https://www.svd.se/a/BWwP3v/europas-forsvarsindustri-fungerar-inte-for-krig?fbclid=IwAR0Ep-orJndBV9AdyPfAs_TaYONa-FI5Uwu8uXgVJit1_0JMxDi-CMRhiPs
" Ett års krig i Ukraina har gjort problemet tydligt. Västvärlden har stora svårigheter att få fram tillräckligt med vapen och ammunition som Ukraina behöver för att kunna försvara sig.
Problemet blir än värre av att Sverige och rader av andra västländer samtidigt bestämt sig för att satsa mer på det egna försvaret.
Produktionen av nya pansarskott, luftvärnsrobotar, stridsfordon med mera tar dessutom väldigt lång tid. Och det går trögt för regeringar och myndigheter att bli klara med nya beställningar.
– Systemet fungerar inte för krig. Vi har en försvarsindustri som är byggd för ett Europa i fred, säger Jan Pie, generalsekreterare för ASD, de europeiska försvarsindustriföretagens intresseorganisation.
Den direkta effekten av det är att försvarsindustriföretagen i Europa inte klarar att få fram allt vad Ukraina behöver. Detsamma gäller även de amerikanska företagen som är de överlägset största inom försvarsindustrin.
– Vi är i ett oerhört bekymmersamt läge. Europa har helt enkelt inte haft någon förberedelse för hur det ska fungera vid en stor konflikt, säger Jan Pie.
Nu händer det trots allt en del. Saab Dynamics, som bland annat säljer anti-tankvapnet NLAW, har byggt ut och har en kraftigt ökad orderingång.
Likadant låter det från andra stora europeiska försvarsföretag.
Brittisk-amerikanska BAE Systems, med stor verksamhet i Karlskoga och Örnsköldsvik, fick rekordmånga order under 2022. Och franska försvarsjätten Thales ökar antalet anställda med 15 procent i år efter en lika kraftig uppgång året före.
Men det tar tid att få fart ute i fabrikerna. Amerikanska Lockheed Martin och Raytheon Technologies, två av världens största försvarsindustriföretag, siktar till exempel på att fördubbla produktionen av pansarvärnsroboten Javelin som använts flitigt av den ukrainska militären för att slå ut ryska stridsvagnar. Men det dröjer tre år innan de nått dit.
Jämfört med andra branscher tar försvarsindustrin ofta längre tid på sig innan de får upp produktionen. Jan Pie förklarar det med att kunderna är rätt annorlunda.
Det finns ingen öppen marknad utan försvarsföretagen säljer bara till olika länders regeringar. Det gör systemet mycket mer trögrörligt.
– I princip är det politiska beslut bakom varje affär, säger Jan Pie.
Och det tar nästan alltid lång tid innan politiker och myndigheter verkligen lägger en riktig order. Det gäller även nu när det är krig i Europa och de flesta västländer själva håller på att stärka sina försvar.
– Det är ett jätteglapp mellan den ökade politiska ambitionsnivån och konkreta beställningar, konstaterar Jan Pie.
När beställningarna till sist kommer är det också svårt att veta om det bara handlar om en tillfällig topp eller ett mer långsiktigt behov. Det oroar företagen som inte vill riskera att bygga ut fabrikerna för att sedan stå med överkapacitet om bara några år.
Någon kvick lösning på problemen ser inte Jan Pie.
Det trögrörliga systemet har byggts upp i fredstid för att hålla nere kostnaderna. Då har det varit acceptabelt att det tar många år från att militären har behov av ny materiel till att politikerna bestämt sig, myndigheter som FMV lagt sina beställningar och industrin till slut levererat.
Nu är det betydligt mer oroliga tider.
– Vi behöver ha ett helt annat och mycket snabbare system och då måste vi först bryta ned enormt starka strukturer. Det är ingen omöjlig ekvation. I grunden är det mest en fråga om politiskt ledarskap och budget, säger Jan Pie.
En uppenbar fråga är var pengarna då ska komma ifrån.
För även om europeiska länder nu satsar mer på försvaret så ska pengarna räcka till mer än materiel. Behovet är också stort av att rekrytera fler soldater och förbättra deras villkor.
Trots kriget i Ukraina har det dessutom, hävdar Jan Pie, bara blivit svårare för försvarsföretagen att få tag på pengar till de investeringar som krävs för att de ska kunna växa.
Flera organisationer avråder av etiska skäl från att investera i försvarsföretag. Det gör att fonder, banker och andra finansiärer drar sig undan eftersom de är rädda att varumärket ska skadas.
Efter en intensiv debatt om saken under förra året lät det först som att en ändring var på gång. Men enligt Jan Pie har det inte skett och nu är det framför allt mindre bolag, underleverantörer till Saab och andra storföretag, som får det allt svårare med finansieringen.
Så Jan Pie räknar kallt med att det tar rejält med tid innan systemet ändrats och den europeiska försvarsindustrin får ordentlig fart på produktionen.
– De här frågorna kommer att vara en utmaning för Europa de kommande tio åren. Förhoppningsvis har vi en riktning mot hur de kan lösas innan vi når slutet av årtiondet."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.