Läsning - Språk & Ord
2023-03-01
Det handlar om språket, det handlar om ord..
https://www.dn.se/sverige/patrik-lundberg-nu-ar-barns-lasning-en-icke-fraga-igen/?fbclid=IwAR2-sv6M_Q2irIjeQEnsIg_Ue9Nno96xGjJg2p_pa7W-tF1BF3dDFczIr9A
" Som vanligt i samtiden: Det brittiska förlaget Puffin planerade nyligen att återutge Roald Dahls böcker och ville därför retuschera texten.
Dahls språk är omodernt, ansåg förlaget. Ord som ”tjock” och ”ful” skulle bytas ut. Könsneutrala ord skulle läggas till. Med mera.
Nyheten kom för dryga veckan sedan och det blev som det alltid blir.
Topplocket rök, både för Nisse i Hökarängen och världsberömda författare som Salman Rushdie. Svenska medier rapporterade och de flesta höll med Nisse och Salman.
Oavsett sida i debatten, går de upp i ringen, insmorda i babyolja, och kämpar för livet
Profilerade röster som sällan eller aldrig krönikerar om barn- och ungdomslitteratur skrev indignerade texter som spred sig långt utanför kultursfären.
I helgen backade det brittiska förlaget: Böckerna ska publiceras i sin ursprungliga form.
Det blev alltså som det ofta blir när barnklassiker landar i samtiden, och den här gången var nästan alla var eniga.
Andra gånger har det varit svårare. Pippi Långstrumps pappas cv är numera aningen mer kontroversiellt än konstaterandet att någon är ”tjock”.
Det är glädjande, för de här frågorna är viktiga. Hur barnen ska få möta världen, vad vi ska och inte ska skydda dem mot. Vilka referensramar just den här generationen ska få.
Lika glädjande, apropå det, är det när litteraturkanon i skolan diskuteras. Människor och vuxenkulturprofiler kämpar för något som spelar roll.
Tystare är det i mellanrummen. Det är ny vecka, det är fortfarande livsviktigt med barnkultur och barns läsning, men i ringen finns det knappt ens babyolja kvar.
Det verkar för de flesta bara vara viktigt så länge frågan gäller något man kan bråka om, gärna med koppling till egna barndomsminnen. ”Söderhavskung”, bra eller dåligt? Obligatorisk Maria Gripe-läsning, bra eller dåligt?
Sedan går alla vidare och vill inte diskutera något komplext, till exempel varför barns läsning minskar.
I förfjol rapporterade Statens medieråd om minskat läsande i alla åldrar. Endast 8 procent av de äldre tonåringarna läser varje dag. För tio år sedan låg siffran på 23 procent. I det som tidigare kallades för bokslukaråldern, 9-12 år, läser bara var femte barn dagligen.
I höstas gjorde Skolinspektionen en granskning av det läsfrämjande arbetet i grundskolan. Resultatet: Läsfrämjande sker ofta på initiativ av enskilda lärare, rektorer tar sällan sådana initiativ. Och läsningen får mindre utrymme ju äldre eleverna blir.
Barns läsning är främst intressant när det finns något att kulturkriga om
Det är logiskt i ett land med skolpolitiker som tillåter att en halv miljon barn saknar tillgång till ett skolbibliotek.
Vår förra skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) blev varse frågan, men gjorde inget åt saken. Det fanns ett förslag på regeringskansliet som begravdes, eller möjligen begick förslaget harakiri.
Före höstens val svarade Liberalerna, i en enkät i Biblioteksbladet, som enda blivande Tidöparti att alla barn ska få tillgång till ett skolbibliotek.
Bildningspartiet Liberalernas Lotta Edholm fick posten som skolminister. Gissa vad som hittills inte har hänt.
Och det finns antagligen inget politiskt pris för att inte agera i frågan. I den breda offentligheten är barnkultur och barns läsning främst intressant när det finns något att kulturkriga om.
Det ena behöver inte utesluta det andra, ändå blir det så.
Nästa gång blir kanske när någon upptäcker att språket i både Bibeln och barnversionerna av Bibeln revideras för varje nyutgåva."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.