" Det följande decenniet upplöstes Sovjetunionen, apartheid föll i Sydafrika, det blev fred på Nordirland och fredförhandlingar inleddes mellan israeler och palestinier.

Utvecklingen tycktes följa ett manus skrivet av Stanfordprofessorn Francis Fukuyama. I Historiens slut och den sista människan (1992) argumenterade han för att demokrati och marknadsekonomi nu segrat.

Alla världens länder, förutspådde han, skulle ta efter västs framgångsrika ekonomiska och politiska modell.

Så blev det inte riktigt. Men var gick vi bort oss någonstans?

Miss Li kan ha svaret.

”Kan du hälsa Gud att jag behöver lite framtidstro”, sjunger hon.

Jag tror att vi gick bort oss när vi slutade tro på våra egna idéer. Fukuyama hade fel om att alla skulle följa västvärldens idéer men inte om vilka värderingar som leder till ett anständigt och bra samhälle.

Den auktoritära utmaningen från Ryssland och Kina, men även från populistiska politiska ledare i väst, som Jimmie Åkesson, leder till elände för de allra flesta. Det är en baklängesrevolution.

Är vi naiva inför detta får vi betala ett högt pris. Och vi har varit naiva. Inte bara ekonomiskt och militärt utan kanske främst på det idémässiga planet. Vi verkar inte tro att vi kan vinna längre.

Det är ödets ironi att det blev Ukraina som kom att påminna oss om idéernas kraft igen, hoppets kraft, framtidstrons kraft.

Jag tror känslan av vanmakt i sig är hotet, det är den vi måste skaka av oss.

Vår inre dysterkvist är vår främsta motståndare."