" I september 2019 upptäcker journalisten Henrik Evertsson och ett team från det norska tv-bolaget Monster en stor, okänd skada på Estonias skrov. Fyndet kom att innebära att Haverikommissionen i Sverige, Estland och Finland beslutar sig att göra nya undersökningar av vraket. De nya rönen från de statliga utredningarna har nu presenterats. Några konklusioner är ännu inte dragna, men implikationerna är att den skadan uppkom genom en sammanstötning mellan vraket och en klippformation på havets botten. Vidare presenterade man en annan och viktigare slutsats: Estonia var inte sjövärdig och hon skulle aldrig ha fått lämna hamnen i Tallinn.
Att lägga fram nya omständigheter eller presentera upplysningar som får myndigheterna att värdera sitt tidigare arbete, menar vi är ett av journalistikens kärnuppdrag.
När vi började arbeta med dokumentärserien fanns det en betydande oro bland många överlevande och anhöriga. Det florerade alternativa teorier och hypoteser om vad som hände den där fatala natten. Några teorier var konspirativa. Så blir det ofta när faktaunderlaget kring de officiella förklaringarna upplevs som otillräckligt. Det var både korrekt och nödvändigt att även skildra den här oron. Den är, dessvärre, en del av den större historien om Estonia. När vi väl beslutat oss för att skildra dessa berättelser – och de alternativa hypoteser som fanns med i bilden, var vi nödgade att se om de här teorierna hade någon bäring. Vårt viktigaste bidrag till detta var att vi själva undersökte Estonia genom att dyka vid vraket. En grundlig undersökning av vraket i sin helhet gjordes ju inte efter katastrofen.
I serien skildrar vi att skadan sannolikt uppstått som en följd av någon form av sammanstötning
I serien skildrar vi att skadan sannolikt uppstått som en följd av någon form av sammanstötning. Skadeområdet blev analyserat och vi utgick från den information som fanns i haverirapporten från 1997. I den slår man fast att botten där vraket vilar består av ”mjuk lera och fast moränlera”. Ingenstans nämns det något om stora klippformationer.
Janne Josefsson (DN 2/2) skriver att vi har påstått att skadan uppkommit genom en explosion. Det är ett direkt felaktigt påstående. I serien avfärdas explosionsteorin med all önskvärd tydlighet genom en sprängmedelsexpert från den norska marinen. Har Janne Josefsson brytt sig om att se hela serien innan han väljer att angripa den?
Samtidigt som Josefsson väljer att använda sin krönikörspenna till att träta över ett journalistpris står större och viktigare saker på spel. Henrik Evertsson och dykrobotoperatören, Linus Andersson, står inför rätta.
Att journalister står inför rätta efter att ha utfört sina grundlagsskyddade arbetsuppgifter är inte vardagsmat. När svenska staten med ena handen rättsligt förföljer journalister och med den andra ägnar stor möda åt lagändringar och nya Estonia-dykningar, blir det hela ofrivilligt komiskt.
Skrattet fastnar i halsgropen när man faktiskt inser det djupa allvaret
Men skrattet fastnar i halsgropen när man faktiskt inser det djupa allvaret.
Allt det här rör förstås inte Janne Josefsson i ryggen. För honom är det mycket viktigare att kritisera att Evertsson fick priser, än att stå upp för en kollega som riskerar böter och fängelse. Det för att ha bedrivit journalistik som bidragit till nya insikter i en av Sveriges största katastrofer.
Ny huvudförhandling mot Henrik Evertsson och Linus Andersson hålls i Hovrätten för Västra Sverige den 22 februari. Du är hjärtligt välkommen, Janne.
Svar från Janne Josefsson: Ett beklämmande bländverk
Jag står fast vid att ni skapade ett bländverk, det vill säga med oetisk redigering, och att ni bortsåg från att fyndet på Estonias skrov kunde ha orsakats av sten och berg på botten. Hela serien underblåste konspirationsteorier om sprängning eller andra orsaker som myndigheterna skulle ha mörkat.
Att detta inte avslöjades utan prisades av Stora Journalistpriset och tv-priset Kristallen är en skandal. Nu borde det väl vara tydligt för de flesta. Jurygruppernas totala tystnad tolkar jag som att de inser att de blev lurade. Men det är svårt att erkänna. Inte desto mindre är det beklämmande.