Så allt börjar med individen och dess utveckling.

Problemet med den ukrainska konflikten är i grund och botten Kremls, för många svårförklarliga, ovilja att använda tillräckligt med våld för att föra konflikten till en snabb rysk seger, vilket alltså skulle bli en Pyrrhusseger av rang, innan väst lägger till den ena meningslösa provokationen efter den andra och utökar kriget till ett, likafullt omöjligt men ändå, mer fullständigt krig mellan väst och Ryssland.

Varför kallar annars presstitutionen ett lågintensivt lokalt-regionalt paramilitärt specialuppdrag, för fullskalig invasion...

Det är alltså därför i någon mening Kremls "misslyckande" att agera tillräckligt beslutsamt efter ett år, som kanske för några kan förefalla förvandla denna konflikt till ett "världskrig".

Men att den kollaterala skademinimeringen både har värderats på kort och lång sikt kan antas för givet.

Så varför gör man då ändå som man gör?

Jo man gör som man gör på grund av att den Djupa Staten är en Global företeelse som inte kan motverkas utan internationellt koordinerad samverkan.

Att motverka detta internationella enskilda vinstmaximeringsintresse låter sig inte göras effektivt med mindre än att detta intresse faktisk motverkas i respektive nödvändigt land, koordinerat över tid och rum, med andra så att lokal överlägsenhet uppnås inom respektive avgörande perspektiv vid en viss given tidpunkt.

Informationshanteringen är den största och mest betydande delen av av denna intressekonflikt, där alltså befolkningarna måste upplysas om tingens ordning i verkligheten så att människor bättre kan fatta sina beslut, på grunder som är mer förankrade i den gällande förutsättning som råder.

Ekonomi är styrande för den politik som stiftar lagar och bankernas betalningsmedel är vad som i allt väsentligt utgör samhällets pengar. Vad ett sådant system som är styrt av bankernas pengar som allmänt betalningsmedel, i sin tur innebär för alla andra utom det styrande enskilda vinstmaximeringsintresset, kan inte möjligtvis längre vara svårförståeligt.

Den Kinetiska militära verksamheten är idag någonting annorlunda än vad det har varit. Slagfältets forna Drottning vrålar idag med en ovillkorlig precision i sin kungliga malmklang - som Jimi Hendrix recensenter skulle ha uttryckt saken

Precisionen i energiomfördelningen i indirekt eld, har nu nått sådana nivåer - till en kinetisk prestanda som inte kan bekämpas, att människor i allmänhet inte har några som helst referenser till att ens försöka göra relevanta bedömningar ur olika möjliga utvecklingsperspektiv.

Människor har kort sagt inte längre någon tillräcklig förmåga att bedöma vad som är farligast på kort respektive lång sikt.

Så hur måste denna problemställning bearbetas?

Svaret är genom folkbildning - upplysning till ledning och vidare upplysning och ledning.