Men visst kan väl Otto Drakenberg få går till historien som den som...

För befolkningarnas lust till billig - fast svindyr - massunderhållning, är numera bara vad den är...

" Efter sju sorger och åtta tidigare misslyckanden överväger Sverige en ny OS-ansökan igen. Det känns både bra och dåligt. Bra, eftersom ett vinter-OS 2030 skulle vara en sportslig injektion, en lägereld att samlas kring och ett välkommet bevis på att demokratiska nationer kan arrangera stora arrangemang. Dåligt, eftersom historien av tidigare ansökningar förskräcker och osäkerheten är stor runt det folkliga och politiska stödet.

När Sverige snuvades på OS 2026 av Italien skrev jag att det inte fanns någon mening för Sveriges olympiska kommitté, SOK, att inom överskådlig tid fundera på en ny ansökan. Som RF-ordföranden Björn Eriksson så träffsäkert konstaterade på presskonferensen i Stockholm där planerna på att inleda en förstudie presenterades: ”Vår bästa gren har aldrig varit kampanjadet”.

Sverige har varit en naiv spelare i den olympiska rörelsen. OS efter OS har gått oss förbi, trots optimistiska ansökningar med stora förhoppningar. Vi är en stark vintersportnation, men har aldrig stått som värd för ett olympiskt vinterspel. Sju gånger har Sverige ansökt om att arrangera vinter-OS, en gång sommar-OS, men fått nobben. Ska det bli nionde gången gillt?

Det som gjort att Sveriges olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet och Sveriges Paralympiska kommitté, nu gemensamt inleder en förstudie kring en eventuell ansökan av vinter-OS och Paralympics 2030 är att IOK, den internationella olympiska kommittén, är desperat och har extremt svårt att ens hitta kandidater.

Egentligen skulle en OS-värd för spelen 2030 utses i år, men IOK har skjutit upp beslutet till nästa år då det helt enkelt inte finns någon klar kandidat. Sapporo i Japan har pausat sin ansökan, på grund av den mututredning som pågår runt sommar-OS i Tokyo 2021 och kanadensiska Vancouver har lagt planerna på is med ekonomiska problem. Kvar finns Salt Lake City i USA som sagt sig vilja arrangera OS igen, men helst 2034, för att inte konkurrera om sponsorer med Los Angeles, som står värd för sommar-OS 2028.

IOK står helt enkelt med mössan i hand och ber tänkbara kandidater om hjälp att vara med i kampen. Risken är annars överhängande att inget land vill eller kan arrangera OS 2030. IOK vill helst kunna visa upp flera kandidater, inte minst för att upprätthålla bilden av OS som ett av världens största statusarrangemang. Därför bjuds nu den ständiga förloraren Sverige in ”med armbågen”. Samtidigt som möjligheten med tanke på den närmast obefintliga konkurrensen är större än någonsin att få OS till Sverige finns risken att IOK utnyttjar en svensk ansökan som bricka i det olympiska spelet för att få flera kandidater på plats till omröstningen 2024.

Det är egentligen oerhört märkligt att vi aldrig stått som värd för ett vinter-OS.

Sverige sitter dock i guldsits i förhandlingarna med ett pressat IOK, om nu förstudien mynnar ut i en formell OS-ansökan. I ansökan om OS 2026 skulle IOK bidra med cirka åtta miljarder kronor i så kallat genomförandebidrag. Jag tar för givet att Sverige garanteras ett större bidrag den här gången, om spelen landar här.

Efter en period med mastodontiska spel i diktaturstater, som OS i Sotji 2014 och Peking 2022, vill IOK nu gå en annan väg, med mer decentraliserade, hållbara spel. Där passar Sverige perfekt. Tanken är att utnyttja befintliga anläggningar i mesta möjliga mån och hålla OS som flera VM samtidigt.

Tänk invigning, ishockey, skridsko och konståkning i Stockholm, skidskytte i Östersund, alpina tävlingar i Åre, längdtävlingar och backhoppning i Falun samt rodel, bob och skeleton i lettiska Sigulda.

Sverige har stor erfarenhet av att arrangera internationella mästerskap och har en stark tradition när det kommer till vintersport. Det är egentligen oerhört märkligt att vi aldrig stått som värd för ett vinter-OS.

För att fullfölja ansökan krävs ett brett folkligt och politiskt stöd, vilket är något av nyckelfrågan att knäcka i förstudien. När Sverige förlorade mot Milano/Cortina d´Ampezzo i den senaste ansökan var det just avsaknaden av ekonomiska och säkerhetsmässiga garantier från Stockholms stad och regeringen, i kombination med det relativt svaga folkliga stödet, som blev avgörande. IOK vill ha statliga och regionala ekonomiska garantier av värdlandet.

Men det finns inga garantier att ens det hjälper för att till slut få arrangera OS 2030. IOK gör nu onekligen allt i sin makt för att få flera länder att kandidera. Skulle Sverige ratas ytterligare en gång är det knockout och ”over and out”. För gott."