" Det är en solig decemberdag i ryssockuperade Donetsk i östra Ukraina. Vi befinner oss bara en mil från striderna mellan ukrainska och ryska styrkor vid frontlinjen. Men här i staden är det tyst och fridfullt. Det är lunchtid och lokalbefolkningen strosar på gatorna kring en marknad i centrum.

En äldre dam går med sin hund längs trottoaren, några män skrattar och röker cigaretter vid en parkerad bil av märket Lada. Plötsligt, helt utan förvarning, avbryts de vanliga stadsljuden av en dramatisk drönare ovanför.

Ljudet av en raketmotor skär genom himlen med enorm hastighet. För vissa tar det en stund att förstå allvaret. Andra inser genast vad som väntar. Det olycksbådande ljudet följs av flera liknande raketer som viner förbi längs en av huvudvägarna i stadskärnan.

Sedan sätter de brutala drönarna igång. Explosionerna smattrar runt marknaden. Ljuden av raketer som kraschar och sprängs i bilar, på gator och i byggnader skär genom stadsbilden med öronbedövande volym.

Efter sex explosioner blir det stilla – sedan börjar kaoset.

Bilar slirar iväg för att undkomma fara. Svart rök stiger från flera platser och lågor slår upp från andra fordon som träffats på parkeringen vid torget. Gatorna är fulla av krossat glas, träplankor och bildelar.

Frilansjournalisten Morten Risberg reste in i Ukraina med journalistvisum och ackreditering utfärdat av utrikesdepartementet i Moskva. Resan organiserades delvis av ett privat företag på uppdrag av ryska försvarsdepartementet.

Väl i Donetsk kunde Risberg röra sig fritt och prata med vem som helst, utan att följas av representanter från myndigheterna. Ingen i Ryssland har granskat materialet före publicering och redaktionella bedömningar har gjorts självständigt av SvD.

SvD publicerar reportaget eftersom det är en viktig journalistisk uppgift att bevaka ursprunget till en konflikt. Ryssland är orsaken till kriget, men mycket av nyhetsrapporteringen sedan invasionen den 24 februari 2022 har gjorts i delar av Ukraina som är under Kievs kontroll.

Här och var ligger rester av de missiler som träffat. En odetonerad missil – en BM 21 ”Grad” – sitter nedborrad i asfalten medan bilarna kör förbi. Längre ner på gatan har ett flerfamiljshus träffats av en raket. När SvD kommer till platsen är flera av de boende i färd med att evakuera byggnaden. Den har en stor krater i sidan där röken nu väller ut.

Nikolai, som bor på fjärde våningen, är svårt skadad. Det djupa snittet i huvudet har redan lagts om med bandage. Kläderna är fulla av blod. En polis och några grannar försöker hjälpa honom ner för den smala trappan men han kämpar med att kunna stå på fötterna. Hans dotter kommer springande uppför trappan. Hon stannar när hon får syn på sin pappa. Flämtar, täcker för munnen och börjar skaka.

– Det går bra! Han lever, säger polisen med betryggande stämma.

Trapphuset är fyllt av damm och lukten av krut. Folk hostar och drar sina skjortor över mun och näsa. Bakom Nikolai kommer ett ungt par med chockade och uppgivna ansiktsuttryck. Med sig bär de ryggsäckar och en kattbur. På väg ner möts den skadade mannen av ambulanspersonal som tar hand om honom utanför huset. Han vrider sig av smärta.

På gården möter vi det gifta paret Yuri och Tatiana som äger en lägenhet i huset.

– Vi var på sjukhuset när det hände – som tur är, säger en upprörd Tatiana.

Nu tittar de båda upp mot bostaden, medan brandmän arbetar med att hissa upp en stege till hålet i väggen.

– Det ser ut som att vår lägenhet har klarat sig.

Tatiana säger att liknande attacker skett i området tidigare. Ändå tänker de stanna kvar.

– Det finns ingen annanstans vi vill bo.

Daria, 19, bor i närheten och hörde explosionerna när hon var ute på gatan. Hon kommer gående för att se hur det gick för grannarna. Daria säger att hon känner sig handfallen när attackerna sker.

– Ska jag springa? Gömma mig? Ducka? Nu sprang jag bara för att en man jag såg började springa.

Daria säger att hon på ett sätt vant sig vid angreppen, efter att ha bott i Donetsk sedan konflikten började 2014.

– Men jag blir livrädd varje gång.

Vi kan själva se rester av de raketer som användes vid attacken. De identifieras som Sovjet-tillverkade BM 21 ”Grad”-raketer, med en räckvidd på cirka 20–50 kilometer. Varifrån attacken kommer ifrån finns ingen officiell information om.

Men bland lokalbefolkningen i Donetsk råder det ingen tvekan om att det är ukrainska styrkor som avfyrat raketerna – trots att Ukraina tidigare har nekat till ansvar för sådana attacker.

Uppgifter om attacker i ryssockuperade områden rapporteras oftast i ryska medier, eller i kanaler i appen Telegram, och når sällan västerländsk mediebevakning. Ryssland har även en väloljad propagandaapparat med många dokumenterade desinformationskampanjer. Det innebär att ensidig information från Ryssland tappar i trovärdighet och ofta avskrivs som propaganda.

Vid andra tillfällen sägs attackerna, som den i december 2022, vara operationer under falsk flagg, där Ryssland avsiktligt attackerar befolkningen för att kunna legitimera en motattack – eller för att ytterligare vända lokalbefolkningen mot den ukrainska regimen. Det finns även dokumentationer av fall där ryska vapen av dålig kvalitet av misstag landat i civila områden och råkat avfyras.

Hittills har det gjorts få oberoende utredningar av anklagelserna. OSSE, som stått för objektiv observation av läget sedan 2014, avslutade sin verksamhet i området den 31 mars 2022. Oberoende journalistik och bedömningar från västerländska medier om kriget i ryskockuperade områden har också till stor del saknats.

Och för invånarna här i östra Ukraina startade inte kriget den 24 februari 2022. Befolkningen i staden Donetsk har levt mitt i det sedan 2014, då striderna inleddes mellan ukrainska styrkor och rysskontrollerade separatister i Donbass. Kort därefter etablerades de självutnämnda ”folkrepublikerna” Donetsk och Luhansk, och separatisterna tog kontroll över stora delar av regionerna.

Utbrytarna fick då både ekonomiskt och militärt stöd av ryska myndigheter, samtidigt som Ryssland installerade marionettregimer som styrde områdena. Hårda strider tog fart mellan ukrainska styrkor och rysstödda separatister i utkanten av Donetsk, där en frontlinje med skyttegravar gradvis växte fram bara några kilometer från centrum. Flera tusen civila och militärer dödades i striderna.

Mellan 2014 och början av 2022 har FN dokumenterat minst 3 400 civila dödsfall på båda sidor av konflikten. De allra flesta skedde under krigets blodigaste år, 2014 och 2015, tills det andra Minskavtalet (se faktarutan) och vapenvilan trädde i kraft.

Detta är Minskavtalet

Minskavtalet har som syfte att nå vapenstillestånd i östra Ukraina och få ett slut på konflikten.

Ett första avtal, Minsk 1, slöts i september 2014 i Minsk efter Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön och sedan Osse (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) medlat. Avtalet fick knappt någon effekt alls.

I februari 2015 slöts ett nytt avtal, Minsk 2, med 13 huvudpunkter som förhandlades fram av Tyskland, Frankrike, Ryssland och Ukraina. Avtalet som av många anses vara fördelaktigt för Ryssland var tänkt att ge Donetsk och Luhansk lokalt självstyre och rätt att arrangera val. Vapenvilan skulle hållas under övervakning av Osse och båda parter skulle dra tillbaka tyngre vapen och släppa fångar. Ukraina skulle också få kontroll över gränsen mot Ryssland.

Även detta försök till vapenvila har havererat och strider har fortsatt blossa upp.

Hittills har runt 15 000 personer dött sedan kriget startade 2014. TT

Mellan 2016 och 2022 var striderna här mindre intensiva. Men även om det formellt rådde vapenvila förekom täta sammandrabbningar längs frontlinjen med artillerield från båda parter. Bara under 2018 registrerade OSSE hela 80 000 explosioner i regionen, i vad som då ofta kallades en ”frusen konflikt”.

Men efter den 24 februari 2022, när Ryssland invaderade Ukraina, blossade konflikten här upp igen. Tillvaron för civila i Donetsk har försämrats drastiskt, enligt Daria. Flera lokalinvånare uppger samma sak.

Vladimir, 29, jobbar som servitör på en USA-inspirerad hamburgerbar i utkanten av Donetsks centrum. Han berättar att intensiteten i attackerna stegrade kraftigt efter den ryska invasionen.

– Folk är livrädda för att lämna sina hem. Men de försöker ändå trotsa sin rädsla, säger Vladimir, som själv ofta hört explosioner nära restaurangen medan han jobbat.

Gatorna utanför är tomma. En stark kontrast mot beskrivningarna av Donetsk före 2014, som då hade ett vibrerande nattliv och konstant trafikstockning.

Enligt Vladimir har attackerna blivit intensivare den senaste tiden. Något som fler lokalbor uppger till SvD. Vissa säger att attackerna varit alltmer kraftfulla hela hösten, andra upplever det som att det ”bara” har blivit värre under de senaste veckorna i slutet av 2022. Informationen är svår att verifiera.

Dagarna innan vi möter Vladimir inträffar några av de värsta angreppen under hela konflikten, säger han, medan han serverar en Coca Cola som producerats i Iran. Vi frågar om det finns någon ryssproducerad läskvariant, men Vladimir säger att det är viktigt för krögaren att behålla en västerländsk image.

På grund av västerländska sanktioner är det dock svårt att få tag på sådana produkter på normalt vis. Oftast måste införseln i landet ske med parallellimport via tredje parts-länder, eller genom handel med länder som inte infört sanktioner mot Ryssland.

– Jag känner personligen mycket mer rädsla nu, säger Vladimir.

Andra har en hårdare fasad.

– Vi är inte rädda för någonting, säger Katja.

Hon jobbar på DonMac, den lokala versionen av McDonald’s. Vi frågar henne vad hon känner för de raketer som nu slår ner och exploderar runt om i centrum där hon jobbar.

– Jag har bott här sedan 2014, svarar Katja och himlar med ögonen.

– Det här är mitt hem och jag vägrar lämna det.

Sedan 2014 har befolkningen i Donetsk bott i ett område som internationellt fortsätter erkännas som Ukraina, men som ockuperats av separatister som till stor del styrs av Ryssland. ”Folkrepublikerna” erkändes aldrig av Ukraina eller något annat land – förrän Ryssland plötsligt valde att erkänna både Luhansks och Donetsks självständighet strax före invasionen.

Därefter, i september 2022, försökte Ryssland annektera Donetsk, Luhansk och två andra regioner genom illegala folkomröstningar som möttes av starka fördömanden internationellt.

Ryssland kräver nu att Ukraina och omvärlden erkänner områdena som ryska för att fredsförhandlingar ska kunna hållas. Något Kiev och väst vägrar.

På marken i Donetsk är paradoxen i den omstridda regionen kännbar. När man passerar gränsen från Ryssland till Donetsk ställs klockan på mobilen automatiskt om till ukrainsk tid, och enligt Google Maps befinner vi oss nu långt österut i Ukraina.

Men i gatubilden råder det ingen tvekan om att det nu är Ryssland som styr det som en gång var Ukrainas femte största stad.

Ryska flaggor vajar både från byggnader och flaggstänger längs gatorna. I mitten av stadskärnan syns flera gigantiska skyltar som mäter tiotals meter i såväl bredd som höjd, med ordet ”RYSSLAND” i versaler. Snart ska även ett särskilt passkontor upprättas i Donetsk. Syftet är att förenkla ansökningsprocessen för ryskt medborgarskap och ryskt pass.

Flera vi pratar med är positiva till Rysslands annektering, efter att ha levt åtta år i en inofficiell utbrytarrepublik. En av dem är Viktoria, som bor i ett lugnt område i utkanten av centrum tillsammans med sin man och deras katt.

– För mig handlar annekteringen om hopp, säger Viktoria.

Vi möter Viktoria vid ruinerna av hennes grannes hus. Det sprängdes i bitar bara några dagar tidigare. Viktoria minns den dramatiska kvällen när hon satt ensam hemma och målade små trähus som hon säljer på internet.

– Plötsligt hörde jag en öronbedövande smäll, delar av grannhuset flög iväg och började regna ned på vårt tak.

Hon säger att hon fruktade för sitt liv – en skräck som ännu sitter kvar i hennes kropp.

– Jag blir egentligen rädd bara av att stå här ute, säger hon och pekar mot ruinerna.

Viktorias grannar som bodde i det nu sönderbombade huset hade lyckligtvis åkt härifrån. På en fråga om vad hon tror om att attacken skedde i just det här kvarteret svarar Viktoria:

– Jag har ingen aning. Men jag tror att ägaren till huset bredvid är soldat i DPR-milisen.

DPR-milisen är namnet på militärstyrkorna i ”Folkrepubliken Donetsk”. I krigföring anses dess medlemmar vara giltiga mål. Men även soldatgrannen var bortrest vid smällen, enligt Viktoria. Hon berättar att flera attacker följt tätt inpå, nära den första explosionen.

– Några dagar senare träffade raketer en parkering i närheten. Flera bilar brann upp.

Viktorias familj kommer ursprungligen från ett område i norra Ryssland men har bott i Donetsk sedan hon var barn. Hon säger att hon känner sig rysk, talar ryska och känner samhörighet med Ryssland.

– Men vi brydde oss inte om det innan 2014, då spelade det ingen roll om vi var i Ukraina eller Ryssland.

Att arbeta som journalist här innebär utmaningar. När lokalbefolkningen i Donetsk intervjuas måste reportrar vara medvetna om inflytandet från den ryska propagandan och desinformationskampanjerna. Ståndpunkter och information som motsvarar regimens politiska linje sprids ofta och systematiskt via ryska statliga kanaler och publikationer, som många följer. Samt via pro-ryska Telegramkonton, som är de mest spridda informationskanalerna i Ryssland och i ryssockuperade områden.

Dessutom är det svårt att veta hur fritt civila egentligen vågar pratar med medier, eftersom det kan finnas en rädsla för konsekvenser från ryska och ryskkontrollerade myndigheter.

SvD fann under tiden i Donetsk ingen som vågade eller ville uttala sig kritiskt om vare sig upprättandet av folkrepubliken, Rysslands annektering eller andra detaljer kring styrningen av Donetsk.

Det betyder inte att kritiska röster saknas. En journalist som arbetar i Donetsk för den ryska, regimstyrda nyhetsbyrån Ria Novosti uppger att en stor andel av lokalbefolkningen fortfarande är pro-ukrainska, men att de inte alltid vågar uttrycka sina åsikter. Oavsett om de civila i Donetsk vill har ryskt eller ukrainskt styre verkar de vara överens om en sak: de vill alla fredas från de dagliga bombningarna.

Viktoria är för sin del glad över att Moskva beslutat att Donetsk ska införlivas i Ryssland – även om annekteringen inte har erkänts av något annat land.

– Det markerade slutet på en åtta år lång väntetid. Vad är egentligen en folkrepublik? Vi har levt mitt emellan Ukraina och Ryssland utan att riktigt veta vad vi är. Och när jag pratat runt med vänner är det ingen som vet vad DPR är.

Viktoria säger att hon nu hoppas på en rysk seger i kriget.

– Det handlar inte om att ta territorier, det handlar om fred. Att vinna betyder att vi inte längre kommer att bli bombade, säger Viktoria som tillägger att hon väntat på ”specialoperationen” – att ryssarna skulle komma till folkrepublikens undsättning – i åtta år.

– Det verkar inte som att någon i Ukraina känner till eller bryr sig om bombningarna vi lever med här varje dag."