" Inre utvecklingsmål ska komplettera FN:s globala mål i Agenda 2030 om vilka hållbarhetsmål vi behöver nå i den yttre världen. Idén föddes ur en känsla av vanmakt, att utvecklingen går för långsamt, berättar Jan Artem Henriksson, generalsekreterare för det svenska projektet Inner development goals, IDG.

– De globala målen är jättetydliga och det är det som är så frustrerande. Vi har en karta och ändå lyckas vi inte ta oss dit. Vad är det vi saknar?

Jan Artem Henriksson svarar med tre ord: den emotionella mognaden.

– Det är som om vi tror att vi ska kunna skapa en hållbar värld utan att själva behöva förändras.

I arbetet med de inre målen har över 1 000 personer varit med och valt ut vilka mänskliga egenskaper som vi behöver utveckla för att klara omställningen. Processen pågick i två år och resulterade i ett ramverk som består av fem områden och 23 förmågor (se faktaruta nedan).

Jan Artem Henriksson vet att ett stort hinder för omställning är om världen upplevs som oöverblickbar och oförutsägbar, ”då ligger det nära till hands att ge upp”. Men många forskningsstudier visar att man kan lära sig att bättre hantera komplexitet. På samma sätt kan människor efter bara tre–sex timmars träning stärka känslan av samhörighet.

– Men undervisning om sådant är inget vi erbjuder på våra arbetsplatser eller i skolan, säger Jan Artem Henriksson.

Det finns dock undantag. Ett av dem är Handelshögskolan i Stockholm, där Emma Stenström är docent i företagsekonomi. Alla studenter på ekonomiprogrammet måste läsa kurser i hållbarhet, och i en av de obligatoriska kurserna, Global challenges II, ligger fokus på det som sker inom och mellan oss.

– Allt där handlar om inre utveckling. Både hos studenterna själva och vad de kan göra för att lyfta andra, berättar Emma Stenström, en av de kursansvariga.

I början av kursen introduceras ramverkets 23 inre utvecklingsmål. Sedan följer praktiska övningar i några av förmågorna, exempelvis perspektivtagande, att förstå andras synsätt. I en övning som kallas ”bubbelhoppande” får studenterna ta kontakt med någon som till exempel har en helt annan politisk hemvist eller religion. Sedan ska de lyssna förutsättningslöst och ställa frågor.

– Innan är det sååå mycket motstånd, berättar Emma Stenström. Men när de väl kommer tillbaka och fått höra varandras berättelser brukar de vara väldigt positiva.

SvD är på plats när studenterna på andra årets Business and Economics redovisar sina grupparbeten om ramverket för inre utvecklingsmål. Hur skulle ett företags satsningar på mjuka värden kunna bidra till ökad hållbarhet?

När de fått höra varandras berättelser brukar de vara väldigt positiva.

Vi hör om en bank som ligger högt vad gäller psykologisk trygghet men borde ägna sig mer åt inre utveckling. Ett riskkapitalbolag investerar hållbart – men når inte ända fram vad gäller de anställdas hälsa och psykiska välmående. Och ett konsultföretag som använder mindfulness för att jobba med värderingar kan ändå förbättra sitt mångfaldstänkande och öka perspektivtagandet.

– Kopplingen mellan globala mål och inre perspektiv kan annars kännas diffust, berättar Aron Berzingi vars grupp hade studerat ett företag inom kommunikation.

– I deras arbete med klimatfrågor såg vi vilket värde både bolaget och anställda kan få av att ha fokus på intern utveckling.

Kurser i sådan ”inre utveckling” har funnits länge på Handelshögskolan och följer ledarskapsgurun Peter Senges teori om att först lära känna oss själva med tankar, känslor och behov, sedan förstå hur vi förhåller oss till andra och – sist i processen – relationen till omvärlden.

För Natran Tzagai, 22 år, var kursen en öppning till att se samband mellan yttre och inre utvecklingsmål, inte minst efter att ha tränat på perspektivtagande. I övningen ”bubbelhoppande”– där Natrans ”bubbla” var en syn på hälsa utifrån hans bakgrund inom elitidrotten – parades han ihop med en kompis som hade en helt annan livsstil. De bestämde sig för att utforska vilka olika vägar som leder till hälsosamma vanor.

– Senare kunde vi gemensamt nå en förståelse för vad hälsa är i sin helhet, på ett djupare plan. Jag kunde koppla den inre förmågan att få nya perspektiv till hur man når större hållbara utvecklingsmål i vår omvärld.

Moa Bernard, 28 år, tyckte bubbelhoppandet var en central övning.

– Utan att hitta en gemensam grund bortom våra egna perspektiv kan vi inte påverka det som är omkring oss. Insikten att allt detta är något allmänmänskligt är viktigt att ha med sig.

Vi kan inte fortsätta som nu för att hantera globala utmaningar.

Emma Stenström tror att övningar som lyfter mänskliga, inre förmågor kan bidra till att göra skillnad på riktigt.

Hur då?

– Vi kan inte fortsätta som nu för att hantera globala utmaningar utan behöver utveckla ett mer hållbart tankemönster. Vi har forskningsbelägg för att detta kräver att vi utvecklas också som människor.

När det gäller de inre utvecklingsmålen ser hon att de flesta av ramverkets fem områden kommer upp i kursövningarna: att vara, tänka, relatera, samverka, förändra.

– Tänkandet är lättast att få till, och man ser tydligt hur medkänslan kommer starkt när vi har övningar i att relatera till varandra och världen. Sämst är vi på övningar som tar fram att driva förändring.

Första kursblocket om att lära känna sig själv har inslag som mindfulness, själv­medkänsla och värderingar. Nästa block handlar om relationer – om samarbete och medkänsla. Här ingår enkla, korta meditationer för att stärka sin medkänsla med andra. Företag som jobbar med att öka empatin i sin verksamhet bjuds in för att gästföreläsa. Studenterna får ta del av forskningsartiklar.

– Det ska vara vetenskapsbaserat, konstaterar Emma Stenström. Så först tittar vi på forskningen, vad betyder det att vara inkännande? Sedan gör vi praktiska övningar: Om man är inkännande med någon annan, hur känns det? Studenterna får praktisera själva, reflektera över den egna erfarenheten, men också fundera på hur det här kan vara viktigt i ett större samhällsperspektiv.

Det tredje och sista momentet har därför fokus på omvärlden i stort.

– Allt – det inre, de andra och det yttre – hänger ihop, konstaterar Moa Bernard som tänker på att det kan kännas prestationsinriktat och kravfyllt på Handelshögskolan. Där ser hon klara samband mellan inre, social och yttre hållbarhet.

– Jag tycker den kopplingen är superviktig, säger hon. Om jag inte har en bra relation till mig själv eller min hälsa, kan jag inte påverka det yttre, alltså varken relationen till andra eller det globala.

Vi behöver stötta människor livet ut – allt annat innebär en existentiell risk.

Lasse Lychnell, också ansvarig för kursen Global challenges II, tycker inte prestation är något fel i sig. Däremot kan det man siktar på att åstadkomma ”vara grundat i en större medvetenhet”, säger han och förklarar, utifrån sin forskning om hur meditation påverkar ledarskap och organisationsutveckling:

– Även om man ignorerar den inre världen är den där ändå. Kan man bli bättre på att se det, kan man också se vad man vill göra av den på ett mer medvetet sätt. Och då kan resultaten bli mer hållbara – i många olika dimensioner, inte minst för en själv.

Sambandet mellan individ och samhälle är viktigt, säger Emma Stenström, och på den punkten kan kursen bli ännu tydligare.

– Det är lätt att fastna i ett ”jamen det här var roligt och bra” och så glömmer man kopplingen till hållbarhet. Risken är att man lägger ett alltför stort fokus på individens roll i allt arbete med den inre omställningen, säger Emma Stenström.

– Det räcker ju inte. Det krävs också väldigt stora systemförändringar.

Jan Artem Henriksson håller med.

– Det här är arbetsgivarnas och staternas ansvar. Vi kan inte lämna människor i ung ålder och säga att nu är ni klara. Vi behöver stötta människor i deras mognad livet ut – allt annat innebär en existentiell risk."