" Uppsågat kassaskåp, mystisk hårddisk och misstänkt förgiftning. Historien om den svenske underrättelseofficeren Michael Rawlinson är som hämtad ur en film.

Nya uppgifter tyder på att en italiensk kollega förrådde Rawlinson, som utredde en korruptionsaffär med kopplingar till EU:s toppskikt.

:

Svenska officeren tros ha förråtts av kollega

I ett uppmärksammat reportage 2019 blev SvD först med att berätta historien om den svenske underrättelseofficeren Michael Rawlinsons öde.

Han var chef för EU:s kontor för kriminalunderrättelsetjänst i Kosovo – Eulex – med uppdrag att förse både Sverige och EU med information om organiserad brottslighet, trafficking och misstänkt terrorism på Balkan.

Men i mars 2015 – i samband med att han arbetar med en korruptionsutredning av två italienska domare som misstänkts ha tagit emot mutor för att släppa eller ge strafflindring åt misstänkta brottslingar och krigsförbrytare – tvingas han plötsligt bort, ihop med de kollegor som arbetat med fallet.

Strax därefter smittas han av köttätande bakterier. Han blir så dålig att han får åka ambulansflyg från Kosovo till Karolinska. Han överlever, men får tillbringa månader på sjukhus och blir förlamad i ryggraden.

På sommaren 2015, några månader efter att han lämnat sin tjänst, kliver en italiensk åklagare in på Eulex kontor i Kosovos huvudstad Pristina och låter två verkstadsarbetare såga upp det kassaskåp som finns i lokalerna.

I kassaskåpet finns säkerhetsklassade dokument från flera underrättelsetjänster samt från Nato och Europol. Dokument som kan utgöra fara för människors liv om de hamnar i fel händer.

Bakgrunden är att den italienske Eulexchefen Gabriele Meucci inlett en utredning av den personal som granskat fallet med de korruptionsanklagade åklagarna.

Dessa utredare ska undersöka om Rawlinson och teamet gjort sig skyldiga till ”kränkande informationsinsamling” och insamling ”av skadliga uppgifter om EU-anställda och kosovoalbanska politiker”.

Efter publiceringen i SvD 2019 kom reportern Nils Resare i kontakt med flera personer som arbetat nära Michael Rawlinson, varför han nystade vidare i historien. Arbetet har resulterat i boken ”Den sista striden” (Mondial förlag).

Efter att Nils Resare pratat med källor och tagit del av en lång rad dokument och mejlväxlingar har en allt klarare bild av Michael Rawlinsons sorti från Eulex utkristalliserats.

Endast ett fåtal medarbetare på kontoret i Pristina hade tillgång till uppgifter om utredningen mot de korruptionsmisstänkta åklagarna. Dokumenten förvarades i ett kassaskåp.

Men en kväll – enligt Nils Resare troligtvis redan år 2013 – finner Michael Rawlinson en hårddisk liggandes öppet på ett skrivbord.

Efter att ha undersökt hårddisken konstaterar man att den innehåller material från korruptionsutredningen och att en italienare med hög befattning på kontoret – i boken kallad ”Leonardo” – hanterat materialet, vilket han inte haft rätt till.

Han tvingades därför lämna sin tjänst och åker hem till Italien.

Men bara några månader senare är Leonardo tillbaka för att söka sitt gamla jobb, då den tjänsten utlysts.

Michael Rawlinson är dock tydlig med att han inte tänker återanställa den medarbetare han precis har avskedat.

– Jag fick bekräftat från flera personer på underrättelsekontoret att det var en stor skandal när det visade sig att han hade hanterat de här uppgifterna som han inte skulle haft tillgång till, säger Nils Resare.

Trots det återanställs han på order av EU:s utrikestjänst i Bryssel, efter påtryckningar från Italien.

– Allt tyder på att han är den som läckt informationen om den pågående korruptionsutredningen till Italien, säger Nils Resare.

Britten Malcolm Simmon var tidigare chefsdomare för EU:s rättskipande mission i Kosovo. Hab har vittnat om att utredningen av Michael Rawlinsons förehavanden i praktiken styrdes av Gabriele Meucci och den italienske åklagaren Danilo Ceccarelli.

Enligt Simmons fanns det i kassaskåpet bevis på korruption bland italienska Eulexdomare, bland annat transkriberingar av bandade samtal mellan en av de misstänkta domarna och kända kriminella.

Att återanställningen av Leonardo skedde 2013 – två år innan Rawlinson och hans kollegor avskedades och kassaskåpet öppnades upp – tyder på att det hela var välplanerat, enligt Nils Resare.

– Han avskedas och man gör räder mot hans kontor. Han blir sjuk och senare bryter man upp kassaskåpet. Det kan vara en tillfällighet, men det är väldigt märkliga sammanträffanden.

Nils Resare har förgäves sökt ”Leonardo”. Italien har från officiellt håll inte velat kommentera historien.

Underrättelsevärlden är sluten. Nils Resare kan i boken inte slå fast vad som låg bakom att Michael Rawlinson utreddes.

Klart är dock att Italien tog väldigt stora risker för att stoppa korruptionsutredningen. Man bröt mot en rad EU-regler, särskilt när man utan tillstånd bröt upp kassaskåpet på underrättelsekontoret i Pristina.

– Det kan vara så att man bara tyckte det var pinsamt att två höga italienska jurister utreddes, säger Nils Resare.

– Men samtidigt visste man inte om de var skyldiga. Hade de varit oskyldiga hade det inte varit något större problem. Så frågan är om det var därför man stoppar det här.

Michael Rawlinson dog sommaren 2018, delvis i sviterna efter det angrepp av mördarbakterier han drabbats av i Kosovo. Flera av Nils Resares källor i underrättelsevärlden är övertygad om att han blev förgiftad.

– Jag själv tar inte ställning, men det säger någonting om den världen, säger Nils Resare.

Rawlinson frikändes från alla misstankar om tjänstefel eller lagbrott av oberoende utredare från Europeiska utrikestjänsten EEAS. Samma utredare riktade samtidigt hård kritik mot Gabriele Meuccis agerande och hans beslut att öppna kassaskåpet.

Samtidigt har Meucci och övriga inblandade klarat sig undan rättsliga påföljder.

– När EU-tjänstemän arbetat internationellt så har de rättsimmunitet. De italienska domarna hade i så fall behövt dömas av det italienska rättsväsendet. Och hade Meucci gjort sig skyldig till att bryta upp ett kassaskåp i Italien på det sättet så hade han ju dömts såklart. Men här fanns inte det lagrummet."