Bärsyrlighet åsido har vi nog alla hört någon – kanske oss själva – förklara att den där festen man inte blev bjuden på nog var tråkig ändå eller att saker som går emot en ändå inte spelar någon roll.

Så låter också en stor del av tongångarna från den ryska makten om leveranser av västvapen till Ukraina. Det spelar ingen roll att västländer skickar stridsvagnar och artilleripjäser förstår ni, deras betydelse är nämligen grovt överdriven.

Åtminstone är det vad man vill bedyra utåt, något den ryska ambassadören till USA gav exempel på natten till i dag.

– De amerikanska stridsvagnarna kommer tveklöst att förstöras precis som alla andra exempel på Nato-utrustning, säger ambassadör Anatolij Antonov.

Motsägelsefulla budskap

Eller ja, utåt och utåt. Som med så många politiska uttalanden så är publiken både inhemsk och utländsk.

Ryssland vill underblåsa tvivel i väst kring fortsatt stöd till Ukraina. Till exempel genom att hävda att den kostsamma hjälpen inte uträttar något. Att tona ned betydelsen kan samtidigt bidra till att lugna hemmapubliken, till vilken budskapet ju är att allt förstås går enligt plan.

Men samtidigt som Ryssland påstår att stödet från väst inte gör någon skillnad säger man samtidigt att det är en skrämmande eskalering.

– Detta extremt farliga beslut tar konflikten till en ny nivå av konfrontation och går emot uttalanden från tyska politiker om Tysklands ovilja att dras in i den, säger ambassadör Sergej Netjajev.

Den här sortens uttalanden närmar sig i stället en annan möjlig öppning. Nämligen en oro eller till och med rädsla bland både folk och politiker i exempelvis Tyskland, som Ryssland kan hoppas skrämma till att avstå från att hjälpa Ukraina.

Vill övertyga omvärlden

Hur avgörande de nya stridsvagnarna faktiskt blir beror på flera saker, inte minst Ukrainas förmåga att använda dem till maximal nytta. Men Ukraina vet vad de anser behövs, och har utifrån det bett om stridsvagnar.

Men krig handlar i allra högsta grad också om propaganda, och genom propaganda vill Ryssland klippa vad man ser som Ukrainas livlina utifrån. Att Rysslands olika retoriska angreppssätt krockar med varandra spelar ingen större roll för Kreml. Moskva behöver inte logiskt få ihop dessa saker sinsemellan utan bara ta sikte på alla politiska sårbarheter man kan hitta.

Få inne i Ryssland verkar ens kunna tänka sig att man faktiskt kan förlora kriget. Rysslands anfallskrig mot ett land som man med kolonial blick betraktar som – i bästa fall – en sorts olydigt barn som inte vet sitt eget bästa utan hamnat i dåligt sällskap och måste tillrättavisas med våld.

Nyckeln till seger är att vad man ser som veka och bekväma västländer ger upp sitt stöd till Ukraina. Man tror helt enkelt att Ryssland är mer beslutsamt och mer uthålligt. Det vill man också att omvärlden ska tro.