" Det ska vara svårt att frånta en människa hennes frihet. I den meningen var den friande domen mot Bonnesen väntad. Ekobrott är svåra att bevisa; kraven på bevisningen är höga.

Men det finns två punkter där tingsrättens resonemang framstår som svajiga.

Hösten 2018 fick Bonnesen frågan om Swedbanks arbete mot penningtvätt i Estland. Bakgrund var att konkurrenten Danske Bank avslöjats med mycket stora brister och allt pekade på att den hade använts för penningtvätt i en gigantisk skala.

Den tolkning som de flesta, om inte alla, journalister och analytiker som följde fallet gjorde var att Bonnesen kategoriskt förklarade att banken inte hade samma typ av kunder som Danske Bank. Därmed existerade inte ett penningtvättproblem i banken.

Domstolen skriver i ett pressmeddelande: ”I uttalandena har visserligen funnits oklarheter och glidningar, vilket till viss del framstår som en medveten taktik från bankens ledning. Detta har otvetydigt lett till en förtroendeskada för banken.”

Trots otydligheterna och glidningar, trots att det var ”en medveten taktik” och trots förtroendeskadan menar tingsrätten att det krävs mer för att säga att Bonnesen vilselett marknaden och därmed gjort sig skyldig till brott.

Den andra punkten är den om att Bonnesen ska ha röjt insiderinformation till en liten grupp av storägare när hon berättade att SVT:s Uppdrag Granskning skulle komma med ett program som beskriver de stora bristerna i arbetet mot penningtvätt.

– Informationen var inte specifik, av allmän karaktär och ofullständig, sade chefsrådman Malou Lindblom när hon presenterade domen.

Det är en tolkning som förbryllar. Det räcker med att en aktieägare får en uppgift om att det kommer information som kommer att vara negativ för företaget för att denne ska ha tid att agera, innan informationen blir mer fullständig och specifik.

Att informationen var negativ blev uppenbart när väl programmet sändes: aktien föll med 30 procent. Och bankens sammanlagda kostnader för affären närmar sig 7 miljarder kronor."