" Det är ingen som säger det rakt ut från talarstolen. Men i korridorerna här på säkerhetskonferensen Folk och försvar skulle nog de flesta satsa sina pengar på att det dröjer ett tag innan Sverige och Finland blir Natomedlemmar.

Problemet har ni hört förut. 28 Natoländer har sagt ja till Sveriges och Finlands ansökningar. Turkiet och Ungern återstår. Men där Ungerns premiärminister Viktor Orbán mer eller mindre lovat att parlamentet i Budapest ska klubba våra ansökningar i februari, så har Turkiet ett president- och ett parlamentsval i juni – och där är läget knepigare.

En krisande ekonomi har försvagat president Erdogan och det är inte självklart att han eller hans parti AKP tar hem segern.

Det gör att Erdogan behöver framstå som internationellt mäktig på hemmaplan. Varför skulle han i det läget ge parlamentet order om att släppa in Sverige som inte lämnat ut de påstådda terrorister som Turkiet (men inte vi) tycker är rimligt?

Det här vet såväl Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som USA:s president Joe Biden, liksom de flesta europeiska politiker som har försökt vinna inhemska val.

Jag intervjuade Stoltenberg här i Sälen i söndags. Norrmannen slog fast att det ”inte finns någon plan B” för vad som händer om turkarna fortsätter att säga nej. Plan A gäller, och han känner sig ”trygg” med att Turkiet till sist säger ja – även om han inte ville binda sig vid när det kan bli.

Statsminister Ulf Kristersson sa från talarstolen att det finns en stark vilja att hjälpa. Den vanligaste frågan Kristersson får från de presidenter och premiärministrar han träffar är enligt egen utsago ”säg till om det är något jag kan göra”.

Men är inte det vad brukar man fråga när det är uppenbart att det inte finns så mycket mer man kan göra? Åtminstone inte precis just nu.

Situationen försvåras dessutom av att Nato är en konsensusorganisation. Kulturen som sitter i väggarna är att stora beslut kan och får ta tid. Natotjänstemän påpekar gärna att det ofta är både tidsödande och tålamodsprövande, men att det är det som gör försvarsalliansen stark.

Dessutom – som Stoltenberg var noga med att påpeka – så är Sveriges och Finlands väg till medlemskap så här långt rekordsnabb. Det normala är att det tar flera år för ett nytt land att släppas in i alliansen.

Det turkiska valet kan alltså helt enkelt behöva läggas till handlingarna innan något sker.

Men vad händer om det turkiska parlamentet samlas efter sommaren och vårt medlemskap ändå inte klubbas? Då blir läget ett annat. Samtliga experter jag pratat med det senaste halvåret är övertygade om att USA då börjar använda såväl piska som morot för att få turkarna att rätta sig i ledet.

För det är USA som är nyckeln, hur mycket Frankrikes president Macron eller Tysklands förbundskansler Scholz än skulle vilja ge sig in i leken. Bara USA har de muskler som krävs – trots den djupa splittring som råder i den amerikanska kongressen och att många republikaner vill hålla hårdare i plånboken gentemot Ukraina.

Här är det värt att påminna om höstens siffror när Senaten i Washington sa ja till Sveriges och Finlands medlemskap. 95 av 100 senatorer röstade ja. Bara en sa nej."