" När Heiko von der Leyen en tidig höstmorgon promenerade över sina ägor i den idylliska byn Beinhorn inte långt från Hannover i Tyskland, möttes han av en dyster syn. Familjens älskade ponny Dolly låg sargad och blodig i en av beteshagarna.

Guldbruna Dolly med den vita bläsen hade funnits i familjens ägo i över 30 år, och var en av Heikos hustrus, en tidigare tävlingsryttarinna, favorithästar.

– Hela familjen är fruktansvärt upprörd över nyheten, sade hustruns talesperson till pressen, om vargens framfart på familjen von der Leyens marker.

För ponnyn hade rivits av en varg, kunde man snart konstatera med dna-tester. Hon överlevde inte attacken.

Och att medierna intresserade sig för en enstaka, gammal och sedan länge pensionerad ponnys öde ute på vischan var förstås för att familjen von der Leyen inte är vilken familj som helst.

Heikos maka, mamman i den högadliga sjubarnsfamiljen på hästgården i Beinhorn, är Ursula von der Leyen, före detta minister i flera tyska regeringar och idag EU-kommissionens ordförande i Bryssel.

Traktens viltvårdsmyndigheter gav snart jägare rätt att döda vargen, som man lyckats identifiera som en ”problemvarg”. Ett något luddigt begrepp i tysk naturvårdslagstiftning om vargar som upprepade gånger attackerar boskap eller på andra sätt visar att de inte är lämpliga för ”vänskaplig samexistens med människor”.

Den här vargen hade enligt tyska myndigheter dödat totalt 12 får och kor, förutom ponnyn.

Ursula von der Leyen skrev efter händelsen ett brev till sina före detta kamrater det kristdemokratiska partiet CDU, för att meddela att hon nu instruerat EU-kommissionens experter att genast utreda vargens status i Europa.

Hon nämnde inte sin döda ponny, men skrev att EU-kommissionen ”medger att vargarnas återvändande till regioner i unionen där de har varit frånvarande under lång tid, och deras växande populationer i nya områden, leder till nya utmaningar och vissa konflikter, som attacker mot boskap och risker för lokalbefolkningen.”

Organisationer som försvarar vargens särskilda skyddsstatus protesterar mot att allt fler myndigheter i Europa vill vidga de idag snäva undantagen från förbudet för vargjakt.

Det kunde vara dags att se över vargarnas skyddsstatus i EU, skrev von der Leyen.

Och med det budskapet gav sig så kommissionsordföranden frivilligt in i ett surrande getingbo av politiska konflikter, starka känslor och motstridiga råd och rön.

Inte minst skulle hon kunna hamna i gräl med sin egen kollega, EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius, som under denna höst ihärdigt försvarat de hårda reglerna kring vargjakt.

Sedan 1992 år är vargar och andra stora rovdjur strikt skyddade enligt EU:s så kallade art- och habitatdirektiv. Det är en jättelunta till lag som syftar till att bevara den biologiska mångfalden i EU, och förhindra utrotningen av vissa djur- och växtarter. Alla former av avsiktlig fångst eller dödande av vargar i naturen är idag förbjudna.

Under många år var vargens skyddsstatus och jaktförbudet en fråga som främst Sverige och Finland protesterade mot – eftersom gråvargen, canis lupus, helt enkelt inte synts till på stora delar av kontinenten på decennier, till och med sekler. Men på senare år har vargbeståndet ökat i hela Europa.

– Vargens skyddade status regleras genom ett EU-direktiv som är 30 år gammalt. Under tiden hotar vargen jordbruket och turistnäringen i alpregionerna, osade Österrikes jordbruksminister Norbert Totschnig i slutet av september, på ett möte i Bryssel där känslorna yrde.

Österrike och sju andra länder, bland annat Finland och Frankrike, hade krävt en nedgradering av skyddsgraden för vargar, för att kunna skjuta av fler djur och skydda böndernas boskap mot attacker.

Norbert Totschnig presenterade siffror: i Österrike har antalet vargattacker mot boskap ökat med 230 procent på bara ett år. Jordbruksministern sade att hans bönder var rädda att släppa sina djur på fjällbete.

Frankrikes representant på mötet konstaterade en ökning av vargbeståndet med 20-30 procent.

Franska bönder har i dramatiska former protesterat mot jaktförbudet på senare å: i Lyon marscherade de tillsammans med närmare 10 000 får över stadens många broar och torg. Det var för fem år sedan, och liknande, spektakulära demonstrationer har sedan dess organiserats i både huvudstaden Paris och andra städer.

I den lilla byn Bellinzone i södra Schweiz lade i september förra året ursinniga bönder ett tiotal döda får på trottoaren utanför kommunhuset – en protest mot jakförbudet.

I Belgien vandrade en ensam varg över gränsen från Tyskland på våren 2018. Det var första gången man registrerade en varg i landet på över 100 år. I grannlandet Nederländerna registrerades samma år den första vargen på 124 år.

I september förra året tände 3 000 bönder i Limburgregionen i belgiska Flandern facklor och marscherade genom byar och över en åker där en shetlandsponny och två kor rivits till döds av varg ett par dagar tidigare.

”Det här är vargens verk”, lydde meddelandet på foton på döda får och kor, som de upprörda demonstranterna tejpats upp längs med marschvägen.

Franska bönder har på senare år genomfört spektakulära demonstrationer i protest mot vargjaktsförbudet i Europa. Här marscherar bönder med sina får genom staden Lyon.

När svenska jägare på måndagen inledde den största vargjakten i modern tid, så gör man i det stick i stäv med EU-lagen. Sverige har redan flera gånger fått reprimander från EU-kommissionen, vars jobb det är att se till att alla EU-länder följer alla lagar man klubbat gemensamt, om vargjakt.

EU-kommissionen kan därmed ta Sverige till EU-domstolen.

Men den svenska vargjakten startar också i en tid då allt fler länder vill se över vargens skyddsstatus – även om sådana krav hittills avfärdats från EU-kommissionen.

I december röstade en stor majoritet i EU-parlamentet för en resolution om att nedgradera det starka skyddet för vargar.

Det svenska jägarförbundet gladdes åt resolutionen, även om den inte var en bindande lagtext utan, enkelt uttryckt, en fingervisning om var olika europeiska politiker och partier står i frågan.

Ursula von der Leyens inlaga i den redan kokande vargjaktsdebatten bedöms med all sannolikhet inte bli den sista."