"Sundsvalls okända storhetstid – slavsamhället som härskade över Norrland.

Nu skrivs Sundsvalls historia om.

Under 1 500 år var Sundsvall ett maktcentra i norra Sverige vars rykte nådde ut över världen. Eller åtminstone retade svearna i söder.

Kampanjen "Norrlands huvudstad" var kanske inte helt fel.

Jonathan Lindström har lagt det stora pusslet om Sverige under 14 000 år och i det pusslet lyfts Medelpad och Sundsvall fram.

Det är knappt man lägger märke till högarna i Granlo där de ligger utplacerade som mjuka behagfulla kullar i landskapet. Men härifrån styrdes ett blomstrande kungadöme, som i århundraden kontrollerade stora delar av norra Sverige.

Ett namn stiger upp ur historien – kung Wada. Kanske var det så han hette, hövdingen, den siste av kungarna som styrde över såväl slavar som fria i Mellannorrland.

Detta norrländska kungadöme är märkligt nog nästan fullständigt bortglömt

Följ med på en resa som ska utmana din föreställning om Sundsvalls och Medelpads historia.

Här var det full fart långt före träpatronernas tid.

Här fanns en kung, en framgångsrik utrikeshandel och en vilja att försvara sina intressen med vapen i hand.

I boken "Sveriges långa historia" berättar arkeologen och författaren Jonathan Lindström om 14 000 år som blev Sverige av idag.

I boken som sammanställt de senaste historiska och arkeologiska rönen får Sundsvall och Medelpad en helt ny och upphöjd ställning, jämfört med tidigare historieskrivning.

Här låg långhusen och centrum i hälsingarnas rike. Seden var att begrava sina döda nära där man bodde. Idag är gravhögarna perfekta pulkabackar mitt i Granlo.

Denna nya bild är också en av orsakerna till att museets utställning om hövdingen i Högom ska stängas efter årsskiftet.

Den ska byggas om under två år. Forskningsläget har förändrats.

De på sin tid sensationella fynden i gravhögarna i Högom berättar så mycket mer och det är den historien som nu berättas av Jonathan Lindström.

Medelpad var centrum i hälsingarnas rike - ett rike som namnet till trots hade sin "huvudstad" i Sundsvallstrakten, troligen i Högom – och som sträckte sig över stora delar av södra- och mellersta Norrland.

– Detta norrländska kungadöme är märkligt nog nästan fullständigt bortglömt, men det nämndes av den romerska historieberättare Prokopios som ett av de största rikena i Skandinavien där det låg i ytterkanten av den kända världen, berättar Jonathan Lindström.

Hälsingarnas rike har hamnat i skymundan av svearna i söder, men framförallt av skridfinnarna som för 2 000 år sedan dominerade främst Norrlands inland. De levde främst som jägare och fiskare och väckte de romerska historieskrivarnas, inte minst, Prokopios, känsla för det vilda och exotiska.

Sundsvallskungen däremot beskrivs bara kort i en anglosaxisk kändislista. Han satt vid kusten runt 500 och profiterade på skinn och järn som fraktades ner längs älvarna.

Jonathan Lindström beskriver ett kungadöme med 20 000 invånare som var etablerat vid Medelpadskusten och längs de stora älvarna, under en hisnande lång tidsperiod av 1 500 år, innan det förlorade sin ställning omkring år 550 efter Kristus. Från Medelpad drevs till och med en borg på Frösön där jämtska varor samlades in och sändes till kusten.

Berättelsen om Sverige från tiden efter senaste Inlandsisen och framåt. I boken har Medelpad fått en mer framträdande roll i den stora berättelsen om Sverige.

Det här är en historieskrivning som också förmedlats av Umeåprofessorn och arkeologen Per Rahmqvist och i sin norrländska del har Jonathan Lindström tagit stort intryck av hans arbete.

– Jag beundrar hans forskningsinsats och hoppas att jag inte misstolkat honom alltför mycket, säger Lindström, som i flera avsnitt i sin bok dröjt sig kvar vid Medelpad.

Men för att berätta om Sundsvalls första storhetstid måste vi följa med på en resa i tiden till långt före Kristi födelse. Om vi ska hitta Sundsvalls vagga måste vi flytta blicken från Högom i väst till andra änden av stan – till Kuben.

De första "pälspatronerna" träder fram ur historien

I tid måste vi flytta oss tillbaka ytterligare 1 500 år. Till tidig bronsålder och fynd av bronssvärd.

För en arkeolog är det ett tecken på att här fanns status, makt och rikedom. De första "pälspatronerna" träder fram ur historien, berättar Jonathan Lindström.

– Det är spännande, konstaterar han och berättar om de tidigaste tecknen på ett norrländskt maktcentrum med en hövdingagrav i Kubikenborg bara ett par kilometer från Högom. Det är en viktig pusselbit.

– Det kan visserligen vara ett sammanträffande eftersom det rör sig om samma strategiska läge mellan Indalsälven och Ljungan. Men det motsäger inte Medelpadshövdingarnas särställning redan under bronsåldern, menar Jonathan Lindström.

Vi talar alltså om ett 1 500-årigt kungadöme i utkanten av Europa – en hisnande tanke som vänder upp och ned på den norrländska historieskrivningen.

Det är ett rike som börjar träda fram för 3 000 år sedan. Det anläggs ett växande nätverk av fångstgropar i skogarna och successivt skaffar sig pälspatronerna vid kusten monopol på export av skinn och pälsvaror.

Det tros ha bott 20 000 människor i hälsingarnas rike. Det var under 1 500 år ett av de största kungadömena i Skandinavien med Sundsvall som "huvudstad".

Enligt Jonathan Lindström rör det sig om en betydande export till södra Skandinavien och södra Östersjökusten, varor som sedan nådde ut över världen.

Syftet var att byta till sig brons, och längs Medelpadskusten finns en koncentration av högstatusföremål i brons och i Kubikenborg rör det sig om en krigargrav.

– Det blev ett överskott och liksom i Kubikenborg kunde hövdingar begravas rikt på flera ställen. Vi ser också hur de deltar i militära expeditioner söderut, berättar Lindström.

Det var kort sagt ett rätt vedervärdigt system

Idag anser arkeologerna att det är ur detta småkungadöme som hälsingarnas större och blomstrande rike med centrum i Högom successivt tros ha vuxit fram.

Tidigt utvecklas också en handel med slavar som rövas under expeditionerna söderut.

Slavar är hårdvaluta, männen som arbetskraft. Men även kvinnor som sexslavar. Deras barn blev nya slavar.

– Det var kort sagt ett rätt vedervärdigt system. Det var den starkes rätt som gällde.

Från år 500 före Kristus förlorar bronset sin betydelse och man börjar kunna framställa järn lokalt.

Långdistanshandeln avtar, det blir lågkonjunktur men krigareliten och de lokala hövdingarna verkar ha behållit sin ställning fram till romarrikets expansion vid tiden för Kristi födelse.

Efter en månghundraårig lågkonjunktur tar pälshandeln fart på nytt, men nu också export av järn.

En högkonjunktur tar vid som sedan varar i flera hundra år.

Det är nu järnålderns Högom växer fram.

– Det är fascinerande, bortsett från Norge är det Europas nordligaste småkungadöme.

Det är fascinerande, bortsett från Norge är det Europas nordligaste småkungadöme.

Längs 30 mil av kusten – från Gästrikland i söder till Örnköldsvik i norr – låg ett pärlband av storbygder i anslutning till älvdalarna och Storsjön i Jämtland. Det var en ekonomi av mångsysslare som livnärde sig på jordbruk, jakt och handel med skinn, pälsar och järn.

Skinn- och pälshandeln hade utvecklats ytterligare och var dåtidens skogsindustri – kontrollerad från Sundsvallstrakten.

Exporten nådde allt mer avlägsna platser. Från Romarriket i söder till de brittiska öarna i väster.

Och liksom tidigare var gratis arbetskraft i form av slavar en hörnsten i ekonomin på de stora gårdarna.

I Sundsvalls västra stadsdelar låg centrumet i detta rike. Där levde människorna i långhus och begravdes ståndsmässigt.

Fynden var "enastående" när Högomsmannens grav från 500-talet grävdes ut. Ett bortglömt rike började tona fram och idag finns det en teori att mannen i graven med alla lyxföremål är kung Wada av Hälsingarnas rike.

Någon har räknat ut att det tog två månader för 80 slavar att släpa samman den största gravhögen i Granlo. Och i gravhögarna begravdes samhällets storfräsare omgivna av dåtidens lyxprylar - guld, vapen, glas och exklusiva kläder.

– Fynden i Högom är enastående, sammanfattar Jonathan Lindström och nämner en teori om vem Högommannen i den rikaste graven var. I den anglosaxiska Widsithdikten från – troligen – 600-talet räknas ett antal kända kungar upp och i så fint sällskap som Alexander den store som Attila nämns också kungen över Hälsingeriket.

Han får ett namn – Kung Wada.

– Om vi nu ska spekulera om vem den mystiske kung Wada var så sätter jag en slant på Högommannen, säger Lindström.

Gravhögarna i Högom markerar kort sagt ett blomstrande kungadöme som under hundratals år härskade över stora delar av Norrland, men det är också här det norrländska kungadömet förlorar sin ställning och erövras på 500-talet.

Orsaken till det är flera. Romarriket faller, stora vulkanutbrott på andra sidan jorden leder till en global klimatkris – en fimbulvinter.

I dessa tider av oro passar Svearna på att invadera med vapen i hand och kuvar norrlänningarna.

Och på den vägen är det..."