" Jas-plan är värdelösa utan piloter.

Tänk att den insikten inte verkar ha nått Försvarsmakten ännu.

Stridspiloter är prioriterade mål i krig och konflikter. Om de kan dödas tappar fiendens flygvapen snabbt i styrka, att utbilda ersättare tar lång tid och är dyrt. Inför USA:s tillbakadragande från Afghanistan i fjol lät talibanerna mörda åtminstone sju piloter inom det afghanska flygvapnet.

Men om Sverige hamnar i krig skulle fienden inte behöva anstränga sig lika hårt för att eliminera Jas-piloter. Flygvapnet har helt på egen hand sjabblat bort erfaren personal som kostat många miljarder att utbilda.

I våras begärde ett 30-tal stridspiloter tjänstledigt från Försvarsmakten för studier. Bakom avhoppen fanns ett stort missnöje med arbetsvillkor och lönenivåer.

Ilskan var särskilt stor bland personer födda efter 1988. När de anställdes hade de rätt att gå i pension vid 55 års ålder, men 2016 höjdes pensionsåldern i ett slag till 67 år utan att de fick någon kompensation.

I åratal klagade piloterna på detta utan att få något gehör från sin arbetsgivare. Det var först efter de stora avhoppen som beskedet kom i september att piloterna skulle få behålla sina ursprungliga pensionsvillkor.

Det har dock inte satt stopp för strömhoppen från flygflottiljerna. Under hösten har ytterligare ett 10-tal stridspiloter begärt tjänstledighet för studier.

Tidpunkten är sämsta tänkbara, precis när Sverige står på tröskeln till Nato.

En stor källa till missnöje rör lönerna. Piloter i andra statliga myndigheter, som Sjöfartsverket och Kustbevakningen, tjänar över 20 000 kronor mer i månaden än försvarets stridspiloter. Då upplevs det som en klen tröst att ingångslönen nu höjs med tio procent till 42 000 kronor – den första höjningen sedan 1999.

Men det verkar inte bara handla om pengar utan också om uselt chefsskap. Förra våren – före de stora avhoppen – intervjuade en grupp officerare på Försvarshögskolan alla piloter som lämnat flygvapnet sedan 2013.

För merparten av dem var det första gången någon från försvaret överhuvudtaget hörde av sig för att fråga om beslutet. Att utbilda en stridspilot kan kosta uppemot 150 miljoner kronor. Men flera miljarder kan alltså vandra ut genom dörren utan att ansvariga chefer ens bryr sig om att lyfta luren och fråga varför.

Flygvapnet var redan tidigare plågat av stora pensionsavgångar och låg utbildningskapacitet. I och med avhoppen kan i värsta fall omkring en tredjedel av styrkan ha gått förlorad inom loppet av ett år.

Tidpunkten är sämsta tänkbara, precis när Sverige står på tröskeln till Nato och snart kan förväntas hjälpa till att värna även det baltiska luftrummet.

Amerikansk forskning är tydlig: Det är betydligt mer kostnadseffektivt att höja lönerna för att kunna behålla stridspiloter än att ständigt utbilda nya. I ett skymningsläge ger det dessutom omedelbar effekt.

Nu måste Försvarsmaktens ledning se till att betala konkurrenskraftiga löner. Annars blir den snåla personalpolitiken ett hot mot Sveriges säkerhet."