" Stycken som Gaska upp dej, Nikolina, Kannibal-flirt och Malmviks malliga Malena ansågs nog som mossiga redan när de hade premiär. Men när Julia Cæsar spelade buskteater – en mycket speciell scenisk konstform i kontakt med teaterns djupaste rötter – på Vanadisteatern och i Tantolunden möttes hon konsekvent med kritikernas respekt. Vilhelm Moberg – som själv skrev folklustspel av en helt annan kvalitet – hade varit ledande i författarföreningens attacker på pilsnerfilmen 1937 (märkligt nog riktades kritiken mot en av de roligaste filmerna i genren, Pensionat Paradiset). Men när Skansenteatern 1963 satte upp hans Änkeman Jarl reste Moberg från sitt hem i Schweiz för att personligen överlämna en nyskriven biroll, skriven direkt för Julia Cæsar.

Om man letar efter henne på Youtube så riskerar man att komma fel och hamna hos Barbro Jöberger, en skribent på yttersta högerkanten som lånat namnet Julia Cæsar som pseudonym. Men klickar man sig vidare hittar man ett typiskt klipp från en Åsa-Nissefilm, en vitsig monolog om kvinnosaken (text Cello) och inte minst ett verkligt fynd, Beppe Wolgers-sketchen Äventyr i djungeln från 1966, där Per Oscarsson spelar sjövild mytoman på slak lina mot en 81-årig Julia Cæsar.

Handlar vår fascination inför forna tiders folkliga underhållning bara om nostalgi? Tveksamt. Lasse Åbergs varsamt moderniserade pilsnerfilmer har tilltalat miljoner åskådare. Folklustspel i gammal stil drar jättepublik på Vallarna och Fredriksdalsteatern, även om vågade sexuella anspelningar oftast ersatt portvaktskärringen och motboken.

I den klassiska boken From Caligari to Hitler spårade Sigfried Kracauer den tyska nazismens andliga rötter i den kommersiella filmens skräckdramer och sentimentala alpromanser. Hoppeligen döljer sig andra tendenser bakom det svenska folkets behov av kärlekstörstande ensamjungfrur, stukade högfärdsblåsor och allmän försoning på slutet."