" När jag skickade årets önskelista till Jultomten i Rovaniemi kom den tillbaka med vändande post. ”Lämnas utan avseende” stod det stämplat i illrött, med ett spydigt förtydligande i blyerts om att det låg utanför Tomtens arbetsbeskrivning att ställa saker till rätta här på jorden genom att ge mig ”en ny samhällsanda och ett omsorgsfullare offentligt samtal i Sverige,” vilket var vad jag önskat mig i julklapp.

Blyertsanteckningen måtte ha varit skriven av en uppåtsträvande tomtenisse i verkstaden, för den fortsatte: ”Sök vård, skriv en ledarkrönika eller ring någon som bryr sig.”

Jag hade skickat med ett axplock illustrativa exempel så att Tomten skulle få ett hum om vad jag avsåg. Listan på förtretligheter hade annars kunnat göras oändlig.

Nato. ”Allt ska ske utifrån våra lagar och regelverk. Ingen har något att oroa sig för som inte är terrorist.” Ypperligt! Men då kommer vi inte med i Nato. Så länge Erdogan styr i Turkiet står vår rättsstat i vägen för medlemskap i en organisation vars syfte sägs vara att skydda rättsstatens idé med vapen.

Samfällighetens röst: Med sådana sura miner kommer man ingenstans. Nu tänker vi positivt. Allt ordnar sig till slut.

Men det är ju precis vad det inte gör! Från den dag i maj då Erdogan meddelade att han inte tänkte godkänna Sverige förrän vi gör som han säger har det funnits skäl att tro att det här inte ordnar sig.

Samfällighetens röst: Nu sjunger vi tillsammans! ”I natt jag drömde…”

Konspirationer. Om någon hade fört till torgs att det smiddes planer på en statskupp i Tyskland kunde denne med fog ha anklagats för att vara konspirationsteoretiker. Sedan blev planerna fakta. Fakta är bra, konspirationsteorier dåliga. Ska vi nu sluta oss till att konspirationsteorier kan vara faktagrundade?

Samfällighetens röst: Detta har du fått om bakfoten. Det var kuppmakarna som var konspirationsteoretiker! Vad den här saken anbelangar finns det också goda konspirationsteorier. Dem tycker vi om. De kan användas för att förklara mycket negativt som sker och de pekar ut en tydlig förövargrupp. För att ingen ska förväxla olika saker kallar vi dessa teorier för ”patriarkatet”, ”strukturell rasism”, ”vit överhöghet” och liknande.

Liknöjdheten. Hur kommer det sig att innehållet i seriösa böcker inte diskuteras i vårt land? En enda fråga söker man svar på: ”Är författaren en av oss? Gillar vi henne/honom?” Inte ens när en bok skriven av en hög jurist är en uppgörelse med grava brister i vårt rättssystem analyseras vad som står i den. Unisont har Hans-Gunnar Axbergers bok ”Statsministermordet” hyllats, men ingen har låtit sig störas av dess innehåll. Det går ut på att vår rättsstat lider av en beständig felorganisering som bäddar för inkompetens och ansvarsflykt.

Hur kan en bok utses till årets bästa fackbok utan att fackfolket diskuterar, eller diskuteras? Hur kan så många tycka att denna bok är enastående utan att det leder till tankar på reformer eller till att man jagar den i boken hårt kritiserade riksåklagaren med blåslampa för att ha tillåtit utpekandet av Skandiamannen? Varför kommer alla undan, varför är allt så obeskrivligt lojt?

Samfällighetens röst: Myndighetskritik har sin rot i konspirationsteorin. Se bara vaccinmotståndarna, klimatförnekarna, de tyska kuppmakarna. De är verkligen negativa till myndigheterna, de gossarna. Viktigt därför att vi visar tillit till våra institutioner.

Jag prövar igen. Hur är det möjligt att en bok som denna inte föranleder några funderingar, förslag, åtgärder, vederläggningar, försvarstal, motangrepp? I vår samhällsordning tycks det fattas något väsentligt som har med ansvarsutkrävande och analytisk genomlysning att göra. Eller har vi bara blivit ett intellektuellt u-land som försummat vår offentlighet, upptagna som vi är av annat?

Att boken inte får något att hända, inte föranleder någon ansvarig att reagera, visar på en slapphet och indolens av sådan grad att om Sverige vore en individ skulle hon vara sinnesslö.

Samfällighetens röst: Otillbörligt bruk av termer! Diskrimineringsombudsmannen kallas in för att granska.

I den aktuella boken diskuteras en rad strukturproblem, liksom de räddhågsna utredningar som finner att inget kunde ha gjorts annorlunda än det som gjordes. Den innehåller klander av regeringars agerande och påpekanden om allvarliga systemfel i samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter. Så hur kan allt bara få fortgå? ”Vi lever hellre med våra misstag än lär oss av dem”, som författaren skriver.

Samfällighetens röst: För oss räcker det långt att Axberger försäkrar att inga konspirationer mördade Olof Palme. Det är det viktiga. Nu har vi ett slutgiltigt svar: Det går inte att få svar, och det är jätteskönt.

Identitetspolitiken. För identitetsagitatorn är det som betyder något att det egna laget tar makt och marknadsandelar från det andra laget. Då har man lyckats. Det är förödande för ett samhälle som vill vara grundat i argumentation och sanningssökande.

Sedan 2010 har nio av tretton utdelade Augustpris i skönlitterära kategorin gått till kvinnor. Bland de nominerade fanns i år en man och fem kvinnor. Inte mycket att orda om, men det är lätt att få för sig att om förhållandet varit det motsatta (vilket aldrig hade tillåtits ske, så detta är ett tankeexperiment) skulle det skrivas väldigt många upprörda kulturartiklar om att juryn och litteraturvärlden var ”gubbiga”, ”grabbiga” och styrda av korrumperade nätverk där männen befrämjar varandra. Men när kvinnorna tar över är allt som det ska, kompetensen på rätt ställe och priserna där de hör hemma.

Samfällighetens röst: Fullkomligt irrelevanta påståenden som går männens ärenden. Läs på lite om kvinnoförtryck innan du öppnar munnen.

Ljusglimtar och framtidsförhoppningar. Vi har en bankekonom som heter Winsth och en radiometeorolog som heter Frost. Det piggar upp. Som komplement kanske vi kunde få en överbibliotekarie Book och en generalmajor Fred Stridh."