Låt oss säga att vi förser varenda levande människa med en sändare. Ja jag vet, ingen skulle ju göra så, för det skulle ju märkas…….

Men rent hypotetiskt……

Denna sändare skulle via GSM vara kopplat till ett världsomspännande nät….

Nästan som ett world wide web……

Av datorer…….

Med 2-3, ev 4, riktigt riktigt RIKTIGT kraftfulla mikroprocessorer……..quantifierat kraftfulla, i kubik alltså, eller kanske i quadruplitet…..vad vet jag……?

Rent hypotetiskt finns ett land i samma värld, som kommit längre i att kuva sin befolkning obemärkt än alla andra. Utan våld, utan gryningsräder eller nattliga försvinnanden, har de fått sin befolkning…..

Ja metaforen om solen och vinden och mannens rock ni vet och bla bla…….

Ja, att gå med på det mesta…..

Där lagras allt som sändarna tar upp…..

Lagligt……

Det enda man inte riktigt helt säkert över tid kan läsa av, är vilka känslor individerna som har sändarna känner. Dvs, det går läsa det de själva stoppar in i sändaren. Men då sändaren även är en mottagare, så är det svårt att på ett helt säkert sätt mäta de där flyktiga känslorna……som visar vad av det MOTTAGNA, som ger vilken SÄNDNING……..

Men då kommer man på, att om man applicerar en effektiv konduktor i var och en individ, som reflekterar den mikroström som utgör deras nervsystem, så kan den känsliga sändaren enkelt bedöma känslopåslaget genom att mäta mängden energi som flyttas mellan synapserna i individens nervsystem……..

Det är viktigt att vara helt trygg. Och ju större kvantitet desto säkrare respons.

Att bara titta på teleskärmen är inte nog. Det är sk envägskommunikation. Och räcker bara så långt. Utbyte är det bästa! För då styr man enkelt vad som ska mottas för att en viss sändning ska följa……

Rent hypotetiskt alltså