" De förrymda schimpanserna på Furuvik plågar vårt samvete och kittlar vår fantasi.

Så har det alltid varit. Man minns osökt 1990-talsromaner som Peter Høegs ”Kvinnan och apan” och engelsmannen Will Selfs ”Stora apor”, där världen befolkas av schimpanser som i sin tur betraktar människan som en besynnerlig och underlägsen ras.

Men de litterära djurrevolternas verkliga paradnummer är förstås Evert Taubes klassiska sjömansvisa ”Möte i monsunen”, där den shanghajade sjömannen Fritiof Andersson mönstrar på ett ångfartyg med en last av vilda djur som sålts till Hagenbecks djurpark i Hamburg. Här finns förvisso inga schimpanser men väl en rad andra djur som likt höstens svenska ormar, ugglor och schimpanser befriar sig från sina fjättror. Sången slutar med att en gorilla klättrar ner i maskinrummet och måste skjutas med ”skepparens karbin”, medan Hagenbecks representant slukas levande av ett lejon. Till slut är det bara Fritiof Andersson och en elefant levande kvar ombord.

Taubes visa skrevs 1935, men djurhandlaren Carl Hagenbecks berömda zoo utanför Hamburg öppnade redan 1907. Likt vår tids Skansen-Jonas ville även Hagenbeck framställa sig själv som en modern Noa, som härbärgerade vilda djur i deras rätta miljö, men i ingetdera fallet ska man nog göra sig några större illusioner. De exotiska djur som Hagenbeck lät fånga in såldes dyrt och transporterades under stora plågor till Europa, där djurparken blev en mönsterbildande braksuccé.

Och nu? Vildmarkens vedergällning i Gävle?

Precis som många av vår tids djurparker drevs den i samverkan mellan kommersiella krafter och den dåvarande vetenskapsvärlden. I dagens zoologiska nöjesindustri tillkommer även en icke oviktig komponent i form av kommunala turistinkomster.

Det är därför en stilfull ironi av schimpanserna på Furuvik att göra sitt uppror mitt under FN:s miljökonferens COP15, där världens ledare förgäves försöker komma överens om att hejda den snabba förlusten av arter och livsmiljöer på jorden. I det som kallas den sjätte massutrotningen hotas i dag uppemot en miljon av jordens åtta miljoner arter av utrotning, många inom de närmaste årtiondena. Artutrotningen kommer, om ingenting görs, att påverka försörjning, utveckling och ekonomi på ett sätt som hotar hela den moderna civilisationen. ”Det som står på spel är själva fundamentet för människans existens”, sade Elizabeth Maruma Mrema, chefssekreterare för FN:s konvention om biologisk mångfald, inför mötet.

Kanske är det den molande insikten om allt detta som ligger bakom den nyväckta medkänsla med djuren som schimpanserna på Furuvik skapat?

”Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän”, säger Fritiof Andersson efter att han skjutit ihjäl gorillan i Evert Taubes visa. Och nu? Vildmarkens vedergällning i Gävle?

I vilket fall är djurens julafton snart över för den här gången. Dags att duka fram skinka, revbensspjäll och prinskorv."